Morkull Ragast’s Rage

Få spel försöker bryta den fjärde väggen med spelaren. Desto färre lyckas. Men här har vi ett spel som inte bara pratar direkt med spelaren, utan gör det till ett sannerligen roligt inslag i ett annars simpelt spel.

Redan från första sekund kastas vi in i en gripande berättelse som leker med detta narrativ. Du spelar som Morkull, spelets skurk, som är fullt medveten om att han befinner sig i ett spel och att du, spelaren, styr hans rörelser. Hans mål? Att ta över världen. Ditt mål? Att hjälpa honom. Oavsett om du dör, hittar en ny plats, möter en boss eller låser upp en ny attack är Morkull där med kommentarer, reaktioner och sarkastiska gliringar.  Det är en berättelse genomsyrad av humor, självigenkänning och karisma som aldrig riktigt kommer i vägen eller blir uttjatad. 

Enkel spelmekanik…

Detta är i grunden ett 2D-plattformsspel och följer de stadgar som ett spel av denna genre brukar erbjuda. Som Morkull kan du gå åt sidorna, hoppa, dasha… och inte mycket mer. Faktum är att spelmekanismerna på uppvisning här är mycket enkla, vilket är perfekt för både Nintendo Switch och PC-spelande. Likaså finns det inte heller något komplicerat stridssystem. Spelaren kan endast göra lätta eller tunga attacker och kan dessutom blockera slag. That’s it. Med spelets gång får du tillgång till fler speciella attacker, men dessa är i grunden bara kombinationer av de ovanstående två attackerna.

Låter det repetitivt? Det är det. Med ingen möjlighet till att göra attacker neråt, uppåt eller diagonalt måste spelaren istället tajma sina horisontella attacker perfekt för att träffa motståndare i luften. Jag förstår tanken – det ska vara svårt, men det betyder nödvändigtvis inte att striderna behöver vara så här pass repetitiva. Som tur är ger de ovannämnda speciella attackerna en viss nyans i striderna, även om jag hade önskat möjligheten att göra attacker i alla riktningar (ungefär som i Brawlhalla). Med allt detta sagt erbjuder Morkull Ragast’s Rage ändå en stridsmekanik som känns precis, enkel och samtidigt svår – det krävs bra tajming för att vara skicklig här. Inte heller har jag personligen stött på några problem med dåliga hitboxes eller irriterande buggar; allt har flytit på precis som det ska göra.

…men samtidigt utmanande!

Det är för övrigt ett genomgående ämne i detta spel: det är inte särskilt enkelt. Den vanligaste fienden tar fyra slag att döda, vilket blir desto svårare när flygande fä skjuter dödliga projektiler mot dig. Lägg därutöver till spindlar som dyker från taket, bossfighter som är svåra och att spelaren har lite HP – och du får ett spel som är utmanande. Och bossfighterna? Där höjs svårighetsgraden ytterligare. Även för en kvick ungdom som mig fann jag ibland att spelet blev stundtals svårt. Samtidigt känns svårighetsgraden aldrig orättvis – snarare motiverande. Efter tillräckligt många försök klarade jag allt, vilket var riktigt tillfredsställande.

Jag blev dock förvånad att ett så simpelt spel har ett skill tree. Visst, det är absolut ett grundläggande sådant – men det är ändå en uppskattad detalj. När spelaren dödar fiender får man poäng. Dör du, förlorar du ungefär hälften av dina poäng. Men du kan också välja att springa tillbaka till respawn-punkten för att spendera dina välförtjänade poäng på uppgraderingar som attack-kombos och mer liv åt spelaren. Trots att dessa uppgraderingar självklart är viktiga, känns det aldrig fördärvande att dö och förlora sina poäng. De kan du snabbt tjäna in igen.

Grafik och ljudbild

Där spelet verkligen glänser är i sin presentation. Grafiken är vacker, miljöerna varierade och färgschemat genomtänkt. Utvecklarna hävdar att spelet är handmålat – och det känns verkligen. Varje område, fiende och boss har en distinkt stil som både är estetiskt tilltalande och visuellt konsekvent. Att spelet dessutom flyter felfritt på min långsamma laptop är ett extra plus. 

Utöver det visuella är musiken och ljudet även imponerande. Varje attack ger en slagkraftig duns och den något mystiska bakgrundsmusiken kompletterar spelets karaktär perfekt. Bossfighterna erbjuder istället en dunkande intensiv musik som likaså lyckas höja stämningen. I det stora hela – mycket bra!

Slutsats

Spelets största brott är längden. Detta spel kostar 17,99 euro, drygt 200 kronor, vilket bör leverera flera (10+) timmars njutning. Inte här. Här talar vi snarare om tre, kanske maximalt fyra, timmar innan du klarar av spelet. Det finns dessutom väldigt lite som motiverar en andra genomspelning. Utöver berättelsen, som i sig är spelets största styrka, erbjuder det inte mycket nytt. Inget New Game+, inga alternativa slut, nya uppgraderingar att utforska, inget som skapar incitament att spela vidare.

Så, vem är detta spel egentligen för? Om du vill uppleva en utmanande och humoristisk 2D-plattformare, är Morkull Ragast’s Rage definitivt värd att spana in. Den mörka humorn genomsyrar spelet och gör det till en fröjd att spela. Grafiken är vacker, musiken välkomponerad och spelmekaniken tajt.

Men utöver sin berättelse erbjuder spelet inget nytt. Det är kort, striderna blir snabbt repetitiva och det finns få anledningar att återvända efter att eftertexterna rullat. Detta är i grunden ett oerhört okomplicerat spel, och för att kosta drygt 200 kronor (uppemot 400 kronor för Switch-versionen) förväntar man sig åtminstone något nytt eller ett beprövat koncept i längre form. Här får du varken, och med spelets korta längd på endast 3-4 timmar blir det svårt att rekommendera.