BALL x PIT

Sällan har mina gamla ’gamer’-ögon himlat så hårt som när jag först såg BALL x PIT. Bullethell-inspirerat roguelite-spel möter en arkadmaskinsosande ’Breakout’-idé parat med basbyggarelement och top-down-action?! Vad ända in i Jupiter är detta? Beroendeframkallande… det är vad det är!

BALL x PIT är som ni märker ett riktigt smörgåsbord av spelmekaniker, som vid första anblick kan kännas väldigt märkligt. Enligt utvecklarna nämns det som ett intensivt fantasy-roguelite där allt handlar om att ta sig så djupt som möjligt ner i en ändlös grop fylld av monster, skatter och faror. Allt medan den – eller de – karaktärer du valt (du kan nämligen senare spela med två samtidigt) skjuter på allt du ser på skärmen. Du samlar magiska bollar som används som ammunition och studsar fram och tillbaka över banorna, skapandes härlig förödelse. Bollar som släpps hela tiden medan du skjuter alla de fiender som poppar upp. Samtidigt bygger du även upp din egen lilla civilisation ovan jord – i en liten uppgraderingsbar stad vid namn New Ballbylon. Ja, det är ungefär på den nivån humorn ligger.

Historien – ja det finns faktiskt en sådan också – börjar med att staden Ballbylon bokstavligen raderas från kartan efter en meteoritkrasch, och kvar finns bara ett bottenlöst hål. Det är här skattjägare börjar flockas från hela världen i hopp om att hitta enorma rikedomar. Det är här spelaren kliver in i bilden, redo att ta sig ner i mörkret och se hur långt de klarar sig.

Striderna är snabba, intensiva och fulla av färgsprakande effekter. Du kastar dig genom våg efter våg av fiender, från små bestar till gigantiska bossar som täcker hela skärmen. Magin ligger i de bollar du samlar: de fungerar som både vapen och resurser, och det gäller att kombinera dem på smarta sätt. Du har nämligen en mätare till vänster i bilden – medan du är i en ”run” (omgång) – och när du fyllt denna genom att plocka tillräckligt med bollar, då får du möjlighet att välja en attack. Dessa är slumpmässiga i varje spelomgång, så tänk länge och väl vilken strategi du vill ha. Det är även dessa du senare kan föra samman i en så kallad bollfusion.

Ja, spelets stora gimmick är bollfusionen – ett system där du kan kombinera över 60 olika typer av bollar för att skapa nya, ofta överraskande attacker. Här uppmuntras experimentering. Ibland hittar du en kombo som känns smått oövervinnerlig, andra gånger leder det till kaos – men alltid med ett leende på läpparna. Det är denna aspekt som verkligen skänker variation i spelet, då varje omgång kan vara olik den andra även om du spelar med samma karaktär. Som ni ser i bilden nedan kombinerar ”Iron” (vilket är en attack med en kula) med Hemorrhage vilket skapar ”Bleed”. Just denna kombination ökar direktskada när fiender träffas, men också långtgående skada under längre tid.

En fusion in action! I detta fall fördes ”Iron” och ”Hemorrhage” samman till en ny typ av attack.

De bullethell-osande striderna under marken, där du på klassiskt twin-stick-manér för din rappa lilla hjälte fram och tillbaka över skärmen för att undvika fiendeskott, är verkligen intensiva. Det börjar förvisso tämligen lättsamt, men över de åtta områden du kan färdas i spelet med olika typer av fiender och bossar, sätts du verkligen på prov. Inte nog med att du försöker kombinera bra attacker, för att få de du gillar mest – svårighetsgraden ökar på ett tillfredsställande sätt. Den där känslan av upprepning smyger sig ibland in efter flera rundor, särskilt när fiendetyper och mönster börjar kännas välbekanta. Samtidigt är det också en del av roguelite-genrens natur – att nöta, lära sig och förbättras. Men en aning större variation i fiendeattacker eller miljöer hade gjort underverk för långsiktigt engagemang. Omgångarna må vara intensiva – och korta (högst 15 minuter på normal svårighetsgrad), men kan därför överväldiga även det mest skärpta sinne. Tack och lov bryts detta av med ett slags basbygge mellan varven…

För mellan uppdragen bygger vi vidare på New Ballbylon, ett nav där du låser upp nya byggnader, hjältar och förmågor. Över 70 byggnader finns att placera ut, och ju mer staden växer desto fler fördelar får du inför nästa resa ner i gropen. Det är ett smart sätt att knyta ihop framsteg och utforskning, och ger spelet en skön känsla av långsiktig utveckling. Det är också här du samlar resurser genom att skicka iväg en patrull som bokstavligen springer runt under en kort tid och antingen skördar vete-fält, tar ner skog eller samlar sten.

Stadsbyggardelen – en avsevärt mer arkadig version av ett sådant upplägg.

De kan även springa in i byggnaderna i fråga, och genom att göra det ett visst antal gånger kan du öka dina hjältars styrkor eller rentav få sköna fördelar inför nästa omgång nere i det stora hålet. Längs vägen stöter du därför på andra hjältar, vilka du låser upp genom resans gång – alla med unika egenskaper och spelstilar. Att värva rätt kombination av karaktärer kan vara skillnaden mellan framgång och total undergång. För inför varje omgång väljer du vilken karaktär du vill köra med. Karaktärer som alla har olika styrkor och svagheter, som kan passa för den bana du precis ska spela. Ju mer du spelar med dessa, desto mer ökar de i nivå, och i ’stats’. Sett till skillnaderna mellan de olika karaktärerna – så är även detta aspekter som spelar in stort. Du kanske vill ha en karaktär som automatiskt skjuter åt dig eller en som förser dig med en stor sköld. Variationen mellan de tiotal karaktärer som hittas gör att du kan hitta spelsätt som passar just dig. Så medan du låter dessa figurer springa hejvilt i underjorden, skjutandes åt alla håll och kanter, så erbjuds du gott om variation. Det är för övrigt här de får sin erfarenhet (XP), och höjs i nivå. Något som gör att de får starkare skott, defensiv grund och så vidare.

Kruxet är dock att för att nå en ny värld behöver du samla in nya kugghjul. Dessa kugghjul placeras på hissen som för en ner i det dödsfördömda hålet – och når du fyra eller fler kugghjul låser du upp en ny bana. Men, och jag säger men… du får bara kugghjul genom att vinna över den senaste banan du låst upp, och du får bara ett kugghjul för varje karaktär. Du kommer alltså ej kunna använda samma karaktär flera gånger för att få dessa åtråvärda kugghjul utan tvingas att variera upp dig med karaktärerna. Visst kan du spela om hur mycket du vill, för att samla resurser, men om du vill komma genom spelet – ja då måste du vinna med minst fyra olika karaktärer.

Att försöka summera upplevelsen av BALL x PIT är svårt – och ännu svårare att på ett begripligt sätt förklara vad du faktiskt gör. Men som ni ser på bilderna är det ett actionfyllt roguelite med en lättsam basbyggardel – och som koncept håller det oväntat väl. Jag kan dock tycka att spelets monotoni leder en till att inte sitta i alltför långa stunder, men då och då – när du låser upp en ny hjälte eller ny bana skiner det till och får en att ”bara” spela en liten stund till. Du skulle lätt tro att mixen mellan ”twin-stick”-roguelite och stadsbyggardel skulle kännas klumpig, men banne mig om de ändå inte lyckats väl. Hela syftet med stadsbyggarsektionen är inte alls som med ”riktiga” ”city builders”, utan då även dessa är gloriferade resursinsamlingsplatser, så är detta så pass lätttillgängligt att vet som helst kan spela detta segment. Du behöver inte vara en Cities Skylines-fantast för detta alls. Utan mer en arkad- och roguelite-älskare av rang istället!

Rent visuellt lutar spelet åt en härligt retroinspirerad stil med klara färger, blinkande explosioner och en pixelperfekt charm. Ljudeffekterna smattrar tillfredsställande när bollarna studsar kors och tvärs, och musiken håller tempot uppe utan att bli påfrestande. Det är enkelt men stilrent – precis vad du vill ha i ett spel som detta.

Under en omgång väljer du nya attacker när du samlat magiska bollar. Dessa kan sedan uppgraderas ett par gånger under en spelomgång för starkare attacker.

Dess knasiga spelupplägg och retroinspirerade estetik gör att det inte kräver mycket av din dator – och så inte heller dess pris som ska landa runt 150 kronor i runda slängar. Så i min mening har utgivaren Devolver Digital ytterligare en mindre hit på sin hand om de lyckas nå ut till en större publik. Spelkonceptet håller, och även om viss monotoni kan sätta in vill jag uppmuntra folk att testa spelet. Det finns till och med ett demo på Steam, så är du öppen för nya idéer bör du absolut testa det.

BALL x PIT är kort sagt en färgstark blandning av action, strategi och upptäckarglädje. Det är inget spel för den som vill ha djup story eller taktiska pauser – här handlar allt om tempo, reflexer och korta, intensiva sessioner. Men för dig som gillar experimentella system och snabba återhämtningsrundor är det här lätt att fastna i.

Det är ett spel som belönar nyfikenhet och experimentlusta – och som får varje nytt dyk ner i mörkret att kännas lika spännande som det första. Åtminstone om du, som jag, är en ’boomer’ som gillar retroflörtande spelidéer som denna.

Testdator: AMD Ryzen 7 7800X3D, 32GB DDR5, RTX 4090 24GB