Beyond These Stars

Rymden, det yttersta gränslandet. I tusentals år har människan dominerat jorden utan någon naturlig fiende utom sig själv. Vi har tittat upp mot stjärnorna och drömt oss iväg långt bortom vår tillvaro. Föga visste vi att långt därute i intigheten  skulle vi möta vår naturliga fiende – men detta var längesen.

Balancing Monkey Games har bara gjort ett spel innan detta spel vid namn Before We Leave – ett spel jag råkar ha spelat för många år sedan och kan beskriva som ett ytterst okej civilisationsbyggarspel. Det börjar likt många spel i genren gör, med några byggnader och lite befolkning – vilket i detta fall kallas peeps. Du bygger vidare och låser upp teknologier och nya byggnader, resurser och industrier. I slutskedet ger du dig ut i rymden och har därmed nått slutet av spelet. Beyond These Stars tar vid efter att peeps gav sig ut i rymden – prologen i alla fall.

Till skillnad från Before We Leave finns det en story, den utspelar sig efter den stora exodusen från peeps planet och det hintas starkt mot att den planeten är jorden. Men väl ute i rymden, med etablerade kolonier, finner de sig som rov åt ofantliga rymdvalar vars föda är planeterna och dess befolkning. Detta leder till att de gömmer sig under marken i enorma bunkrar i genom tusentals år. När de kommer upp till ytan är valarna enbart myt och sagoväsen tills det att en dyker upp vid planeten de bor. Men denna är inte lik de andra, den är lugn. Peeps gör det enda vettiga och skickar en raket som landar på valen, men snart tas ett kraftigt simtag och de rövas oavsiktligt bort från sitt hem. Ah shit, vilken osis.

Fart, jag är fart!

En lätt upptrampad stig

Jag gillar stadsbyggare med lite handling, Ixion och Wandering Village är prima exempel på spel som gjort detta bra. Men ett stadsbyggarspel faller inte på om det har en story eller inte – utan på hur bekvämt själva byggandet är.

Det börjar som många andra spel i genren, med några byggnader och en liten befolkning. Du tar dig sedan vidare och utvecklar mer avancerade och förfinade resurser genom allt mer krävande byggnader. En mekanik som nu kan sägas vara typisk för serien är föroreningar, vilka gör dina Peeps sjuka. Väntar du för länge kan områden bli giftiga, vilket gör att byggnaderna i området slutar fungera. Samtidigt blir valen allt sjukare. Alla byggnader har effekter som aktiveras beroende på om de har ett visst antal av rätt en viss byggnad i närheten. Effekterna kan vara både positiva och negativa eller rentav bägge. Det kan göra att en byggnad producerar 20% långsammare men får mer förvaringsutrymme, att den minskar utsläpp eller till och med ha en chans att producera mer resurser utan extra kostnad. Detta gör att planering av hur du bygger är viktigt, jag tyckte dock aldrig att det kändes avgörande – det var snarare ett sätt att ge sig själv bättre förhållanden. Du kan också terraformera väldigt fritt och enkelt, vilket är ett stort plus när du behöver planera.

De flesta produktionsbyggnader skapar föroreningar som måste tas om hand av städare. Om städningen inte fungerar som den ska är det otroligt lätt att fastna i en nedåtgående spiral som gör att du lika gärna kan börja om alltihop. När du utvecklats tillräckligt mycket teknologiskt kommer du kunna bygga en kommunikator, vilket då startar dialogen med valen som med din hjälp väljer namnet Kewa. Det framgår snabbt att det inte är ett enfaldigt djur du har att göra med, utan en mycket intelligent varelse med känslor och empati. När ni har börjat ”sjunga” tillsammans som Kewa benämner det kan du börja be hen att åka runt till olika sektorer i rymden. Fram tills nu har spelet inte skilt sig nämnvärt mycket från sin föregångare, förutom att dina peeps känns mycket mer som faktiska levande individer tack vare handlingen och dialogen.

Ute i rymden kan ingen höra dig frysa

När ni simmar runt i rymden kommer ni att stöta på spår av andra peep civilisationer vars öde är ovisst, därifrån har du fria tyglar att åka runt relativt fritt. Ute i rymden är det kallt i många sektorer som inte har en stjärna i sig, det går att vara där ett tag men dina peeps är inte särskilt förtjusta i kölden, vilket gör att det är klokast att snabbt ta sig vidare. Under resorna kan ni passera områden med meteoriter och annat rymdsmuts vilket Kewa när sig på men som kan skada dina byggnader. Ett nödvändigt ont i den märkliga symbios ni befinner er i. Tyvärr finns det ingen animation av något slag för det, helt plötsligt har du trasiga byggnader och jag kan inte låta bli att känna att det saknas något när det händer. Råkar ni snubbla över en beboelig planet går det att skicka ett nybyggarskepp. Den största anledningen att göra detta är för att komma åt resurser som enbart finns på planeter, vilket är djur, maten de producerar samt tillgång till hav och dess  snäckskal som kan användas till cement.

”Det är möjligt att inte begå några misstag och ändå förlora. Det är inte svaghet. Det är livet” – Captain Jean-Luc Picard

 

Om du någonsin känner dig liten…

Stämningen och estetiken är det som lyfter Beyond These Stars till något eget och unikt. Världen är färggrann samt väldesignad, musiken är väldigt mysig och kombinerar känslan av att vara i rymden med den lilla värld du bebor. Teknologiträdet är också imponerande välgenomtänkt, snarare än att forska fram nya teknologier låses de upp när du har uppfyllt kriterium. Detta kan vara att producera tillräckligt mycket av en produkt och ha en vis mängd peeps till exempel. Trädet är välfyllt, bra organiserat och känns ansträngningslöst vilket är tydligt att  Balancing Monkey Games har försökt att uppnå. Varje gång du låser upp något får du ”perkpoints” som går till att förstärka och påverka din civilisation med. Dessa kan erbjuda allt från att dekorationer ger mer lycka till mindre utsläpp eller att gratis extraproduktion har större sannolikhet.

Den som kontrollerar biprodukterna kontrollerar universum

Jag har inte nämnt de resurser du anskaffar särskilt mycket, anledningen är att det inte görs något särskilt nyskapande med det. En viss resurs förfinas till en annan som används i en tredje, detta är typiskt för genren och är ingenting anmärkningsvärt åt varken det positiva eller negativa hållet. De flesta industrier skapar biprodukter som i många fall kan användas till andra produktioner eller industrier. Sot skapas till exempel av din vedeldade generator och används av städare och för att skapa glas samt järnbalkar. Problemet kommer dock när biprodukternas förvaring fylls i byggnaderna och all den vanliga produktionen avstannar helt, vilket kan leda till att bokstavligen all industri du har stannar av totalt. Detta kan alldeles för lätt leda till katastrof då varuhusen är tämligen små tills du låser upp det större varuhuset vilket sker  ganska sent och att de kräver en peep var för att fungera. Andra spel löser detta genom att göra varuhusen obemannade och ha särskilt anlitad personal som tar hand om all forsling vilket hade varit en mycket mer praktiskt lösning.

På detta vis fortgår spelet. Det finns två spellägen till, sandlådeläge och scenarion. Sandlådeläget är det typiska– bygg på utan mål. Scenarion handlar om att producera en viss resurs innan en viss tid och leverera till en rymdhandelsstation vilket enligt mig blev lite enformigt.

”Time is an illusion. Lunchtime doubly so” – Douglas Adams

En värld utan slut

Emellanåt kändes detta spel en aning enformigt, trots det tappade jag bort tiden totalt ibland. Mellan elva och ett på natten är det bara tio minuter uppenbarligen. Beyond These Stars har sina brister i hur resurshanteringen fungerar som tyvärr är ett betydande problem. Jämfört med deras tidigare spel har Balancing Monkey Games definitivt växt och utvecklats vilket inte ska förnekas och de har ändå i min mening skapat ett spel som lätt slukar fler timmar än jag trodde. Att misslyckas och börja om är lika mycket en del av genren som byggandet och jag hade nog varit besviken annars. Estetiskt är allt väldigt fint, allt från byggnader till Kewa till rymden runtom ser fantastiskt ut. Musiken är mysig och de små mellansekvenserna som dyker upp ibland är otroligt illustrerade. Produkten blir ett spel som går att luta sig tillbaka till och koppla ifrån denna jordfästa existens. Men kanske inte någonting som revolutionerar genren, eller överstiger sina omedelbara förväntningar.

Testdator: Amd Ryzen 7 7800X3D 8-core, 32GB DDR5, RTX 4070 Super