Vi tar plats direkt efter The Division 2: Battle for Brooklyn där vi besegrat Black Tusk och hindrat deras illsinta planer från att skapa en ny pandemi. Ett meddelande sänds från New Yorks Central Park – det är någonting som gör agenterna rädda. Någonting illvilligt. Någonting till synes övernaturligt.
Det var cirka sju och ett halvt år sedan Ubisoft släppte uppföljaren till deras looter-shooter med mmo-inslag: Tom Clancy’s the Division. Tvåan fortsatte i god takt och sålde mycket bra för Ubisoft, ett år senare följdes det upp med expansionspaket – The Division: Warlords of New York. Vi fick en del innehåll i de kontinuerliga säsongerna genom åren, men vi skulle behöva vänta i lite mer än fem år innan vi fick nästa genuina tillägg med The Division 2: Battle for Brooklyn. Fans världen över håller för nuvarande andan inför mer detaljer kring det tredje Tom Clancy’s The Division, någonting som bekräftades vara under utveckling redan i september 2023. Men till dess har vi expansioner som denna att få smaka på.
Den version vi fått tillgång till här på Nördliv är inte hela expansionen, utan en nedbantad variant som inkluderar introduktionsuppdraget, två ordinarie uppdrag och fri rörelse inom en begränsad yta av Central Park. Detta innebar en speltid på ca 2 timmar. Denna inblick behandlar alltså inte allt som kommer till dess fulla version.
Urbana myter
Tom Clancy’s The Division 2: Echoes of Central Park startar med ett nödrop från samma plats som titeln. Du blir beordrad att ge dig av på studs, men vad ni inte vet är att platsen är hemsökt. Det är i alla fall vad lokalbefolkningen tror eftersom det skett oförklarliga händelser och mystiska försvinnanden. Du trampar trots detta vidare eftersom du ska möta en agent som heter Jack Kendricks. Vad som händer sedan är inte riktigt vad ni tänkt er. Efter ett gäng eldstrider och underliga skeenden får du en lamslående huvudvärk och din karaktär svimmar. Efteråt vaknar du upp på en helt ny plats, men är till synes räddad.
Introduktionsuppdragets färgschema är både mystiskt och fängslande.
Vad som är omedelbart slående för mig som gammal Tom Clancy’s The Division 2 veteran är att Massive Entertainment vill att denna expansion ska ha ett eget tema – skräck. Detta visas genom en del hederliga och välbeprövade troper – jumpscares, fiender som skriker i radion efter de stött på någonting oförklarligt och ett dystert, regnigt oväder med åska. Jag kan inte påstå att jag kände något faktiskt obehag – det blir nog svårt när jag vet vad spelet i stort sätt går ut på. Men jag kan inte förneka att jag blev intresserad när jag såg elitsoldater fly för sina liv. De konfronterade hellre mig än att möta det som de sprang ifrån.
Tom Clancy’s The Division-spelen har alltid tagit plats inom urbana miljöer där ett stort antal berättelser förmedlats – allt från spiondramor till postapokalyps. Däremot har skräck alltid tagit en sekundär plats, vilket ska bli intressant att se nu när det verkar bli ett huvudfokus. Däremot har denna serie av spel alltid bråkat med sin egen identitet gällande berättelseförmedling, eftersom det i grund och botten är en looter-shooter där vi ska återspela uppdragen i sökandet på bättre grejer. Berättelsen hamnar då ofta i bakgrunden eftersom gameplay är huvudfokuset. Men ibland sker det händelser i berättelserna som omedelbart fångar din uppmärksamhet, och i The Division 2: Echoes of Central Park verkar Massive Entertainment ha lagt mer krut i denna tunna.
Enklare solo
Ett av dessa alternativ för att motverka berättelsens sekundära fokus är att börja introducera uppdragsanknutna kompanjoner. Dessa tre individer får du möta efter du vaknat upp, vilka kan delas in i sina motsvarande stereotyper – patrioten som är cynisk gentemot staten, stadspolisen med gott hjärta och tekniknörden. Du kan såklart ha dessa individer med dig utanför uppdragen också i övervärlden, men de verkar vara där för att ge uppdragen en extra dimension. De förmedlar lite information som gör uppdragens kontext lite tydligare och är lite mer interaktiva än att bara behöva plocka upp audiologs.
Sedan är det såklart väldigt tacksamt att någon annan kan dra elden när du spelar solo, samt återuppliva dig när du går ned. Detsamma gäller däremot det motsatta när vi behöver springa fram och återuppliva dem, vilket kan vara besvärligt ibland. Massive Entertainment har i alla fall haft den goda insikten att låta deras återupplivningsfönster vara oändligt, men jag kan inte riktigt släppa en misstanke. Kompanjonerna och deras acceptans från spelarbasen kommer hänga mycket på att utvecklarna kan göra deras AI tillräckligt bra för att de inte ska bli en börda. Det är en riskabel chansning. Att placera karaktärer som tar större plats än tidigare kan också orsaka irritation när vi spelar på svårare nivåer. Här kommer balansering att vara mycket nödvändigt om detta ska gå bra.
Försöket är i alla fall anmärkningsvärt, och jag som lirade tvåan under en längre period välkomnar detta försök till att göra berättelsen mer engagerande. Vad Massive Entertainment ofta lyckas med är deras visuella världsbyggande och att sätta roliga bosstrider i kombination med minnesvärda miljöer. Om du bara stannar en stund för att se dig omkring kan du häpnas över detaljrikedomen de lägger ned för att göra världen autentisk. Detta verkar inte heller vara någonting de vill banta på gällande The Division: Echoes of Central Park, miljöerna är lika häftiga som tidigare. Under uppdragen stannade jag upp när ett panorama presenterade sig, vilket i slutändan gjorde dem både minnesvärda och intressanta. Att kombinera denna visuella färdighet med en engagerande berättande skulle potentiellt kunna göra många uppdrag mycket engagerande – om de lyckas med balansgången till huvudfokuset gameplay.
Ibland sätter Massive Entertainment häftig scenografi. Ljussättning och djupet i perspektiv är imponerande.
Looty shooty
Som jag skrev i början har vi bara fått tillgång till en nedbantad version. Allt slutspelsinnehåll kan jag därför inte kommentera på. Det känns däremot bra att hoppa tillbaka in i Tom Clancy’s The Division 2 med allt var det innebär. Vapenkänslan är lika mycket där som jag minns den och har inte försämrats i denna version. Att röra sig emellan skydd är både smidigt och kul, användningen av färdigheter ger striderna ytterligare dynamik. Däremot finns det ingenting av detta som jag kan säga är uppenbart nytt, inga nya vapen, klasser eller färdigheter har presenterats än – men detta är någonting jag förväntar mig i den fullständiga versionen.
Testdator: AMD Ryzen 7 5800X3D, 32 GB DDR4, GeForce RTX 2080 Ti
Denna recension baseras på PC (Ubisoft Connect) versionen.
Tom Clancy’s The Division 2: Echoes of Central Park. Finns ej tillgängligt att köpa/förköpa än.
Kod tillhandahållen av Ubisoft.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
