Hem RecensionerFilm/TV Recensioner Frontier(s)

Frontier(s)

av Emil Johansson

Tänk er familjen från ”Motorsågsmassakern” på amfetamin och att de är Neo-nazister. Sån är familjen i ”Frontier(s)”. Ett bidrag till vågen av (inte bara) fransk extremfilm som kom i mitten av 2000-talets början. Denna kom mer specifikt 2007. Samma år som ett av Frankrikes andra stora bidrag till genren kom – ”Inside”. Men den tar vi en annan gång.

Karina Testa i rollen som filmens ”hjältinna” – Yasmine

Xavier Gens har här skrivit och regisserat nåt som man kan dra likheter till ”Chainsaw” med, men som ändå är väldigt annorlunda och eget. En av likheterna är att det är en väldigt sjuk, sluten och våldsam familj vi möter, som gillar äckliga middagar baserat på människokött de också. Den här familjen är dessutom som sagt Neo-nazister och inte bara infödda sydstatare som gillar kött och sågar. Tvärtom så vill de ha in nytt blod i familjen. Vitt blod förstås. Men man tager vad man haver, eller hur? Vad menar jag med det? Låt oss fortsätta.

Under ett väldigt rörigt val i Frankrike där en väldigt högerriktad politiker blivit vald så väljer ett gäng… ”vänner” (av Franks/Arabisk bakgrund) att fly mot Nederländerna. De delas upp i två grupper och bestämmer sig för att mötas upp på ett motell nära gränsen.
Första delen av gruppen anländer och mottagandet verkar varmt, men lite lustigt ändå. De möts av sex och middag. Men efter sexet och en rätt obekväm middag som avslutas med lite otrevliga kommentarer så söker sig gästerna upp på sitt rum för att invänta sina vänner. Medan de väntar konfronteras de av en av bröderna till kvinnorna de hade sex med tidigare på grund av en av de dumma kommentarerna som sades vid middagen.

Tortyr är inget nytt i filmens värld!

Och här börjar filmen på riktigt.

Fingrar flyger, blod skvätter och tveksamt kött serveras – allt med ligister och Neo-nazister, vilket gör karaktärerna rätt intressanta. Ingen av karaktärerna är direkt jättetrevliga, de spöar poliser, bränner bilar och är allmänt otrevliga. Det är en frisk fläkt bland mängder av tvådimensionella trista stereotyper och då är ändå filmen tio år gammal nu, men det säger en del om hur sakta utvecklingen gått för intressanta karaktärer inom film. Visst har vi lite tropes i form av den klassiska ”hjältinnan” som tar sig igenom de flesta hemskheter (såsom i första Motorsågsmassakern), även om jag inte tänker avslöja hennes slutgiltiga öde. Men till skillnad från en av slashergenrens regler så är inte vår ”hjältinna” en oskuld och detta är ingen spoiler, en av de första sakerna vi får veta är att hon är gravid. Nu är inte detta en slasherfilm, den är faktiskt rätt långt ifrån det. Detta är mer en thriller med ordentliga skräckelement – och blod, mängder av blod. Men inte överdrivet ändå.

Vissa tycker att Frontier(s) har använt sig av lite väl mycket referenser till nazisternas utrensning av judar och ”annat oönskat”. En del tyska talas av familjens patriark, under ett tillfälle ropar han ut ”arbeit macht frei” (i princip ”arbete ska befria dig”) när han torterar en av våra huvudkaraktärer. En fras de flesta av oss vet var en nazistparoll som beprydde vissa koncentrationsläger under andra världskriget. Enligt Gens själv inspirerades filmen av det franska valet 2002 då ett extremhögerparti låg lite väl nära en vinnande position tydligen, jag minns inte – jag var precis fyllda tolv. Det finns med en scen med en ”ugn” som absolut inte är den trevligaste som man nog kan dra en del paralleller till.

En del har kallat Frontier(s) ren och skär tortyrporr. Nja kanske. Den har substans. Den kommer faktiskt någonstans ifrån. Den har till och med politiska motiv. Kanske inte de mest tydliga eller starka, men de finns. Till skillnad från valfri ”Saw”-uppföljare eller ”Hostel-film där fällor och slafs har ordet före välskrivna manus eller politiska agendor (förutom Saw VI som hade en förvånansvärt intressant och ständigt aktuell historia om sjukdom och sjukvårdsförsäkringar. Inte direkt välskriven kanske, det är trots allt sjätte Saw-filmen, men ändå. Trots det – ”too little, too late”).

Gens har här i alla fall lyckats balansera en störande story med starka effekter och ganska intressanta karaktärer i en av Frankrikes mer intressanta filmer från de senaste tio åren och då menar jag inte bara av deras skräckfilmer, även om de har varit fantastiska. Filmer såsom den redan nämnda Inside, den fransk-kanadensiska ”Martyrs” (2008) och den lite äldre ”Swtichblade Romance” (2003) som alla tre är riktigt intressanta och otäcka filmer.

Jag kommer ihåg en till fransk som kommer från 90-talet om en kvinna som har en lägenhetsfest där folk råkar dö och hon måste gömma kropparna, till exempel i ismaskinen vill jag minnas. Väldigt kul film som jag tyvärr inte minns namnet på. Inte lika djup, politisk eller otäck – men skoj!
Lämna gärna en kommentar om ni har en aning om vad jag pratar om.


Slutligen:

Rekommenderar jag Frontier(s)?

Ja – men den är inte för alla. Dess våld är rått och brutalt, karaktärerna är kompromisslösa och de kannibalistiska tendenserna kan vara lite magstarka för oerfarna tittare av ”hardcore skräck”.
Men för de som vill se en välgjord skräckfilm med karaktärer som är intressantare än genomsnittet av ”mördarföda” så är denna perfekt.

Europa har riktigt bra skräck, synd att vi inte ser mer av den på bio. Men vi kan ju skratta åt klichéerna i den senaste delen av den sedan länge ruttnande filmserien ”Saw” – ”Jigsaw” (2017) – som nu ska försöka skaka liv i den avdankade franchisen igen. Men det är kul med skräck på bio överhuvudtaget. Det glädjer min kalla stela själ.
Jigsaw var för övrigt en förväntad besvikelse…

Men vill ni ha skräck som kanske skrämmer er på riktigt så rikta bort era huvuden från senaste ”James Wan” producerade alster ( en av männen bakom både Saw och Insidious från början) och kika efter lite film från vågen av Fransk extremfilm. Där finns det mycket gott att hämta, om ni har mage och psyket för det vill säga…

Du kanske också gillar