Marvel’s Midnight Suns

Superhjältar! Vissa hatar dem, andra älskar dem. Nu kommer spelet som ska slå ihop flera olika genrer till en, kortleksbyggarspel möter X-Com! Fast inte riktigt.

Vi börjar denna recension starkt med en, vad kidsen kallar, ”hot take”. Marvel’s Midnight Suns känns som och ser ut som ett mobilspel. Detta är inte en komplimang. Konceptet är grymt! Du har möjligheten att spela som en hel hög av dina favorithjältar från Marvel-universumet i ett strategiskt och underhållande stridssystem. Skapa vänskapsband mellan din karaktär och andra hjältar, se inte bara en klassisk superhjältefilm, spela den!

Tyvärr är sanningen en bit från visionen. Mitt första problem handlar egentligen inte om spelet i sig, utan hur mycket av det som inte är spel, speciellt de första timmarna. Mellansekvenserna avlöser varandra och spelet är fullt med händelseförloppet ”mellansekvens, gå tjugo meter, ny mellansekvens, gå lite till, nämen titta, EN TILL MELLANSEKVENS!” Det blir bättre ju längre in i spelet du kommer, men aldrig riktigt försvarbart. Den skeva fördelningen är dock inte slut här, jag tror jag i slutändan spenderat mer tid med att snacka med hjältarna mellan uppdragen än vad jag spenderat tid i själva uppdragen. Om du älskar dating-simulatorer á là Mass Effect kommer du gilla Marvel’s Midnight Suns. Flera av samtalen du har mellan uppdragen har stora, avgörande val, som antingen höjer eller sänker din vänskapsnivå till de olika hjältarna. Dessa är viktiga att hålla så höga som möjligt, då det ger bonusar i form av extra hälsa och bättre attribut. Förutom att prata kan man också bara hänga och göra något, se på film, gå ut och bada, eller varför inte sitta och läsa en god bok i soffan? Du kan också under dessa träffar ge gåvor, där rätt gåva ökar vänskapspoängen, medan fel sänker den.

Så… Mycket… Prat…

Problemet är att du aldrig riktigt vet exakt vad en hjälte kommer gilla. Flera gånger under spelet kändes det som att jag missade något i samtalet, något som skulle gett mig en ledtråd till vad hjälten skulle vilja att jag svarade. Det finns inte heller någon fördel med att ha ett lågt värde hos någon hjälte. Så om du av rollspelsanledningar vill vara riktigt elak mot någon skjuter du dig själv i foten. Ibland var det självklart vad som var rätt val, ibland kändes det som att jag spela på ett rouletthjul.

Men nog om vänskap! Spelet berättelse handlar om dig, Jägaren, Liliths barn. Lilith är den gröna, elaka demonhäxan som kommer förstöra världen om inte du stoppar henne. Resten är en enda långa Marvel-rulle. Det är hjältar, extremt mycket one-liners som får dig att dra fram skämskudden och så mycket action du fysiskt möjligt kan pumpa in direkt i blodådrorna. Det hela går från okej, till bra, till bättre. Inga spoilers, men har du sett något från Marvel förut vet du hur visan går.

Äntligen har vi kommit till köttet, själva spelet. Uppdragen. Du kommer skicka i väg lag om 3 hjältar på olika uppdrag över hela världen. Varje hjältehar sin egen kortlek kopplad till sig med dennes förmågor. Dessa är antingen attackkort som skadar fiender eller andra förmågor. Här har man grävt djupt, och speciellt senare i spelet, när man låst upp många hjältar och börjat skapa sina egna kort, känns spelet riktigt komplicerat och djupt. Alla kort gör mer än en sak, och detta

Under ett uppdrag är det vanligaste målet att döda alla fiender. Detta gör du genom att spela tre kort per runda. Sen gör de överlevande fienderna sina attacker. Vissa kort antingen ger, eller behöver, hjältepoäng. Korten som behöver denna resurs är ofta dina starkaste kort, de som gör mest skada eller som har mest effekter. De kommer ofta också med en snygg animation när du spelar dem.

Förutom kort kan du också använda sådant du hittar på marken. Stenar går att kasta, parkbänkar slänga och coola hopp går att göra från lägre takfläktar. Allt detta extra kostar dock hjältepoäng, och de kanske du vill spara till bra kort. Själva uppdragen är fantastiska! De handlar dock inte alls om hjältars placering och att gömma sig bakom skydd, utan om korten du spelar. Detta gör inte spelet på något vis mindre strategiskt, men om du förväntar dig X-Com med superhjältar kommer du bli besviken. Det spelet gör här gör den dock riktigt bra!

Spelets absolut största svaghet är dess start. Du matas med evighetslånga mellansekvenser och det djup som spelet faktiskt erbjuder är ännu långt borta. Det är också här som spelet krånglar mest. Allt från grafiska buggar till korrumperade sparfiler stod i min väg när jag ville avnjuta spelet, med en klar minskning i fel efter de första timmarna.

VROOOOM!!!

Jag kan dock inte skaka av mig känslan att det känns som jag spelar ett mobilspel. Det hela känns som gjort för en touch-skärm, och grafiken hjälper inte direkt till. Ansiktsanimationerna är inte bra. Röstskådespelet hjälper rejält, men jag vill gärna slippa blunda under alla de mellansekvenser som spelet bjuder på. Sen var det också det där med att spelet har ett Season Pass och kosmetika du kan köpa för riktiga pengar. Det är just något så pass diffust som denna känsla i kombination med spelet bitvis katastrofala start som gör att jag inte kan ge det en utmärkelse, speciellt inte till priset som efterfrågas.