Förhandstitt: ASTROBOTANICA

Astrobotanica är ett vetenskapsdrivet överlevnadsspel som utspelar sig på en förhistorisk jord. Jag spelar som Xel, en högutbildad utomjordisk botaniker med uppdraget att finna sällsynta frön som kan rädda min hemplanet.

Efter att ha kraschlandat på vår uråldriga värld finner jag mig omgiven av vilda djur, primitiva människor och en atmosfär som för mig är giftig. Här krävs snabb anpassningsförmåga för att överleva.

Överlevnadsperspektivet 

Spelets kärna och det ultimata målet med vistelsen på denna planet är min botaniska kunskap, den är helt avgörande för att jag ska överleva här. Jag måste lära mig att förädla jordens flora till både mat och medicin, samtidigt som jag letar efter växtarter som kan frodas på min hemvärld. Det mest akuta är dock att odla de örter som krävs för att säkra den tillgång på koldioxid jag behöver för att kunna andas. Jag har bara två staplar att hålla reda på, en koldioxidmätare och hälsomätare. Till min hjälp har jag en scanner som bland annat låter mig identifiera varelser och växter. Jag har ett portabelt bevattningssystem som kräver att jag fyller på den med vatten ibland men den är livsnödvändig för att bibehålla god kvalitet på odlingen. Sedan har jag en sorts hammare, det är den som öppnar upp byggmenyn och låter mig påbörja basbyggandet.

Spelmekaniken är en förenklad form av överlevnad som till största del, just nu ska jag tillägga, går ut på att scanna och experimentera fram för att bygga upp min bas. Med tiden förvandlas mitt läger till en bas med allt som är tillgängligt i spelet. Jag har fixat odlingar, förvaringslådor, byggstationer och ett litet hus i anslutning till mitt kraschade skepp, men jag ser potentialen då många av sakerna är låsta så ser jag vad som kommer när väl spelet är släppt i sitt fullo.

Scannern är min viktigaste tillgång.

Mötet med neandertalarna

Eftersom spelet utspelar sig för cirka 300 000 år sedan får jag sällskap av neandertalare. De är nyfikna men skygga, och en stor del av charmen ligger i att vinna deras tillit. Genom att använda min scanner kan jag identifiera deras sjukdomar och ta fram exakta recept på växtbaserade elixir för att hjälpa dem. När jag helar dem belönas jag med verktyg, förnödenheter och allierade. Jag kan visa en neandertalare en resurs, säg en bit flinta. Om min relation till denna person är tillräckligt bra kommer hen samla just den resursen åt mig.

Fauna och utveckling

Världen är full av djur, allt från små krabbor till mammutar jäms med neandertalarna. De flesta är inte aggressiva, men de äter gärna upp mina odlingar om jag inte hägnar in dem. Jag kan även tämja djuren så att de hjälper mig, exempelvis genom att hämta frön från fjärran platser. Mina egna färdigheter utvecklas via ”P.R.I.M.A.L.”-trädet, som står för:

• Planetary Knowledge – Kunskap om planeten
• Research – Forskning
• Investigation – Undersökning
• Management – Förvaltning av resurser
• Adaptation – Anpassningsförmåga
• Learning – Kunskaper

Det är där jag jag kan spendera mina intjänade kunskapspoäng jag får genom att slutföra uppdrag inom de där områdena. Jag kan låsa upp förmågor som till exempel kunna springa snabbare eller öka min bärkapacitet. Men jag kan inte låsa upp så långt jag skulle behöva, då spelet är i en tidig utvecklingsfas är många av funktionerna låsta.

Jag behöver hjälpa innan jag kan få hjälp.

En opolerad men vacker upplevelse

Spelet är fortfarande under utveckling och det märks. Jag stötte direkt på buggar som stör inlevelsen; till exempel hittade jag en hög med pinnar som återskapades så fort jag vände mig om. Det gjorde det lite för enkelt att utnyttja systemet och fylla lagret på nolltid.

Visuellt är spelet däremot en fröjd. Stilen är mer ”Disney” än realism, med mjuka färger, fantastisk ljussättning och en dygnsrytm som gör nätterna genuint mörka. Som tur är kan jag tillverka facklor och min scanner har en ficklampa, dock med begränsad batteritid. Biomerna jag stött på var djungel, strand och grotta men det ska finnas en större variation när spelet blir klart samt en co-op funktion som inte finns i dess nuvarande form.

Sammanfattning: ”Baby’s First Survival Game”

Minns du kemilådorna eller ”experiment för yngre” från när du var liten? Precis så känns Astrobotanica. Det är inbjudande, har ett logiskt menysystem och saknar krångliga regler som kräver en högskoleutbildning. Det är ”Baby’s First Survival Game” på det mest positiva sättet jag kan tänka mig. Det var länge sedan ett “survival-craftingspel” väckte någon form av spellust hos mig. Det här är definitivt ett spel jag kommer fortsätta följa.

Tyvärr så kan min karaktär inte simma.

Testdator: Intel Core i7-12700f, 32GB DDR4, Geforce RTX 4070