Förhandstitt: Solasta II

Efter att vi räddat världen från Sorakernas hot att förslava världen Solasta, medverkat i politiska intriger i Lost Valley och utforskat den frusna norden i Palce of Ice kan vi nu säkert undra – vad för äventyr väntar härnäst?

I svar på det kan vi konstatera att det finns en hel del! Det franska indieföretaget Tactical Adventures kickstartade under 2019 sin vision om ett taktiskt CRPG som i slutändan blev Solasta: Crown Of the Magister. Det skulle komma ut till allmän publik 2021 och bemötas av en mild reception av den allmänna publiken, men omfamnas av mera hardcore-CRPG fans som prisade det för sitt djupa, taktiska och versatila stridssystem. Jag själv var en av dessa som prövade spela igenom detta, och jag fann det vara ett oerhört knaggligt spel med många grafiska skavanker och ett manus med röstskådespeleri som lämnade en något att önska. Huvudsaken var dock att spelet påvisade stort hjärta och en tydlig vision, striderna var absolut det bästa. Då förstår ni säkert att jag hoppade på första chans att få täcka förhandstitten till uppföljaren!

En familj

Vi börjar med att beta av lite uppenbara saker. Solasta II är inte en direkt uppföljare till föregångaren, men alla föregående händelser är kanon för världen. Vi startar ett helt nytt äventyr med nya karaktärer, fyra för att vara exakt, och dessa får vi anpassa utseende på till en stor men ändå begränsad mängd. Idén med Solasta II är att våra karaktärer känner varandra som fostersyskon eftersom de vuxit upp på barnhemmet Colwall, vilket utgör en kongruent och snyggt utgångsläge för berättelsens bakgrund och fortsättning. Alla karaktärer har dock egna karriärer och klasser, vilka vi får välja enligt en typisk Dungeons and Dragons-manér.

Som i tidigare väljer vi svårhetsgrad. Vi kan nog förvänta oss fler kampanjer i framtiden också!

Eftersom spelet är i early access är det självfallet att alla klasser och raser inte är tillgängliga – de som finns nu är alver (Sylvian eller Hög), dvärgar, halvlingar och människor. Klasserna är fighter, paladin, sorcerer, wizard, rogue och Cleric, dessa kan vi även kombinera för att multiklassa. För er som inte vet baserar sig båda Solasta på ett homebrew-system av DND 5:E – och för er som skakar på huvudet av fundering över detta, innebär det att spelet baserar mycket av sitt innehåll på Dungeons and Dragons spelregler – specifikt dess femte upplaga. Homebrew innebär att de har anpassat reglerna efter önskningar och behov så att det ska kunna skildra en specifik miljö och dess bakgrund. Det finns även några extra regler och småsaker, exempelvis trollformler som inte finns i 5:E.

Efter att jag ordnade klart med alla mina fyra Colwalls bar det av till huvudberättelsen. Vi har alla samlats för att ta farväl av våran fostermamma Ma Hin som nyligen gått bort – en högt uppsatt prästinna som tjänar gudinnan av liv och död: Maraike. På vägen träffar vi Landry och Deorcas som är våra andra fostersyskon, men någonting verkar tynga syster Deorcas något avsevärt. Deorcas är en prästinna av Maraike och inte adopterad, precis som sin bror Rickard som vi träffar lite senare vid självaste begravningen – men det är en spänd stämmning dem emella. Men under cermonin händer det buller och brak, en mystisk faktion uppenbarar sig för sällskapet och nya band mellan dig och guden Maraike sluts. Därefter teleporteras du iväg flera hundratals kilometer bort från din plats och måste därefter ta hand om en sårad Rickard och ett mysterium att lösa.

Omdedelbart känner jag att Solasta II bemöter många av de problem jag hade med föregångaren – dess filmsekvenser och allmänna berättelsebärande bitarna som var klumpigt framförda. Tactical Adventures tog beslutet att ändra från Unity spelmotor till Unreal 5, vilket är ett klokt val för ansiktsrenderingar men flaskhalsar för många användare med sämre presterande datorer. Det blir med andra ord väldigt mycket partikeleffekter, dynamisk ljussättning och virtuella geometrier som får min dator att frusta varje gång jag startar spelet. Resultaten talar dock för sig själva, då under de mer polerade sekvenserna av karaktärsdialog och action påvisar Tactical Adventures att de kan frammana trippel-A kvalitéer. Det är ett herrejössans hopp från föregångaren, men det bör påpekas att många sekvenser inte är polerade än eftersom spelet är i early access. Jag ser minst sagt fram emot att titta på slutprodukten!

Med en djupare detaljrikedom lyckas Tactical Adventures frammana subtilare känslouttryck!

Taktiska äventyr

För er som inte känner till hur Solasta II spelar så är det ett CRPG (Computer Role-Playing Game)– vilket är detsamma som Baldurs Gate 3, Disco Elysium, eller varför inte nysläppta Esoteric Ebb? Upplägget i Solasta II är att du kan styra dina karaktärer både individuellt och i grupp från ett fågelperspektiv. Det kan innebära att du tar dina karaktärer och ställer dem i taktiskt fördelaktiga positioner för att starta med ett bakhåll i stridssituationer. När striden väl går igång rullas en tärning för varje medverkande för att se dess turordning, därefter gör varje karaktär vad den kan för att få död på motståndarna. Vad dina karaktärer kan eller inte kan göra beror lite på vilken klass de är – som att kasta magier, slå dubbla slag eller tåla mer stryk. I regel har du en begränsad mängd rörelse, en huvudhandling och en bonushandling. Gör dessa tre och rundan går vidare till näste.

Det jag var mest fundersam över – i och med att Tactical Adventures ändrade spelmotor – var hur de taktiska striderna ändrats. Vad jag kan säga nu efter dryga 10 timmars spelande är att de är precis som i föregångaren – snabba, konsekventa, bitvis fasansfulla och engagerande. Eftersom Solasta II baserar sig på DND 5:E innebär det att striderna är oerhört monotona i början, men blir mycket, mycket mer dynamiska utefter att våra karaktärer går upp i nivå. Vi skaffar oss nya egenskaper, färdigheter, magier och utrustning vartefter vi spelar – det är sannerligen ett spel som börjar långsamt men ökar farten gradvis. Inte för att tala de större bossar och fiender vi möter på de högre nivåerna!

I nuläget är dock mycket av stridsinnehållet välpolerat och utan spelbrytande buggar, vi kan utföra samma former av taktiska anpassningar med våra olika klasser och de sker under lika smidiga övergångar. Tärningsrullningar som avgör missar eller träffar sker väldigt snabbt och automatiskt med en minimal kommunicering till spelaren, vilket behåller en snabb stridstakt trotts dess turbaserade natur. Träffarnas procentenheter blir även oerhört avgörande beroende på hur och var du står i vissa lägen, ska vi kasta en trollformel så görs det sig väl att din karaktär står på en högre avsats.

Här kan vi exempelvis se hur en högre avsats avgör pricksäkerheten för en skytt.

Fienderna kan agera en smula underligt har jag dock märkt. Vägfinnandet kan bitvis vara felaktigt framtaget och gör att de springer underliga vägar, ibland mycket längre än vad som spelreglerna tillåter. Ibland fastnar de även på en plats och stannar där tills du får tag på dem. Det är såklart förväntade småbuggar som åtgärdas med tiden. Det jag tycker de lyckats väldigt väl med i detta läge är balanseringen, ingen av striderna kändes onödigt bestraffande och jag fick tillräckligt med hjälpmedel för att ta mig igenom de svåraste striderna. Att återhämta sig är nämligen strängt reglerat, du kan endast göra detta genom korta och långa vilopauser. Dessa har du inte heller fri tillgång till, vilket gör att du måste spara på krafterna när du kan. Att spendera alla magipoäng under en enkel strid är mycket dumt!

Solasta kallar!

Med allt detta sagt så tittar vi lite extra på några av de kringliggande detaljer som avgör spelets helhetsupplevelse. Karaktärsskaparen som exempel är en riktigt köttig variant där vi får ändra våra karaktärers utseende. Jag hade dock lite besvär med att få till vissa maskulina drag – höga käkben, skarpa kroppsdetaljer och bulkiga muskler – jag ville nämligen att en av mina karaktärer skulle ha smått överdrivna propotioner i denna riktning, men lyckades inte riktigt med detta. Det är mycket som är mjukt, runt och ovalt i de flesta proportioner, vilket gör det lättare att göra kvinnliga karaktärer. Jag tycker ändå att mina resultat talar för sig själva, du kan sannerligen sitta och mixtra och trixa med oerhört mycket tills du blir riktigt nöjd. Men jag ser gärna att mer av mina önskningar blir uppfyllda i framtida uppdateringar.

Vi har även en ny och snyggare UI (User Interface) där alla menyer är snyggt uppradade med tydlig ikonografi och panelplacering. Att sortera dina inventarier bland karaktärerna är numera mycket enklare, vi har bättre översikt för vad våra karaktärer bär och har.

Som sista detalj vill jag nämna det jag gjorde lite grann i början, nämligen röstskådespeleri och andra ljuddetaljer. Musiken är riktigt trevlig, erhåller dock inte den där ’’jag vill lyssna på detta utanför spelet’’ nivån, men fungerar perfekt för att förhöja händelser och låta spelaren gunga med i en trevlig takt av stråkar, blåsverk och körsång. Röstskådespeleriet har fått en redig uppgradering, i alla fall gällande nyckelkaraktärer vi träffar genom berättelsen – våra karaktärer får tyvärr behålla de ganska stolpiga varianter som fanns i Solasta: Crown of the Magister. Det var dock ett klokt val av Tactical Adventures att hyra in kända röstskådespelare som Ben Starr (Verso i Clair Obscur: Expedition 33) Devora Wilde (Lae’zel i Baldurs Gate 3) och Ellen Thomas (Ambessa i Arcane). Skillnaden mellan dessa talanger är märkbar.

Avslutningsvis vill jag att ni ska veta vad nuvarande version innefattar. Vi kan endast nå nivå fyra på våra karaktärer, vilket är precis där det börjar bli riktigt intressant – förstå min besvikelse när detta uppenbarade sig! Den nuvarande speltiden är som jag nämnde – kring 10 timmar, men om vi skulle sluta precis när vi nått 4:e nivån kommer det hamna snarare kring 6-7 timmar. Jag fortsatte att spela, även om mina karaktärer nått ett tak; eftersom jag ville se hur ett visst uppdrag slutade. Berättelsen är med detta sagt en dragande punkt för att vilja fortsätta utforska eftersom Tactical Adventures lyckas skapa intressanta mysterium emellan alla intriger. Miljöerna belönar spelaren med både roligt plunder, häftiga vistas och intressanta pussel att lösa – om dock för lite i nuläget. Stadsmiljöerna är lika trollbindande som jag minns föregångaren var, men behöver fler karaktärer att interagera med.

Allt detta tyder på goda täcken, Tactical Adventures är helt klart seriösa med denna titel! Men just nu är det inte särskilt värt att ge sig in i Solasta II i tanke på den lilla mängd nuvarande innehåll. Tactical Adventures har sagt i sin roadmap att de ska utöka berättelsen under kommande vinter – då kanske jag kan rekommendera er att kika istället!

Testdator: AMD Ryzen 7 5800X3D, 32 GB DDR4, GeForce RTX 2080 Ti