MotoGP 25

I min värld behöver inte MotoGP en förklaring. Det är banracing med motorcyklar. Det är toppklassen, motorcyklarnas motsvarighet till Formel 1. Hightech, kolfiber och skrapsår på rumpan. Vad är det då Milestone levererar med denna iteration av MotoGP kanske du som läsare funderar på? Ta på dig knäpuckarna och hjälmen, nu kör vi.

Milestone har gjort något som jag uppskattar året 2025, de har gjort ett spel utan krusiduller. Du startar, du kör. Mästerskap, karriär, enkeltävling eller tidsförsök. Ingen öppen värld med skateboard mellan tävlingar eller neon och hårdrock. Och det känns som att spelen som är på det sättet minskar i rasande takt. Precis som det ska vara.

MotoGP, som Formel 1 på två hjul. Högprestanda motorcyklar på 1000 kubikcentimeter med alla möjliga tekniska lösningar som ger dom en möjlig prestanda på långt över 300km/h och knepig aerodynamik. Dock hanterar det inte bara MotoGP utan det är indelat i två klasser till. Moto2 som är en klass med lite mindre standardiserade motorer av samma fabrikat men med unika chassin och Moto3 som är minsta klassen med de svagaste motorerna.

Med det sagt så kastar vi oss in i spelet. Dags för karriärläget. Jag skapar min karaktär och gör mig redo för att möta min framtid. Såklart börjar vi på botten i Moto3 och efter jag har valt mitt team så beger vi oss till första banan. Såklart finns hela serien representerad i spelet med rätt förare och rätt banor. Jag har alltid haft svårt för att spela roadracing-spel. Positionering och planering skiljer sig en hel del från annan racing tack vare att nedlägget inför kurvan måste planeras i längre tid innan kurvan. Så i princip kan vi behöva luta över åt motsatt håll nästan redan vi är ute ur föregående kurva där i i bilracing mest fokuserat på ha kortast raka väg. Som tur är finns det mängder med hjälpmedel. Bland annat en linje med indikationer både på broms och ungefärligt nedlägg vid punkterna.

När jag känner mig tryggare i kalsongerna tar jag bort linjerna men tar lite hjälp av bromspunkter och numrering av kurvan. Det finns möjligheter till många mer hjälpmedel som automatgas, broms och till och med svänghjälp. Det bästa är dock för en oinvigd som mig att dom har infört ett så kallat arkad-läge. Det innebär inte att det går att studsa i väggarna men det är en väl gjord förinställning av hjälpmedel som gör att vi kan enklare komma in i spelet utan att känna att spelet styr sig själv. Med standard-inställningarna för tävlingarna är de långa, lite för långa för mig men som tur är finns det möjligheter att både hoppa över moment likväl som att justera tiden för till exempelvis den fria träningen. Och det går ju såklart att köra in i depån när som helst och invänta nästa moment. Ibland kan det även komma ett litet överraskningsmoment som att köra pocketbike eller flattrack (vi lämnar till och med asfalten). Ett roligt tillskott kan jag tycka. Mellan tävlingarna får vi pratar med våra ingenjörer om det är på något sätt som vi behöver justera motorcykeln till nästa tävling.

Grafiken är en mix av slätstrukan och små detaljer som är guld värda för inlevelsen.Ett exempel kan vara att miljöerna runt banan är tämligen enkla medans det är välgjorda animationer av föraren med små saker som fotrörelsen vid växling är väl synliga. Det kan ha varit så även i tidigare spel men inget som jag lagt märke till på det sätt som jag gjorde nu. Menyerna är enkla och tydliga vilket är något jag uppskattar nu för tiden. Sammanfattat så måste jag säga att de har fokuserat på rätt saker.

När det kommer till ljudet så lider det dessvärre av samma problem som majoriteten av racingspel. Motorljuden är tunna och lite burkiga. Som en gammal moped i en tunnel, det gör det inte rättvisa. Dock har jag förståelse för det till viss del. Ljudet som förmedlar kraften och informationen om vad som faktiskt händer går kanske inte att översätta och få gjort rättvisa. Dock så hävdar de själva att de jobbat extra mycket på just ljudet inför MotoGP 25.

Kontrollen i spelet är bra. Miljestone levererar som alltid en bra bas. Okomplicerat och rakt på. Växla upp ned. Gas och broms med pekfingrarna på triggerserna. Känslan för gasen är bra även på XBox och återkopplingen vid force feedback gör precis vad den ska. Bättre än i många andra spel skulle jag säga.

Jag är alltid lite spänd när jag tar mig an ett roadracing-spel, kommer jag köra jättedåligt och vilja ge upp eller kommer jag köra dåligt och tro på att jag kan bli bättre? I denna upplagan så har Milestone lyckats få mig att vilja bli mitt bästa jag medan jag kämpar mig upp mellan klasserna. Detta är ett enligt mig ett stort steg framåt från tidigare spel i serien.