Atelier Sophie 2: The Alchemist of the Mysterious Dream

Att vara en alkemist i en magisk värld är inte lätt, och när man dras in i en helt ny värld så blir det inte lättare! Men med sina nya vänner (och släktingar) i en underlig tidsoberonde drömvärld tar Sophie sig an stora uppgifter för att hjälpa alla och förbättra sin alkemi.

Som en så gott som fristående uppföljare till den första spelet om Sophie tar The Alchemist of the Mysterious Dream vid under hennes resa med sin alkemikompis Placha. När de stöter på ett stort underligt träd öppnar sig plötsligt en portal i tomma luften och suger in de båda alkemisterna. När Sophie vaknar upp har hon separerats från Placha och hennes resa för att finna sin vän tar sin början.

Världen hon har hamnat i är en drömvärld skapad av en gudinna som enbart en av byns invånare har träffat. Alla invånarna är handplockade av gudinnan för att de har en dröm som de får möjlighet att uppfylla i drömvärlden där de har all tid i världen att uppnå drömmen, då ingen åldras. Sedan blir det lite rörigt, för invånarna kommer från olika tidsåldrar vilket gör att du kan träffa dina förfäder eller till och med en äldre version av dig själv. Det röriga tidsperspektivet har inte så stor inverkan på historien, men blir en viktig del i karaktärernas relationer.

Atelier-spelen firar 25 år och dess spel är kända för att ha tidsbegränsningar för uppdrag och annat, men detta saknas i Atelier Sophie 2, vilket jag tycker gjorde spelet avslappnande och att jag kunde fokusera på att utforska istället för att hålla tiden.

Narrativet består av en slice-of-life-liknande berättelse i relativt långsamt tempo där huvudkaraktären lär känna världen och fortsätter sitt sökande efter sin vän Placha. Vi lär känna en stab av karaktärer med mer eller mindre överdrivna karaktärsdrag men vars handlingar och personligheter känns välgrundade. Många korta scener med snabba laddskärmar och röstskådespel bygger upp narrativet och de välutvecklade relationerna.

Spelet har tre spelelement som du utför mellan scenerna; upptäckande och insamlande av ingredienser ute i omvärlden, strider mot monster och själva alkemiskapandet. Genom att springa runt i olika miljöer finner du olika sorters material som du tar med dig tillbaka till byn och desto längre in i spelet du kommer desto fler material kan du finna. En del material kan du enbart få genom att slåss mot monster och under berättelsens gång stöter du på en del svårare bossar, så det kan vara bra att se över vilka vapen och vilken utrustning dina karaktärer har.

Tillbaka i byn har du tillsammans med en annan alkemist ett stort hus där Sophie och den andra alkemisten kan utföra sin alkemi enligt recept de hittat eller kommit på själva. Detta är den komplexa biten av spelet, men i korthet väljer du ett recept i en lista och väljer de ingredienser som behövs. Ingredienserna kan ha olika fördelar och vara olika kvalitativa vilket ger resultat på den färdiga produkten. När du valt de ingredienser du vill ha får du lösa en sorts pussel där du ska passa in element i ett rutnät, tänk typ Tetris fast du får placera ut bitarna hur du vill på egen hand. Dessa element kan skapa kombos som ger slutprodukten extra bonusar. Det tar en liten stund att komma in i och tar en stunds funderande varje gång, vill man kan man klicka på autofyll, men detta ger så gott som alltid sämre resultat.

I sin alkemikittel kan Sophie skapa så gott som allting, allt från mat till krukor till svärd. Många sidouppdrag går ut på att skapa något särskilt objekt och ibland med en viss kvalitet. Du låser upp allt fler recept genom att skapa objekt genom alkemi, samla in särskilda ingredienser eller utföra vissa handlingar i strid med mera. En del recept krävs för att narrativet ska gå framåt och vissa recept låses inte upp förrän du nått en viss punkt i historien.

Som en traditionellt JRPG kan du med poäng insamlade genom att gå upp i nivå utveckla dina karaktärer efter stridsstil. Men samma poäng kan bland annat öka antalet ingredienser du kan ha i din korg eller öka kvalitén på dina insamlade ingredienser.

Världen är uppdelad i områden med olika klimat och väderlekar som påverkar vilka ingredienser och monster du stöter på. Allt eftersom berättelsen fortsätter låser du upp fler platser och med dessa nya typer av omgivningar med olika pussel. Du kan till exempel förändra vädret för att ta dig över en flod eller smyga längs en klippkant för att ta dig till nästa område.

Världen har mycket att upptäcka och det är både naturligt och belönande att återbesöka områden du tidigare varit i då nya ingredienser dyker upp och dina nya verktyg kan ta dig till nya platser som tidigare varit avstängda för dig. En fast-travel-funktion finns som underlättar kortare besök och snabb retur till byn och ditt hus.

Musiken består av en trevligt glättig musik med en framträdande flöjt men med en relativt trevlig loop. Den förändras lite från område till område samt under scenerna vilket gör att den inte blir allt för tjatig.

Det är många menyer att vänja sig vid, men som med så många andra JRPG-spel kommer man snart in i det (även om man lätt glömmer sig om man lägger ner spelet lite för länge). Kontrollerna är därför inget särskilt och i de turbaserade striderna krävs inga snabba smidiga kontroller, men det är inte heller allt för djupt komplicerade stridmenyer.

Striderna är turordningsbaserade och är mot en till tre fiender som har sina svagheter och resistanser där det som vanligt gäller att välja rätt element eller typ av attack för att göra maximal skada. Du kan kombinera två av dina karaktärer i en dubbelattack så att de gör varsin attack på en tur, vilket gör att du kan få in fler slag utan att ta skada. Det finns så klart föremål som kan underlätta striden och mätare för hälsa och magisk kraft samt en turordningslinje. Lite andra parametrar uppkommer när du kommer längre in i spelet. Fienderna syns i världen och vill du inte slåss kan du oftast smita förbi dem, men bossarna är så klart obligatoriska delar av berättelsen.

Berättelsen flyter på bra och till en början hade jag ett flertal mysiga kvällar på soffan där jag mös omkring och samlade på mig nya ingredienser och upptäckte nya miljöer (samlaren inom mig gav ifrån sig små glädjetjut varje gång jag upptäckte ett område med en uppsjö av nya ingredienser). Men så stötte jag tyvärr på en vägg… Jag vet ännu inte om jag bara hade extrem otur men det var ett material som krävdes för att fortsätta huvudberättelsen som ett enda monster kunde släppa som loot, men vägrade. Resultatet blev att mina karaktärer blev lite för bra för fienderna under en tid framöver och att jag tappade min initiala glädja lite grann. Att just det materialet fanns i vart och vartannat hörn efter att jag fått den första spädde ju absolut inte på frustrationen…

Men efter detta flöt det på bra igen i flertalet timmar, innan jag stötte på en boss som kändes så gott som omöjlig. Så då var det bara att springa omkring och slå lite småmonster ett tag så löste det sig.

Dessa enligt mig lite knasiga och frustrerande stoppklossar gör just det, stoppar upp flödet i spelandet och sänker tyvärr helhetskänslan något. Men hade jag haft tid att ta en längre paus och lägga ned spelet några dagar, så hade detta säkert varit ett mindre problem.

Atelier Sophie 2: The Alchemist of the Mysterious Dream är ett långt spel och det finns mycket att upptäcka och karaktärernas utveckling och relationer håller spelaren intresserad. Ungefär halvvägs genom berättelsen löser sig ett stort problem och karaktärernas mål förändras helt. Detta gjorde mig lite förvirrad, då det var en snabb vändning, men gjorde att jag blev nyfiken på nytt om vad som nu skulle hända.

Detta är ett spel för den som inte vill ha någon brådska i sitt spelande. Att sitta tillbakalutad i soffan med en kopp te och ändå få se en vacker värld är precis min kopp te, men är inte för alla. Det innehåller enligt mig en trevlig avvägning mellan sina tre spelelement och berättelsen. De inlevelsefulla röstskådespelarna tillför mycket, dock enbart på japanska. Man måste gilla stilen, men de poppande färgerna gjorde mina ögon glada. Jag har nog inte använt kamerafunktionen till en sådan grad i något tidigare spel. De obekväma stoppklossarna till grinding-väggar som förstörde flödet i spelet gör dock att det inte riktigt når upp till utmärkelsen bra köp. Kanske hade jag bara otur, men jag får ändå basera mina tankar på min upplevelse. Är stilen och genren din grej så rekommenderar jag dock Atelier Sophie 2: The Alchemist of the Mysterious Dream, då det är ett väldigt mysigt spel.