ENDLESS Legend 2

Det första strategispelet jag någonsin testade var när min pappa visade mig Sid Meier’s Civilization III. Jag skulle inte kalla mig själv en expert på vad jag lite skämtsamt brukar kalla för “kartspel”, men det finns en viss charm i att se sin designerade civilisations färg expandera över en världskarta. Nu fick jag uppleva samma känsla igen, fast i en helt ny och spännande fantasyvärld.

ENDLESS Legends 2 är ett strategispel publicerat av Hooded Horse och utvecklat av AMPLITUDE Studios. Detta är en uppföljare till Endless Legends som släpptes först 2014. 12 år senare har uppföljaren äntligen släppts och jag fick äran att testa på upplevelsen. Jag som aldrig spelat första spelet gick in med en helt ny och fördomsfri blick på ENDLESS Legends 2. Låt mig ta er igenom min upplevelse!

Text, text och mera text…

Det finns ett antal olika strategispel som fungerar på helt olika sätt. En sak som de flesta strategispel har gemensamt är att det finns mycket information att ta sig igenom för att lära sig hur allting fungerar. Vi behöver också förstå den här informationen för att vi ska kunna spela effektivt. För en helt ny spelare kan det kännas lite överväldigande, och tyvärr lider även detta spel av detta fenomen till en viss grad. När jag började spela för första gången kände jag att, utöver grundinformationen, gavs jag för mycket information om olika mekaniker som jag inte hade hunnit upptäcka än. Jag kan förstå var tanken kommer ifrån att vilja förklara utförligt och ge spelaren förståelse för vad som händer. Men många gånger är det information som kunde ha sparats tills jag själv upptäckte eller tryckte på en viss meny. Till viss del gjorde utvecklarna detta där viss information kom först när jag öppnade vissa menyer, men jag hade gärna sett att det gjort mer av det.

Utöver att det finns mycket text att läsa för att förstå sig på spelets mekaniker finns det även mycket dialog och berättelse där vi lär oss om hur vår valda civilisation ser på världen. Det sker ofta specifika händelser som triggar igång en dialog mellan olika karaktärer som beskriver vad det är som händer. Oftast när vi hittar nya uppdrag eller mål att genomföra. I början tyckte jag att detta var roligt och intressant att följa. Men det blev ganska snabbt tjatig när de flesta uppdragen utgick på “Gå och utforska denna specifika plats” eller “Besegra denna armén”. Att utforska i denna kontexten betydde bara ”Gå och ställ dig på den rutan så får du lite grejer och mer text att läsa”. Det går rätt snabbt för uppdragen att kännas repetitiva om dialogen som beskriver världen och vad som händer kring uppdraget inte är intressant. Även om situationerna som karaktärerna beskriver för varje uppdrag är helt olika, så blir det i praktiken samma sak om och om igen. Detta hade nog fungerat bättre om det fanns kampanjer eller specifika scenarion att spela där kontexten kring varför vi gör dessa uppdragen passa lite bättre. Jag hade gärna sett att dialogerna var lite mer riktade och inte innehöll riktigt så mycket “fluff”. Men jag kommer inte utesluta att detta är en smaksak som kanske någon annan tycker är jätteintressant att djupdyka i.

Ignorera faktumet att jag (gröna) håller på att bli PISKAD av min pojkvän (blåa)

Havet drar sig undan!

På tal om mycket dialog finns det faktiskt en intressant premiss till varför vi befinner oss på planeten som vi gör. Det är lite olika beroende på vilken civilisation vi spelar som, men grundpremissen går ut på att vi antingen störtat eller funnit en ny och outforskad havsplanet. Där behöver vi etablera oss och bygga upp ett imperium. För att kunna göra detta finns det en del resurser vi måste använda oss av för att kunna expandera och bibehålla våra etablerade städer. Dessa resurser består av science, industry, food, dust och influence. Dessa använder vi för att bygga mer distrikt eller armeer, öka populationen, forska och liknande. Dust är detta spelets form av valuta. Detta kan användas för att förhandla, snabba på byggen av distrikt och liknande. Influence representerar hur mycket inflytande vi har på världen och vår befolkning. Det används när vi vill etablera nya städer, deklarera krig eller göra en diplomatisk pakt med andra civilisationer. 

Som de flesta strategispel krävs det att planera sitt stadsbyggande för att få ut så mycket produktion så möjligt. Var vi placerar olika distrikt i förhållande till miljön eller redan byggda distrikt gör en stor skillnad. Till exempel blir folket arga om vi placerar ett industridistikt bredvid ett bostadsdistrikt. Men vissa distrikt ger ibland bonusar om de placeras bredvid varandra. Till exempel genererade affärsdistrikt mer pengar om de var omringade av fler affärsdistrict.  

För att kunna öka vår generering av resurser utöver stadsplaneringen så utforskar vi kartan, gör uppdrag eller skapar allianser med mindre fraktioner som redan bor på planeten sedan innan. Denna spelloopen är rätt standard för denna typ av spel. Det som jag tycker gör att ENDLESS Legends 2 står ut är att kartan utökas med jämna mellanrum. Det finns en återkommande händelse som heter Tidefall och då kommer det en monsun – en storm som gör det svårare att utforska, men vi får ut mer resurser av att vinna strider. Nya anomalier dyker också upp på kartan som vi kan undersöka. När monsunen är slut försvinner dessa och havet drar sig undan, vilket gör det möjligt att utforska nya delar av kartan. Jag satt ofta och började bygga arméer och försökte få upp min influence lagom till slutet av en monsun för att sedan snabbt utforska och etablera nya städer på de nya områdena innan de andra civilisationerna hann dit. En väldigt rolig och unik företeelse i ett strategispel.

Att ha monsunen som en del av spelet kändes riktigt givande när jag tänkte till och det gick bra. Samtidigt som det också märktes när jag inte tänkt tillräckligt. En gång fastnade en av mina stora arméer på andra sidan av en flod på grund av monsunen. Jag hade byggt en temporär bro för att komma över utan att hålla koll på att nästa monsun var nära på ingång. Sendan kom ju då monsunen som förstörde min ytterst vitala bro. Jag kunde inte gå runt eftersom det var kust på ena sidan och en annan civilisation som inte ville låta mig gå igenom på andra sidan. Det går inte att bygga nya temporära broar förrän monsunen är slut. Så jag fick gott sitta där och rulla tummarna tills stormen var över. Även om det specifika momentet kändes frustrerande var det roligt att verkligen känna på hur nivån av mitt strategiska tänkande speglades tydligt i konsekvenserna. 

Diplomati eller strid?

Det är ofta förväntat av ett spel som handlar om att bygga ut sina riken innefattar mycket strid. Detta stämmer också in på ENDLESS Legend 2. Även om det finns flera olika sätt att vinna behöver vi åtminstone kunna försvara oss någorlunda. Vi kan bygga ut våra arméer som kan uppgraderas och bli starkare med hjälp av våra resurser och science. De har även ett Hero-system som innefattar en hjälteenhet som är starkare än vanliga trupper, levlas upp med erfarenhet från strider och när vi utvecklar nya teknologier. Hero-enheter kommer tillbaka när de dör efter en viss återhämtningsperiod. Detta tyckte jag var skönt eftersom det hade kunnat vara en väldigt frustrerande upplevelse att spendera mycket tid och omsorg på en hjälte jämfört med vanliga trupper, för att sedan se den dö och aldrig komma tillbaka. Speciellt med tanke på att vi kan ge våra hjältar utrustning, nya vapen, brygder eller liknande för att utöka deras styrka.

När vi går in i en strid kan vi välja att avgöra striden automatiskt eller manuellt. När vi slåss manuellt tas vi till ett stridsfält där vi förflyttar våra trupper på ett hexagonfält. Vi kan placera trupperna individuellt och planera hur attacken ska utföras. Beroende på hur terrängen ser ut kan vi få olika fördelar eller nackdelar. Detta beror också på vad för typ av trupper vi använder oss av. Exempelvis fungerar skyttar bättre när de står upphöjt, men är svaga för närstridstrupper. Hur vi konfigurerar våra arméer varierar väldigt mycket beroende på vilken civilisation vi spelar och vilka segervillkor vi valt. En av de civilisationerna jag testade kallas för Lost Lords som är – typ spöken. De har ingen användning för mat och kan inte expandera med mat alls. Men med dust kan vi “köpa” invånare för att öka populationen. De är dock i min erfarenhet helt värdelösa i strid. Deras trupper går ut på att de får tillbaka liv hela tiden när någon gör skada, men de är inte bra nog i strid för att vara hållbara. Detta är dock ingen dålig sak, utan då får vi helt enkelt fokusera mer på diplomati, utforskning och andra saker för att vinna.

När vi når en viss teknologisk era går det att välja vilket sätt vi vill vinna kampanjen. Det finns flera olika, men det kretsar främst kring strid och expansion eller forskning och inflytande. När vi väl valt en får vi ett antal krav som behöver uppfyllas för att det ska gå igenom. Exempelvis kan vi välja att nå en viss nivå av inflytande och sendan kunna hålla det under en viss mängd tid. Det går att byta ifall man skulle vilja det, men i min erfarenhet är det bättre att hålla sig till en. Längre fram i spelet går det främst ut på att underhålla det vi byggt upp, vilket kan göra det svårt att bygga om eller sätta upp rätt förutsättningar för att faktiskt kunna vinna. Det beror ju såklart på vilken civilisation vi kör och vad som är bästa sättet att vinna på. 

Nu är jag och the Aspects real G’s

Spela själv eller tillsammans?

Jag hade turen att ha en pojkvän med mig som älskar kartspel (mycket mer än jag gör borde tilläggas), vilket gjorde att jag fick möjlighet att testa multiplayer-läget. Deras multiplayer är helt online och kan hålla upp till 8 spelare i ett parti. Jag och min pojkvän valde att köra bara vi två och addera fyra bottar till partiet. Om du känner dig modig går det även att hoppa in i någon annans publika lobby som inte är låst. Upplägget var inte speciellt komplicerat. Vi båda agerar under en tur och när vi är klara får vi vänta på att de andra spelarna gjort färdigt sina drag innan vi kan fortsätta. Generellt sett fungerar det rätt bra, men när vi spelade körde jag Lost Lords (som jag nämnde inte är speciellt stridsfokuserade) och min pojkvän körde Necrophage som praktiskt taget krigar hela tiden. Detta gjorde att mina turer gick relativt snabbt att genomföra, medan hans turer tog mycket längre tid för han var hela tiden i strid. Detta kunde bli lite tråkigt för min del då det blev en del väntan på honom. Jag skulle inte säga att detta är ett stort problem som gäller för alla multiplayer matcher som man kör. Men det kan vara värt att tänka på om man vill att det ska flyta på lite snabbare.

En annan funktion som jag var rätt så intresserad av att testa var att göra sin egen custom-civilisation. Detta verkade sjukt kul, men där måste jag säga att jag tyckte det var lite av en besvikelse. För vårt utseende kan vi enbart välja de redan existerande civilisationernas modeller. Det hade varit roligt att åtminstone kunna byta färg, göra unika emblem eller något sådant. När vi ska välja vilka färdigheter vårt imperium specialiserar sig inom finns det bara saker som redan andra civilisationer har. Så vi bygger i stort sätt bara ihop en egen grej med saker som alla andra redan har. Jag hade önskat att det fanns helt unika färdigheter som inte någon av de färdigbyggda civilisationerna redan har eller att vi har mer frihet att variera hur det funkar med fler variabler. Detta kanske inte hade passat alla då det kan bli väldigt komplext väldigt snabbt. Dock känner jag att de spelare som ens har intresserade av att bygga sina egna unika civilisationer hade velat ha möjligheten att gå in på detaljnivå och skapa något riktigt unikt eller roligt.

Roligt att växa, tråkigt att underhålla

ENDLESS Legends 2 har många roliga och unika mekaniker som gör det intressant att lära sig. Striderna och utforskandet är roligt och varje civilisation är unik som också ger en chans att testa helt olika spelstilar. Utöver att det kan vara lite mycket text i början tycker jag att det är relativt lätt att sätta sig in i hur spelet fungerar. Dock tycker jag att ENDLESS Legend 2 lider av ett problem som en del andra strategispel också lider av. Det är sjukt roligt i början att bygga upp sig, utforska, expandera och liknande. Men efter att vi kommit till en viss punkt handlar det mer om att underhålla vår civilisation tills vi vinner. Detta kan jag tycka är rätt tråkigt eftersom det inte är så mycket nytt som händer efter att vi nått vår platå av utveckling. Det enda som faktiskt blir roligare i senare delar av spelet är strider, då de blir svårare och mer komplexa. Mot slutet av mitt första parti hade jag ett starkt försvar med flera olika hjältar som ledde olika arméer. Då kunde jag lätt skydda mig själv från Necrophage’s som hela tiden försökte attackera mig. Eftersom jag hade valt segervillkor som gick ut på att ha mycket forskning och att vara vänner med många små faktioner var det viktigt för mig att alltid kunna försvara dem från att bli attackerade. Där var det rätt roligt att slåss när det inte fanns så mycket annat kvar att göra eller utforska. Men spelar vi en civilisation som inte är fokuserad på strid kan vi inte luta oss på det. Detta kan definitivt vara en smaksak för mig, men fortfarande någonting som är värt att nämna.

Musiken var bra, men kändes inte som någonting spektakulärt jag inte hört i någon annan form någon annanstans. Den grafiska profilen och modellerna är bra gjorda och snygga, men inte speciellt unika från annan fantasy eller sci-fi media. Det är inte något som sänker spelupplevelsen på något sätt i min åsikt, men med tanke på att de har en genomtänkt världsbyggande hade det varit roligt att se det speglas mer i estetiken.

I sin helhet skulle jag säga att jag hade en rolig upplevelse som jag definitivt kommer lägga fler timmar på att utforska. Dock är priset i min åsikt lite väl högt för det vi får, även om det finns mycket timmar av spel. Det är egentligen den enda grejen som håller mig från att ge ENDLESS Legend 2 en utmärkelse. Om du inte sitter inne med en fet plånbok skulle jag nog vänta tills det är lite rea i alla fall.

Testdator: AMD Ryzen 7 5800X3D, 32 GB, NVIDIA GeForce RTX 4070 (12 GB)