Nomori

Du är hos din farmor/mormor som du ämnar att spendera sommaren. Hon tycker att du borde röra dig utomhus mer, det finns ju faktiskt en hel värld därute som du missar! Tyvärr hamnar du av någon anledning i en märklig dimension fylld med lika märkliga figurer. Vad är det som händer och hur ska du ta dig hem?

Nomori är ett pusseläventyrsspel i tredjepersonsvy med lite inslag av plattformande. Det förekommer med andra ord inga strider, utan du ska lösa en massa fysikbaserade pussel för att ta dig igenom dimensionen som du har hamnat i för att tillslut ta dig tillbaka hem igen.

Vi spelare som Kiko. När det hela börjar befinner hon sig hemma hos sin mormor/farmor där hon ska spendera sitt sommarlov. Eftersom Kiko mest tycker om att sitta inomhus till sin gamla släktings stora förtret, blir hon skickad på ett ärende. Tyvärr lyckas inte Kiko genomföra detta, utan hamnar istället i en väldigt märklig dimension.

En flygande varelse som liknar en ekorre presenterar sig som Yuki. Hon berättar för Kiko att hon befinner sig i en värld som heter Nomori. Yuki tycker synd om Kiko som inte vill något hellre än att komma hem igen och vill hjälpa till. Tyvärr verkar Yuki lida av någon slags närminnesförlust och kommer således inte ihåg vissa detaljer om den värld som vi befinner oss i. Lämpligt nog är det informationen som kan hjälpa Kiko att ta sig hem, som har försvunnit. Vad Yuki dock kommer ihåg är att en mystisk figur som kallas för Årstidens väktare borde kunna hjälpa Kiko. Efter mycket om och men träffar de på denne väktare, eller en av dem åtminstone. Det finns tydligen fyra stycken av dem och de verkar tycka att de har bättre saker för sig än att hjälpa Kiko. En lila gegga har börjat dyka upp och täpper igen de portaler som används för att resa omkring i Nomori. Kiko inser att hon måste hjälpa väktarna att städa upp geggan och förhoppningsvis kommer hon kunna återvända hem.

Vart har vi hamnat egentligen?

Spelet går väldigt mycket ut på att hoppa igenom en portal som tar dig till ett område. Där har du som slutmål att suga upp geggan som täcker portalen som tar dig till nästa område, för att sedan göra samma sak igen. Nu är det inte direkt så att Kiko knatar omkring med en dammsugare i sitt arsenal. Nej, i de olika områdena finns det några gelé-aktiga kuber som du måste använda dig av. Under resans gång kommer du få förmågor som gör att du med hjälp av vindens kraft kan bära omkring på dem. Inte på din rygg som en ryggsäck, utan det är en slags mental kraft som används. Kuberna svävar helt enkelt och du kan placera dem på lämpliga ställen för att exempelvis nå avsatser som annars skulle vara för högt upp. Du kommer även kunna få dem att frysa i luften, för att sedan spola deras rörelser fram och tillbaka.

Kuberna har som en sugpropp på sin undersida som gör att de fäster sig på olika ställen. Det kan ju bli besvärligt om denna sugpropp är placerad så att kuben enbart kan placeras på marken, men du vill fästa den på en vägg. Då kan jag berätta för dig att det finns andra portaler runtomkring. Dessa är inte täckta med gegga. När vi går igenom dessa kommer vi in i samma område vi befinner oss i, fast med ett vridet perspektiv. Nu promenerar du på det som tidigare var väggarna eller taket. Det betyder att kuberna har anpassats efter miljön. Du kan med andra ord nu bära med dig kuben igenom portalen du nyss gick igenom för att placera den på andra platser. För att suga upp geggan, så placerar du en gelékub ovanför den, geggan sugs upp och du kan gå vidare.

Förutom att ta dig till de geggtäckta portalerna, ska du även samla på dig små svampvarelser. Varför? Årstidernas väktare säger att de kommer behövas och vi får helt enkelt utgå från att de vet bäst och göra som de säger. Du kommer behöva krångla med portaler och kuber för att ta dig till dessa varelser också. Som tur är verkar de inte ha något emot att en flicka plötsligt kommer och stoppar dem i ryggsäcken. Inte ens de som faktiskt protesterar verkar i slutändan ha något jättemycket emot denna behandling. Eftersom det tydligen ska utföras en ritual där dessa varelser behövs, måste vi försöka samla på oss så många som möjligt. Vilket kan innebära att vi behöver återbesöka tidigare nivåer.

De olika områdena vi besöker är en del av fyra större områden. Dessa är baserade på årstiderna. En liten bit in i spelet,  kommer vi  till något som kallas för The Crossroads. Detta fungerar som en slags hubbvärld. Det är oftast här vi hamnar när vi sugit upp gegga och hoppat ner i en portal. Här finns de karaktärer som hjälper oss på vägen. Förutom väktaren finns det en stor svart katt som pratar i rim och en padda som vi hjälper att bygga ett hus där han kan servera te. Det finns ärligt talat inte jättemycket att säga om dessa karaktärer, då de mest bara ger dig peppande ord.

Till en början gillar jag dessa fysiska pussel och det faktum att du måste tänka i olika lager. “Om jag placerar kuben här och går igenom den portalen, kommer den vara riktad mot höger och då kan jag ta mig dit enklare” är ett konstant tankesätt att ta med sig. Problemet är dock att jag tycker att det blir enformigt. Visst förmågorna tweakas lite i de större områdena, men jag känner att det inte varieras tillräckligt och i slutändan är det samma typ av pussel jag blir utsatt för. Visst, förekommer det områden där vi har möjlighet att få kuberna att växa och krympa rent storleksmässigt och ibland behöver vi använda dem för att bryta barriärer av grenar. I grund och botten känns dock pusslen fortfarande väldigt lika varandra, vi flyttar runt kuber och det är allt. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad, men jag hade gärna sett detta varieras med andra typer av pussel. De olika årstiderna tillför ingenting nämnvärt sett till mekanikerna, utan fungerar mer som variation i miljöerna.

Vad jag kan uppskatta med pusslen, är att de är riktiga tankenötter emellanåt. Jag behöver springa igenom banan och dess portaler flera gånger innan jag till slut ser en möjlig lösning framför mig. Bitvis är det med andra ord ganska svårt och jag kan tänka mig att för många spelare blir frestelsen att kasta sig över en typ av guide online väldigt stor.

Jag kommer därför på mig själv med att inte orka sitta särskilt långa stunder med spelet. Då jag snabbt går från att vara väldigt fokuserad på att ta mig framåt, till att känna att jag verkligen inte orkar mer. Spelet klockar in på mellan sju till åtta timmar. Om du verkligen vill se allt, får du lägga uppåt 16 timmar. Det är alltså inte jättelångt, men eftersom att mina sessioner tenderar att bli korta, känns dessa relativt få timmar betydligt längre än vad de egentligen är. Jag funderar på om berättelsen till viss del påverkar min inställning också. På pappret är det inget fel egentligen, med en person i ett främmande land som behöver hjälp att nå bättring. Problemet för mig är att detta för med sig en mängd dialog. Dialogsekvenserna består av text och röstskådespelare som bara ger ifrån sig en massa Åh och Ah ljud. Jag vet att detta inte är något nytt, men likväl blir jag irriterad och hade nog föredragit om det enbart varit text istället. Jag funderar till och med på om jag hade föredragit att det inte förekommit någon dialog alls, eller i alla fall förekommit mindre gånger. När de väl sker tenderar de att pågå ganska länge, även om den väsentliga informationen redan nått fram. Det är med andra ord en massa karaktärer som säger mycket, utan att egentligen säga någonting. En massa ord utan substans helt enkelt.

Detta är såklart tråkigt, då spelet i övrigt är väldigt mysigt. Grafiken är väldigt färgglad och det har ett anime inspirerat utseende. Likaså är musiken en god kompanjon till det visuella med finstämda toner som förstärker mysfaktorn ordentligt. 

Kontrollen fungerar bra för det mesta. Tyvärr faller den när det kommer till plattformshoppandet. Den är dels oprecis, vilket innebär att jag aldrig kan lita på att Kiko kommer att hoppa lika långt varje gång. Den känns även “sladdrig” framförallt vid trängre passager, med avgrunder på sidorna. Det är ett bra recept för att ramla ner. Kiko är med andra ord lika precis som en överkokt spaghetti. 

På det stora hela är Nomori ett mysigt spel, med roliga pusselmekaniker. Tyvärr varieras det inte tillräckligt mycket, vilket gör spelet enformigt. Likaså kan jag inte blunda för de tillkortakommanden som förekommer rent kontrollmässigt. Jag skulle vilja rekommendera spelet, men tyvärr är det väldigt mycket av en axelryckning.  

                               Testdator: Intel Core i7 10700K, 16 GB RAM DDR4, Radeon RX 9060 XT 16GB