Jagged Alliance 3

En president är kidnappad! Landet Grand Chien hotas av en militärgrupp som kallar sig för Legionen som leds av en hänsynslös man som bara är känd som Majoren. Det enda som kan rädda landet är legosoldater från främmande länder som mördar brutalt i rättvisans namn!

I Jagged Alliance 3 tar vi på oss rollen som en slags kommendör. Vi arbetar åt en organisation som heter A.I.M. Organisationen anlitar legosoldater och skickar ut dem på livsfarliga uppdrag i lika livsfarliga områden. Nu har turen kommit till en nation vid namn kallad Grand Chien. Presidenten är kidnappad av en militärgrupp vid namn Legionen som tar mer och mer kontroll över landet och räds inte för att ta till dödligt våld mot de stackars invånarna. Via en databas kan vi anlita flertalet olika och unika soldater, som alla har sina olika specialområden. Vissa är superbra på att smyga, medan andra är bra på explosioner samt några som även är ypperliga skyttar. Det gäller att anlita en så bra grupp som möjligt för att få jobbet gjort, men det gäller att passa sig. Även legosoldater har ett uppehälle de måste tjäna ihop och företaget är inte gjort av pengar, vilket för med sig att om vi inte är försiktiga kan vi plötsligt stå utan pengar. Soldaterna blir dessutom kontrakterade i en begränsad tid. Det går förvisso att betala dem för att förlänga kontraktet, men det kan hända att de har andra jobb de hellre åker på, eller så vägrar de att arbeta tillsammans med vissa kollegor och kan således vägra att fortsätta jobba för dig.

Detta ingår i det oförlåtande och utmanande gameplay som utvecklaren haft i åtanke när de gjort spelet. Oavsett om du väljer normal eller inte, kommer motståndet vara starkt och förlusten lurar alltid bakom hörnet. Jag uppskattar till viss del att alla soldater har sina unika personligheter samt att de har unika repliker och så vidare. Funktionen med kontrakt och pengar för även med sig att det känns mer levande. Men det känns ofta som att utvecklaren tränger in mig i ett hörn där jag inte kan göra så mycket. Om alla dina soldater dör måste du anlita nya och då gäller det att du fortfarande har tillräckligt med pengar. Du kan förvisso ladda om en gammal sparfil, men då löper du en stor risk att gå miste om de framsteg du gjort. Du kan givetvis få tag på pengar. Om du tar tillbaka några av de gruvor som fienden kontrollerar, kommer dessa bidra med en inkomst till dig varje dag. Förutom det kan du hitta diamanter och liknande skatter i områden du utforskar som du kan byta mot pengar.

Soldaternas utrustning varar inte heller för evigt och passar du dig inte, kan flera av soldaterna ha slut på ammunition och måste slåss med nävar eller knivar istället. Mer frustrerande är om sjukvårdaren du anlitat plötsligt inte har några sjukvårdsartiklar kvar och kan därför inte lappa ihop skadorna i gruppen. Enligt vad jag har upplevt i spelet, kan du bara få tag på förnödenheter ute på kartan, framförallt när du har utkämpat en strid. Det hade underlättat oerhört om du på något sätt hade kunnat förse dem med ny utrustning via samma meny som du anlitar soldaterna, eller förnyar deras kontrakt med. Detta problem förekommer även om du skulle välja att sätta igång vad spelet kallar för Forgiving mode. Här ska det fungera som så att utrustning inte försvinner och att det är lättare att läka soldaternas skador, men ärligt talat har jag inte märkt någon skillnad överhuvudtaget.

…mina soldater i varje strid skjuter som att de inte skulle träffa en ladugårdsvägg med en bazooka på en meters avstånd.

Vad är det för typ av spel då? Detta är ett Strategispel med turbaserade strider. Precis som i liknande spel som till exempel Wasteland 3, ser du alltihopa från en vy snett uppifrån. Du klickar var du vill att karaktärerna ska gå. Ibland finns det karaktärer du kan prata med, du kan hitta objekt som du kan interagera med och du kan givetvis attackera fiender också. När striderna startar får du styra en karaktär i taget som har ett visst antal actionpoäng varje runda. Dessa poäng avgör hur mycket du kan röra dig, skjuta och så vidare. Här kommer vi till ytterligare irritationsmoment som är en konsekvens av den mer oförlåtande approachen. En hel del fiender tål på tok för mycket stryk. Det är fruktansvärt irriterande att träffa samma fiende flera gånger men likt förbaskat står de ändå upp. Nästa problem vet jag hör till genren, men jag gillar det ändå inte, nämligen slumpfaktorn. Det är nämligen en slump huruvida din soldat kommer träffa sitt mål eller inte. Ibland förstår jag eftersom att ibland är avståndet långt och ibland kan de ha tagit skydd bakom någonting. Men det förekommer väldigt ofta att jag står mitt framför fienden, men min soldat missar i alla fall. Tänk då på att på vissa karaktärer står det att de är prickskyttar. jag förstår att det skulle bli för lätt om du skulle träffa allting hela tiden, men jag bli faktiskt arg när mina soldater i varje strid skjuter som att de inte skulle träffa en ladugårdsvägg med en bazooka på en meters avstånd.

När du inte befinner dig i strid eller undersöker omgivningen i ren desperation för att jaga rätt på förnödenheter som du innerst inne egentligen vet inte finns där, har du en karta till ditt förfogande. På denna karta ser du vart din trupp befinner sig, vilka områden som styrs av dig eller fienden samt vart det finns fiendetrupper. Det är även den här kartmenyn du använder när du förflyttar dina trupper. Längst ner på menyn har du en mätare som räknar antalet dagar som uppdraget är aktivt. Här kan du även se vilken dag dina trupper anländer till ett område vid förflyttning. Men du kan även se om fienden förflyttar trupper och vilken dag dina soldaters kontrakt tar slut. Via den här menyn kan du även starta olika typer av aktiviteter så som att läka skador (förutsatt att dessa förnödenheter inte tagit slut), träna lokalbefolkningen för strid samt att ge soldaterna lite avslappningstid. Efter att du startat någon av dessa aktiviteter ser du på den tidigare nämnda tidräknaren när de är klara.

När det kommer till berättelsen i spelet finns det egentligen inte särskilt mycket att prata om. Det är ett klassiskt Rädda president och nation från lokala dummingar upplägg varken mer eller mindre. Dock har utvecklaren valt att inkludera lite rollspel i det hela. Om dina soldater presterar bra kan du via en meny utöka deras färdigheter. När du samtalar med invånare kan dessa ge dig uppdrag utöver huvudmålet att rädda presidenten. Sidouppdragen kan ibland leda till dialogscener där du måste göra ett moraliskt val. Ofta handlar det om huruvida du ska benåda eller döda en person. Tyvärr känns allt det här väldigt anonymt och jag blir inte engagerad för fem öre. I början av spelet dyker det upp en text som menar på att spelet ämnar driva med troper och klyschor från actionfilmer. Eftersom att karaktärerna och dialogen inte är uppskruvat tillräckligt mycket, faller det ganska platt för min del. Hade de valt att gå samma väg som Wasteland 3, där allting är uppskruvat på precis rätt sätt, hade jag garanterat varit mer engagerad i spelet i stort, men i nuläget gör det nästan inget intryck på mig alls.

Utseendemässigt ser det okej ut och inte mer, det ser absolut inte förskräckligt ut, men det är också långt ifrån ett visuellt mästerverk. Ljudbilden skulle kunna beskrivas som duglig. Den gör det den ska, det finns musik som är helt okej, men lämnar inga intryck. Det smäller högt om explosioner och vapen samt finns det ett röstskådespel som definitivt är godkänt. Kontrollerna är lätthanterliga, framförallt om du väljer att spela med mus och tangentbord (vilket är det jag rekommenderar) är det väldigt bekvämt att styra.

Som jag förstått det har Jagged Alliance-serien en ganska hängiven fanskara och om du spelade de två tidigare spelen är chansen stor att du kommer att uppskatta även det här. För nya fans tror jag det blir samma upplevelse som för mig. Ett spel som ser ut att bjuda på högoktanig underhållning, men du lämnas med en fruktansvärt anonym berättelse, eftersom humorn inte är uppskruvad nog. Du får även ett spel som aktivt jobbar emot dig. Förvisso ska det vara utmanande och oförlåtande, men tyvärr tar det död på väldigt mycket av underhållningen och kommer föra med sig att spelet troligtvis kommer falla i glömska ganska snart.