Monster Hunter Stories 3: Twisted Reflection

Idag är Monster Hunter en mycket känd och populär serie, där tjusningen ligger i att hitta strategier för att dräpa stora monster. Monster Hunter Stories är en spin-off på denna serie, som tar koncept från huvudserien och blandar det med mer fokus på berättelse och turordningsbaserade strider. Det är dags för sidoseriens hittills mest ambitiösa del. Välkommen till Monster Hunter Stories 3: Twisted Reflection!

Det började med ägget

Vi börjar vår resa med att skapa vår karaktär. Du får välja mellan ett antal parametrar, som kön, frisyr och ansiktsmålning. Det är inte den mest avancerade karaktärsskaparen, men jag tycker den fyller sin funktion. När karaktären är på plats får vi se ett intro där en expedition är ute och letar monsterägg och kommer över ett kristalliserat näste. Din mamma, drottning Amara över kungadömet Azuria, leder expeditionen. När expeditionen kommit tillbaka till kungariket märker deltagarna att de fått med sig ett främmande ägg. Ägget kläcker två stycken Rathalos, som är en mycket sällsynt och utdöende monsterart. Efter denna första scen åker vi framåt ett par år i tiden tills att du är en fullärd monsterryttare och ska lära ut dina kunskaper till din lärjunge Thea. Detta fungerar som en lektion i hur spelet spelas. Under lektionerna får vi dräpa några monster och utforska några monsternästen.

Vi tillhör en grupp som kallas för Rangers och har som uppdrag att undersöka ett märkligt fenomen som kristalliserar monster och gör dem aggressiva. Kungadömet Azuria är i krig med grannriket Vermeil och under en attack från Vermeil får du höra från din barndomsvän Simon att nyckeln till kristallisationsfenomenet finns i Sacrosanctum, en helig plats bortom The Meridian, vilket är världen som du känner till den. Du och dina kompanjoner bestämmer er för att ge er ut och inser att övriga världen inte är så öde som ni trott. Jag vill inte säga för mycket, men jag tyckte att berättelsen i spelet höll en högre nivå än den i tidigare Monster Hunter Stories-spel, och bjöd på en del överraskningar längs vägen. Det finns lite kopplingar till tidigare delar i serien, men du behöver inte ha spelat dem för att hänga med i denna del.

Världen är din!

Monster Hunter Stories 3: Twisted Reflection är ett semi-öppen–värld-spel där du utforskar stora kartor. Det är inte helt öppet, då varje stort område har en laddningskärm, samt är låst bakom berättelse-progression, men områdena i sig är öppna att utforska, så länge du har rätt Monsties (vilket är namnet på de monster du kan rekrytera till ditt lag). I ditt lag har du en egen monstie, samt en Ranger och hens monstie. Det är möjligt att fritt byta mellan olika Rangers som följer med dig i ditt lag, om du inte tar del av ett karaktärsspecifikt uppdrag. Du kan rekrytera hundratals monsties åt gången, men du kan bara ha ett begränsat antal i ditt lag samtidigt, som du kan byta mellan genom ett hjul. Det spelar dock ingen roll hur många du har i ditt lag, för alla monsties och du delar en hälsa och om du blir knockad tre gånger i en strid är det game over, om du inte har ett föremål som kan återställa ett liv.

Olika monsties kan ha olika förmågor, vissa kan flyga, medan andra kan klättra på väggar och vissa kan simma. Det gäller att anpassa ditt lag så att du har tillgång till så många av dessa förmågor som möjligt. Jag gillar idén, men jag tycker förmågorna känns lite klumpiga. Jag tycker till exempel att flygandet tar alldeles för lång till och du kan inte flyga uppåt, bara nedåt och i sidled, vilket minskar utforskarglädjen en aning. Systemet fungerar lite som HM:s (Hidden moves – förmågor som kan användas för att till exempel surfa på vatten eller förstöra stenbumlingar) i Pokémon, men till skillnad från dem är monstrens stridsförmågor separerade från deras fältförmågor, vilket gör att du inte behöver “slösa” platser i ditt lag på samma sätt.

I världen finns ett antal aktiviteter att ta sig an, bland annat att hämta ägg från monsternästen, som du sedan kan kläcka för att få nya monster till ditt lag. Olika monster har olika potential, vilket du får reda på när du plockar upp ett ägg. Det är viktigt att vara snabb i nästena, annars kommer ett vaktmonster och sopar banan med dig. Nästena kommer i olika nivåer av raritet. Grå nästen är vanliga, gula nästen innehåller sällsynta ägg och blå nästen innehåller ännu mer sällsynta ägg. Nytt för Monster Hunter Stories 3 är att du kan sätta upp ett läger om du dödar minibossar utspridda på kartorna. I ditt läger kan du laga mat för att få temporära bonusar i strid, som mer liv eller mer skada.

Du kan även använda dig av Habitat Restoration, vilket låter dig skicka monster du kläckt tillbaka till naturen. Om du gör det ökar mångfalden av dem i området och även sannolikheten att hitta bättre ägg av samma monstersort. Monsterarterna ökar då i rank (från C till S), vilket kan vara viktigt för att slutföra ett antal sidouppdrag. Utöver det kan du även skicka ut monster på expeditioner, vilket ökar dess förmågor. Detta är dock begränsat till nycklar som du kan hitta eller köpa. Jag gillar lägerinslaget, då det får Rangers uppdrag att kännas autentiskt och speglar dess uppdrag att ta hand om ekosystemet väl.

Något jag inte gillade särskilt mycket är de vanliga sidouppdragen. De är ofta så enkla de kan bli. “Döda dessa monster” eller “hitta dessa material”. Det finns inget som riktigt motiverar en att göra dem utöver att få erfarenhetspoäng. Som tur är har spelet även specifika sidouppdrag med dina karaktärer. Dessa är mycket mer givande och ger oftast lite mer djup till dina partymedlemmar. Något jag stör mig lite på är dock att när jag tagit mig an ett av dessa låses jag ute ur huvudberättelsen tills jag klarat det. Det känns aningen dumt, och jag valde därför att skapa fler sparfiler ifall jag skulle ta mig an något sådant uppdrag för tidigt. Chansen till det är dock låg då du låser upp nya kapitel i takt med huvudberättelsens framåtrörelse, men det kändes ändå segt. 

Strid!

En klassisk lek kommer till liv!

Nu har vi kommit fram till spelets kanske mest komplexa element, nämligen striderna. De är turordningsbaserade med ett sten-sax-påse-system, med Speed, Technical och Power-förmågor. Speed slår Power, Power slår Technical och Technical slår Speed. Till skillnad från din laguppsättning möter du bara monster, och inte människor i strid. Fiender använder ett element av förmågor i vanligt tillstånd, och en annan när den ändrar fas. Dina monsties har oftast en typ av förmågor de använder, så det är viktigt att byta mellan dem för att anpassa sig till monstrens olika faser. Varje fiende-monster har ett antal delar du kan förstöra, till exempel svans, huvud med mera. Genom att förstöra dessa kan du fälla dem och utföra en stark Synchro attack. När du byggt upp din kinship-mätare kan du rida på ditt monster, och använda dig av en specialförmåga. Om din partner också rider på sitt monster kan ni utföra dessa förmågor i sync.

Som jag nämnde tidigare kan du ha med en mänsklig Ranger-medlem med dig under utforskandet och striderna. Jag gillade variationen på dessa och tyckte att alla hade ett syfte, beroende på spelstil. Till exempel har vi Gaul, som kan skicka i väg sina kattkompanjoner för att sätta debuffs på fienden, och Ogden, som kan buffa laget och sätta fällor som kan paralysera fienden en runda.

Genom att döda monster kan du skapa ny rustning och nya vapen från deras monsterdelar, något som liknar mycket hur det är i huvudserien. Dessa kan du sedan uppgradera med fler delar. Det finns ett antal typer av vapen och du kan utrusta dig med tre samtidigt. Jag använde svärd, jakthorn och pilbåge. Svärd och pilbåge för att ta ner svaga punkter på monster, och jakthorn för att ge buffar till mitt lag. Jag gillar både striderna och utrustningssystemet. Det är kul att se progression i sin utstyrsel och det är belönande att lista ut en fiendes attackmönster. Något jag störde mig lite på var att du inte kan styra vilka förmågor dina partymedlemmar gör, vilket gör att du får hoppas på att de gör smarta val.

Om vi ska gå in på några svagheter här, är det att slutsträckan är ganska seg. Du är mer eller mindre tvungen att grinda de flesta sidouppdragen för att ha nivå nog för att ge dig på slutbossarna. Jag gillar hur spelet känns mer utmanande än tidiga delar, men det kan kännas lite stelt då jag måste stanna upp ofrivilligt från den spännande berättelsen. Dessutom kostar helande föremål poäng som du får från sidouppdrag, vilket gör dig ännu mer tvingad att ta del av några mindre roliga sidouppdrag.

Om det är något som fått en stor uppgradering från tidigare delar i serien är det spelets presentation. Det känns mycket mer välproducerat när det kommer till animationer och miljöer. Cell shadade anime-estetiken är tidlös och kräver inte heller den värsta riggen för att spela. Det är kul att se både detta och det mer realistiska Resident Evil: Reqiuem släppas med kort intervall med samma motor. Det tyder på vilken bredd RE Engine kan utföra. Precis som i andra Monster Hunter-spel är musiken bombastisk och symfonisk, vilket passar äventyret väl.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med Monster Hunter Stories 3: Twisted Reflection. Det finns ett antal skavanker här och där, men överlag är det en komplett och välproducerad upplevelse jag tror att många kan få njutning av.

Testdator: Intel Core i7-12650H, 16GB DDR5, RTX 3060