Atelier Resleriana: The Red Alchemist & the White Guardian

JRPG-serien Atelier är en riktig långkörare som kännetecknas av sitt lättsamma tempo och fokus på alkemi. För några år sedan släpptes en mobil-spin off kallad för Atelier Resleriana: Forgotten Alchemy and the Polar Night Liberator. Här möts världarna från tidigare Atelier-spel. Nu har Atelier Resleriana: The Red Alchemist & the White Guardian kommit, ett “vanligt JRPG” som utspelar sig i mobilspelets universum. Kan denna spin-off av en spin-off stå på egna ben?

På återbesök för att restaurera staden

Spelet börjar med att vi får välja mellan två protagonister, Rias Eidreise eller Slade Clauslyter, men jag är osäker på vad valet egentligen innebär eftersom du kommer spela som båda lika mycket under spelets gång. Båda protagonisterna är ursprungligen från staden Hallfein, som blev utsatt av ett mystiskt fenomen – vilket avskärmade staden från resten av världen. När ett restaureringsprojekt i staden initieras återvänder både Rias och Slade till Hallfein. Rias vill ta över sin farfars affär och Slade vill undersöka minnessaker som lämnats av hans pappa. På deras första uppdrag upptäcker de ett par ruiner med en portal till en uråldrig ateljé, där Rias lär sig hur hon använder alkemi, vilket är nyckeln till att restaurera staden. Detta är premissen till spelets berättelse. Den är väldigt enkel och okomplicerad. Målet är inte att döda en gud eller att gå på en hjälteresa, vilket jag uppskattar. Storyns vardaglighet känns som en frisk fläkt för genren. Spänningssökare, oroa er inte! Trots spelets lågmälda ton kan jag lova ett och annat intressant avslöjande under berättelsen gång.

Något jag har lite svårare för i spelets berättelse är att en stor del av karaktärsgalleriet är Wanderers, det vill säga karaktärer som teleporterats från andra dimensioner och kommer ursprungligen från andra Atelier-spel, vilket gör det svårt att relatera till majoriteten av dem om du precis som jag inte är superinsatt i serien sedan innan. Min enda erfarenhet med serien är att ha doppat tårna i Atelier Yumia och Atelier Marie, vilket inte räckte för känna för majoriteten av karaktärerna.

Mobilspelet har en gacha-mekanik där du kan skaffa dig karaktärer från flertalet Atelier-spel, så rent tematiskt förstår jag att de behållit multiversum-biten för att detta utspelar sig i samma värld, men jag hade ändå uppskattat om det fanns lite mer originella karaktärer som nya spelare kan relatera till bättre. För att förtydliga finns det alltså inga gacha-mekaniker eller mikrotransaktioner att tala om här, utan karaktärerna förekommer naturligt under berättelsens gång i sidouppdrag. Jag uppskattar att de valt att slopa gachan från mobilspelet och fokuserat på att skapa en Singleplayer-upplevelse som inte utnyttjar spelaren att spendera kopiösa mängder pengar.

En tidigare protagonist från ett äldre Atelier-spel!

Restaurera och experimentera!

Spelloopen är tämligen enkel. Huvudberättelsen är uppdelad i kapitel, där du ska öka din restaureringsnivå i staden genom att donera föremål du har skapat via alkemi, vilket leder till att nya butiker öppnas i staden där du kan köpa nya ingredienser och recept för att utöka dina alkemiska möjligheter ytterligare. Mot slutet blev jag dock förvirrad över vilka recept jag behövde lära mig, vilket ledde till en hel del ”trial and error”. Det finns två huvudsakliga faciliteter att hålla koll på i staden, Mistletoe Miscellaneous och Star Landing. Mistletoe Miscellaneous är en butik som sköts av féer och här kan du sälja varor för att öka populationen i din stad, medan Star Landing är ett gille där du kan ta dig an sidouppdrag och investera resurser för att restaurera staden.

Sidouppdragen kan vara att leverera ett visst föremål till en person eller att döda ett särskilt monster. Uppdragsgivarna är oftast sidokaraktärer från tidigare Atelier-spel. Det finns även event-berättelser där vi får följa någon i ditt party som vill ha hjälp med något. Dessa är alltid röstskådespelade, vilket ökar inlevelsen. Dessa uppskattade jag mest av allt sidoinnehåll eftersom de handlade om karaktärer du lär känna under huvudberättelsen.

När du har restaurerat staden klart för stunden är det dags att fortsätta huvudberättelsen. Det börjar ofta med att någon kommer in till din butik och meddelar att de hittat tecken på en ny Dimensional Path som leder dig till en ny del av kontinenten. Dessa passager fungerar lite som ett roguelite-läge där du går igenom en slumpmässigt genererad labyrint, dödar fiender, rekryterar fiender som ger dig bonusar, till exempel att de fyller på din livsmätare. Vid slutet av passagen möter du en boss du måste besegra innan du kan ta dig ut. Här inne kan du inte spara och om du går ut måste du starta om grottan från början. Jag tyckte om detta läge från början, men efter att ha gått igenom liknande passager ett antal gånger blev jag ganska mätt på det.

Utforskande och strider

Något jag dock tyckte om var områdena vi kom till efter dessa passager. Dessa är oftast lite större, öppna områden där du kan utforska och plocka på dig resurser du kan använda dig av i alkemin. För att kunna plocka vissa ingredienser måste du ha rätt utforskningsutrustning, som nät, yxa och lie, för att nämna några exempel. Det finns även några områden du inte kan komma åt förrän senare i berättelsen. Slade samlar på sig så kallade Geist Cores han kan använda för att förstöra färgkodade stenar och Rias kan använda sin piska som änterhake för att korsa vissa gap.

Ett JRPG är inte komplett utan ett intressant stridssystem, och det är något jag skulle hävda de lyckats bra med att skapa här. Spelet bygger på ett turordningsbaserat system där vi spelar med uppåt sex karaktärer åt gången, tre fram och tre bakom som backup. Du kan använda poäng du ackumulerar under stridens gång för att utföra multi-action, vilket innebär att du kan attackera med flera karaktärer under samma runda och sedan byta ut inaktiva medlemmar i det aktiva partyt. Fienderna har olika elementära svagheter och styrkor, så det gäller att taktiskt byta mellan karaktärer. Något jag inte väntade mig att spelet skulle ha, men uppskattar är att fiendeatteckerna fungerar lite som Clair Obscur: Expedition 33, där du måste blocka fiendeattacker i realtid för att undvika att ta skada. Denna funktion kan du dock stänga av om det är något du inte uppskattar lika mycket och det gäller bara för fiendens attacker och inte dina egna.

Precis som i andra Atelier kan du även använda föremål som du skapat i alkemin, till exempel olika typer av bomber, om du inte har rätt element i det aktiva partyt.

Det enda jag störde mig lite på vad gäller mekaniken var att spelet har en ojämn svårighetskurva. Jag spelade på normal och de första 15 timmarna var nästan barnsligt lätta, för att sedan komma till en boss som totalt golvade mig. Bossen i sig var väldesignad, men jag hade uppskattat om de hade förberett dig för den bättre.

Utseendemässigt är spelet precis som resten i serien tydligt anime-inspirerat, med fina tecknade miljöer och uttrycksfulla karaktärer, även om vissa kanske kan ses som lite överdrivet sexualiserade, men inte till den grad jag fann det i Atelier: Yumia. Musiken är härlig med ett fokus på blåsinstrument, vilket bidrar till en mysig känsla. Något som även är värt att notera är att spelet bara har röster på japanska, vilket är standard i denna serie. För mig som oftast väljer att spela spel på originalspråk var det inget som störde mig, men det kan ändå vara viktigt att notera.

Atelier Resleriana: The Red Alchemist & the White Guardian är ett gediget spel för dig som redan är ett fan av serien, men om du är ny på området har jag svårt att rekommendera det. Redan frälsta kan däremot ha ett antal kvalitativa speltimmar att hämta!

Testdator: Intel Core i7-12650H, 16GB DDR5, RTX 3060