BioEden

Ibland stöter man på spel i en genre som innehåller för mycket skit. Det där lilla spelet som inte tar onödiga risker, men ändå gör något relativt nytt. När det är över känner man ändå att “det där var trevligt, kanske ska göra om det snart igen”. BioEden är ett nytt spel från studion Broken Arms Games och siktar på att vara ett mysigt och avslappnande resurshanterings-spel. Så vad är mysfaktorn på en skala, och var det avslappnande nog?

Till att börja med så är detta fjärde spelet från studion, det är en italiensk studio vars spel jag aldrig hört talas om i mitt liv. Så jag är oerhört glad över att jag blev förfrågad om att skriva en recension för det. Ni kanske läste “mysigt”, “avslappnande” och “resurshantering” och himlade med ögonen. “Det finns ju hundratals såna spel” kanske ni tänker, och ni har säkert rätt i det.

Vad BioEden gör bra, gör det väldigt bra. Det är en fantastiskt mysig atmosfär och ett oerhört lågt tempo kombinerat med en visuell stil som får det att kännas som att titta på en målning. Det innehåller byggstenarna för att leva upp till dess premiss, och det gör det galant.

Du spelar som en Keeper, och i början av spelet får du möjligheten att välja en av sex fraktioner du önskar att tillhöra. Från de dyker det upp karaktärer i dialoger under spelandets gång. Det fraktionerna faktiskt ska vara är snyggt förklädda svårighetsgrader, om man kan kalla dem för det. För varje fraktion erbjuder lite olika ting beroende på vilken du väljer:

• Training guild är genomgången av spelet och rekommenderas att man spelar igenom innan man väljer någon annan, men det är enbart en rekommendation, vill man dyka in i spelet direkt (som jag gjorde) är det helt okej.
• Technology guild som är mer välbalanserad i spelstilen och rekommenderas för första gången.
• Nature guild är mer fokuserad på att återställa världen.
• Exploration guild som har snabbare progression för spelare som kanske har lite mer bråttom.
• Restoration guild som är lite svårare då det är färre resurser på kartan, vilket kräver att spelaren är noggrannare med återvinning.
• Mystic guild för de som är ute efter en mer avkopplande upplevelse.

Varje grupp är distinkta i sin look, även det som byggs på planeten skiljer sig i färg och design, fastän den generella formen för byggnaderna är densamma. “Technology guild” har en design som känns mer science fiction och högteknologisk kontra “Nature guild” som känns lite mer… naturlig av sig så att säga.

Under mina timmar med spelet testade jag på “Mystic”, “Technology” och “Restoration” för att jämföra stilarna någorlunda. Jag började inte med genomgången utan gick direkt till “Mystic guild” för att lära mig under spelets gång – vilket funkade galant. Spelet är inte särskilt avancerat rent mekanikmässigt, och som en nybliven pappa blev jag glatt överraskad att jag kunde med lätthet spela igenom BioEden med enbart musen, medan bebis dreglade över andra handen.

Vad är då målet med spelet, mer än att slappna av? Kort och gott, du placeras på en planet i ett område med tre stycken miljöer – dessa miljöer är förstörda av föroreningar och det är ditt jobb att städa upp det samtidigt som du ska återfå liv till en skadad planet. Genom ruiner som återfinns på kartan är det ganska så uppenbart att det är människans fel att planeten dog ut, och att dessa nya raser mer än gärna vill återställa planeten och tillföra nytt liv till den. I början av varje spel placeras en “bio dome” i mitten av kartan, tänk dig en massiv glaskupol som ska husera liv. Med dig har du några “orbs” som är dina arbetare. Du kommer behöva resurser; vatten, el, metaller och/eller gaser. För att generera el bygger du ett solkraftverk till en början, för att få vatten bygger du ett mindre vattenverk, för att gräva upp annat material bygger du grävmaskiner. Men det är en balansgång, för det finns en begränsning på hur mycket resurser som finns på kartan – det som är bra är att om en maskin kostade 100 titan och 100 aluminium att tillverka, kan du återvinna den och återfå all material du spenderade på att bygga den.

Det skapar en fin balansgång där du kanske behöver hålla koll på hur många maskiner du har som arbetar; finns det någon du kan offra för ett annat ändamål? Varje maskin påverkar miljön ytterligare, även om platsen redan är 105% förorenad kan du orsaka andra skador. I mitten, högst upp på skärmen finns en mätare – om du vid något tillfälle har för många grävmaskiner igång samtidigt ökar du den så kallade “crisis risk” mätaren, när den uppnår en viss procent kommer en fraktion att sätta restriktioner på dig som försvårar spelet något, detta kan ske upp till 4 gånger. Ju högre krisrisken är, desto allvarligare är de naturkatastroferna som kan uppstå. Oftast är de ofarliga, såsom att det blir en mörk himmel på grund av skrot i rymden som skymmer solljuset, alltså slutar solcellspanelerna fungera. Eller så kan det bli en storm som ställer till med värre problem. Spelar man spelet aggressivt så kommer man öka på mätaren väldigt snabbt, men om man spelar det såsom spelet är byggt, alltså i ett långsamt tempo kommer man inte stöta på de problemen.

Första omgången med “Mystic” spelade jag i 3 gånger hastighet, bara för att få grepp om spelet. Några timmar senare rullade eftertexterna framför mig och jag insåg då att jag spelat spelet helt fel. Risknivåerna hade gått upp mot 60%, en del katastrofer har inträffat och jag hade gjort allt svårare för mig själv men jag hade ändå lyckats överleva allt. Så jag tänkte att jag kör en gång till, fast som “Restoration guild” för att begränsa mig själv. Visst, jag fortsatte spela i 3 gånger hastighet, men jag tog det lugnare med att utvinna material och tillbringade mer tid med att återvinna byggnader, i slutet översteg aldrig min risknivå mer än 11%.

När du utforskar världen kommer du att finna ruiner från mänskligheten och även lite mer naturliga saker som uppstått, ur dessa kan du utvinna poäng som används till uppgraderingar. Uppgraderingarna tillåter dig att låsa upp genetiska koder för djur som en gång fanns på planeten, fast något modifierade. Dessa djur behöver såklart näring, rätt temperatur, luftfuktighet och grönska för att de ska frodas. Det är vad som sker i glaskupolen. På en karta finns det möjlighet att placera upp till 3 glaskupoler totalt, den första börjar man alltid med. Men genom att göra specifika uppdrag åt fraktionen låser man gradvis upp nya byggnader och någon gång möjligheten att placera 1 till 2 till kupoler på kartan. Dessa platser är dessvärre förbestämda av spelet och varje miljö kräver en egen kupol.

Det finns också specifika djur och växter för varje typ av miljö, så om kupolen befinner sig i en skogsmiljö kommer skogsdjur och specifika växter trivas där som bäst. Sen finns det såklart vissa djur i den miljön som kräver lite andra levnadsvillkor, varpå det går att bygga luftfuktare, luftkylare eller element för att anpassa temperaturen åt dem. Om du sköter allting rätt, förser dem med exakta växterna de vill ha, temperaturen är rätt och luftfuktigheten likaså så kommer man uppnå “Perfect Biome”, det innebär att djuren är så nöjda de kan vara och de börjar föröka sig. När nivån av föroreningar börjat sjunka är det också möjligt att frigöra dessa djuren, vilket också kräver lite grann av spelaren. Vissa djur lämnar kupolen om det är max 40% föroreningar i deras område, men även att en annan djurart blivit frisläppt redan. Jag brukade frigöra djuren när omgivningarna nådde 0% i föroreningar, och det är en fantastiskt mysig sak att se. Det är en detalj, men även namnet på miljön ändras från “Burnt Tundra” till bara “Tundra” ju renare det blir.

Spelet är väldigt enkelt att hoppa in i, svårt att lägga ifrån sig på grund av mysfaktorn. Allt har en härlig charm till sig och även om världen är förorenad vid varje ny start är det inte dystert, det finns fortfarande en hel del färg kvar. Musiken är också passande, mycket bakgrundsmusik som smälter in i världen, men jingeln som spelas upp när man uppnått något kan jag fortfarande höra. Ur ett rent visuellt perspektiv har spelet en stil som känns passande; färgglad och lekfull utan att bli överstimulerande och designen på allt däri känns genomtänkt.

Vad jag hade önskat dock var att områdena i sig vore större, för i introduktionen till spelet berättas det om att planeten är förstörd – så i mitt huvud utgick jag från att jag faktiskt skulle fixa hela planeten. I själva verket är det bara en liten del av planeten jag fixar. Det tar inte många timmar att spela igenom spelet, så när man klarat ut det med de olika fraktionerna finns det inte så mycket mer att göra. Jag vet inte om ett “oändligt” spelläge hade fungerat, men jag hade åtminstone önskat att varje karta vore mycket större än vad de var – och kanske lite fler roliga byggnader att leka runt med. För även om de är annorlunda visuellt mellan fraktionerna så har de samma funktioner. Lite mer variation hade önskats på den fronten för att öka “replay value” så att säga. Värt att tillägga, spelet är väldigt stabilt och under mina timmar med det stötte jag inte på några buggar eller kraschar, det bara flöt på. 

Överlag tycker jag ändå att BioEden gör det den lovar; mysigt och avslappnande resurshanteringsspel och mysfaktorn var helt klart 10/10. Det var vad jag förväntade mig när jag började spela och det var precis vad jag fick av spelet. Vem vet, det kanske kommer några fler uppdateringar i framtiden som åtgärdar mina få klagomål jag hade på spelet. Oavsett kommer jag nyfiket invänta Broken Arms Games kommande titel, och jag önskar dem ett stort lycka till i framtiden!

Testdator: 13th Gen Intel Core i7-13700F 2.10 GHz, 16GB DDR5, NVIDIA GeForce RTX 3070 8GB