Captain Tsubasa 2: World Fighters

Att jag skulle ha genuint roligt med ett fotbollsspel stod inte på bingolistan, men Captain Tsubasa 2: World Fighters visar att en arkad-orienterad speldesign kan göra vilken sport som helst till en action-fylld spelupplevelse. 

Allting börjar i Guds år 1981. Den japanska manga-tecknaren Yoichi Takahashi, inspirerad av passionen i 1978 års fotbolls-VM, släpper Captain Tsubasa. En serie som handlar om en renhjärtad pojke som brinner för fotboll. Över flera års publikationer får vi följa hans resa från knatte- till elitfotboll på internationell nivå. Serien, som skildrar fotboll på ett mestadels realistiskt sätt, får stort genomslag i hela världen. Kända spelare som Zinedine Zidane, Lionel Messi och Andrés Iniesta har alla tagit stor inspiration från serien, och det har producerats TV-animationer från 1980-talet fram till 2020-talet. Det är faktiskt en av de mest sålda manga-serierna i historien. Därför är det inte konstigt att det finns en representation av denna klassiska gigant även i TV-spelsvärlden. Välkomna till Captain Tsubasa 2: World Fighters, utvecklat av Tamsoft Corporation och publicerat av Bandai Namco. För trots det rika och redan etablerade universumet, med ett stoff som egentligen inte intresserar mig, så känner jag mig välkommen.

Vill ni följa med oss västerut? 

Berättelsen i Captain Tsubasa 2: World Fighters börjar lite mitt i en historia. Seriens huvudkaraktär, Tsubasa Ozora är en ung japansk fotbollsspelare som signerat kontrakt för Sao Paulos juniorlag, där han spelar med sina vänner. Efter att ha skapat din egna spelaravatar får du gå med i samma lag och ta det genom ett juniormästerskap i Brasilien. Spelet följer även Tsubasas gamla vänner hemma i Japan, som kämpar sitt egna krig i japanska gymnasiemästerskapet i fotboll. På det här sättet berättas storyn på flera fronter, i flera delar av världen samtidigt. 

Berättandet är relativt rappt och effektivt. Eftersom det är ett japanskt spel baserat på en serie finns det en förväntan att berättelsen är bra. Och den är mysig för det mesta, men vi har ett par problem. För det första verkar Captain Tsubasa 2: World Fighters förvänta sig att du redan har rätt bra koll på alla dessa karaktärer. Det refereras till tidigare mästerskap, rivaliteter och händelser som förklaras vagt eller inte alls i spelet. För mig som lekman är det tydligt att Captain Tsubasa har ett rikt universum och väldetaljerade (nåja) karaktärer med historik. Men det känns lite som att hoppa direkt in i Harry Potter-serien med den femte filmen. Jag tror att du som har spelat den första delen i serien från 2020 kommer få ut mer av karaktärsdynamiken än mig. 

För spelets karaktärer är ganska lökiga. Å ena sidan är det bedårande charmigt med ett galleri av karaktärer som är konstant positiva, idealistiska kring fotboll som sport och alltjämt orienterade kring vänliga rivaliteter och stora drömmar. Tsubasa själv håller ett kort tal om varför fotboll är världens bästa sport. Även jag som otrimmad nörd med dålig hållning blir lite berörd. Å andra sidan är djupet grunt hos de flesta av spelets karaktärer. Tsubasa är en träbock, till synes helt befriad från någon svaghet som helst. Nästan alla älskar honom och till och med hans motståndare respekterar honom. Varje vinst resulterar i fasta handslag och närmast tacksamhet från förlorarna för att de fått bevittna fotbollens sanna hjärta. Eller något sådant. Klyschorna haglar som isbitar före midsommar, och det blir aldrig gripande på riktigt. Samtliga karaktärer cirkulerar mellan tre poser – och allting känns som saker vi sett förut. Jag hade önskat mer risktagande i berättandet. Ett sista stort problem är att sekvenserna är LÅNGA. Det behöver inte vara ett problem så länge det finns kaffe i muggen, men jag såg konstant fram emot nästa spelsegment. 

Trots att vi har sprungit tusen mil, så kommer vi springa tusen till 

Så vad är anledningen till att jag alltid ser fram nästa match? Jo, för att det är…rätt kul! Captain Tsubasa 2: World Fighters är snabbt, arkadigt och i grunden enkelt. Under spelets gång har du tillgång till passning, dribbling, skott och supermanövrar. I anfallsspelet kan du dribbla förbi motståndare, vilket bygger chain, vilket kan beskrivas som ett enkelt combo-system. Tackla flera spelare för att bygga chain. Detta gör dina skott mer effektiva på mål och låter dig ladda upp skott snabbare. Om din motståndare tacklar kan du kontra denna med en vältajmad dribbling. Du belönas med en snygg sekvens och det känns rakt igenom skönt att lyckas med. När du avfyrar skott på mål får du med analogspaken välja en av åtta riktningar – målvakten måste försöka avgöra vilken riktning anfallaren valt. Målvaktens räddning reducerar träffpoäng – perfekta räddningar reducerar minimalt med poäng. En dålig räddning reducerar ner till noll och ger ett mål, medan en normal räddningar kostar en större del träffpoäng. 

Hittills ganska intressant! Vad har vi mer? Jodå, det finns supermanövrar att använda. Dessa får du tillgång till när du fyllt en mätare för varje spelare, och beroende på positionering kan du använda olika typer av attacker. Mittfältare har generellt mer tillgång till avancerade passningar, medan anfallare har svårstoppade superskott på mål. Det finns även knasiga lag-attacker som involverar hela laget. Dessa är svårare att utföra och kräver vissa särskilda kriterier. Här kan det bli lite pajigt och tramsigt, men spelet är roligt nog att det är lätt att förlåta. 

Till och med någon som aldrig spelat fotbollsspel kan ha roligt här! För den som önskar mer djup finns det ganska ingående parametrar och undersystem. Jag tyckte inte att jag behövde ha stenkoll på dessa system när jag spelade berättelsen, men det finns mycket kött på benen här. Allt detta kan du också nyttja när du spelar mot andra människor, vare sig över nätet eller offline. Det är förvisso inte lika matigt som FC-spelens olika spellägen, men det uppdateras flitigt och stöttas officiellt. Därav ser det ljust ut för spelets framtid vad gäller uppdateringar och nytt innehåll. 

Vi hör en röst som kallar 

Tamsoft Corporation ger oss en stark presentation. Musiken är intensiv och actionpackad. Jag ställer mig ofta frågan varför sportspel konstant verkar ta musiken för given. Så är inte fallet här – det bjuds på musikaliska referenser till den gamla 80-talsserien och charmiga toner. Själva grafiken är färgstark och lik sitt källmaterial. Matcherna bjuder på snabba sekvenser under supermanövrar och skott som påminner om de vi ofta ser i spel baserade på manga och anime. Det ser bra ut! Själva designen på karaktärerna är rätt trött, men det faller snarare på skaparen av Captain Tsubasa. Förutom ett och annat spännande skägg och ett par karaktärer med kanintänder är det inget som sticker ut. 

Allt sammantaget blev jag positivt överraskad av Captain Tsubasa 2: World Fighters. Det är älskvärt, arkadigt och lättillgängligt. Även om berättelsen inte skakar himlens pelare bjuds det allt väl på kvalitativ spelunderhållning för både ensam som sällskapad. Vill du ha ett fotbollsspel i hyllan utan att tampas med konkurrenternas monetisering, stela realism och lägre tempo? Då passar Captain Tsubasa 2: World Fighters dig som handen i handsken. Inte sedan Tecmo World Cup Soccer till NES har jag haft såhär roligt med ett fotbollsspel. Varma rekommendationer!