The Blood of Dawnwalker

En kidnappad familj, en dal fylld av vampyrer och ett otal val som kan förändra din resa. I The Blood of Dawnwalker är tiden din kanske viktigaste resurs, samtidigt som mörkret hela tiden lockar fram något mer ur Coen. När solen går ner förändras spelreglerna – och frågan är hur mycket av din mänsklighet du är beredd att offra för att rädda dem du älskar.

Vårt äventyr tar sin början i 1300-talets Europa, i den mystiska regionen Vale Sangora som ligger i Karpaterna. Inledningen kastar snabbt in Coen och hans familj i en mardröm när vampyrerna tar över Vale Sangora. Brencis och hans generaler tar makten över dalen och människorna tvingas ner på knä. När Coen själv förvandlas till en Vrakhiri, en mäktigare form av vampyr, samtidigt som hans familj kidnappas börjar resan på riktigt. Härifrån får vi 30 dagar och 30 nätter på oss att rädda vår familj, där den första dagen samtidigt fungerar som spelets upplärning. Och redan här blir det tydligt att det här inte är ett äventyr där du kommer hinna göra allt.

Every Second Bleeds

En av de saker som gör The Blood of Dawnwalker så intressant är hur spelet använder tiden som en faktisk resurs. Varje dag och natt består av åtta tidsenheter och nästan allt du gör kostar tid – från uppdrag och utforskande till att lära dig nya förmågor. Det går helt enkelt inte att hinna med allt. Du har alltid något att göra. Du har bara inte alltid tid att göra det. Varje gång du går in i en viktig händelse kommer spelet berätta för dig hur mycket tid det kommer att kosta. Det gör att du hela tiden behöver fundera på vad som faktiskt är värt din tid och vad som kan vänta.

Återfödelsen!

Ju mer du spelar desto fler saker dyker upp på kartan och du lär dig snabbt vilka du själv vill prioritera. Värdshusen är exempelvis viktiga platser eftersom de ger dig skvaller och ledtrådar till konflikter, monster och uppdrag. Du kan även ta dig till höga platser för att få bättre överblick över världen och upptäcka nya händelser. Det finns dessutom uppdrag och händelser som kräver att det är dag eller natt för att kunna aktiveras, vilket gör att tiden påverkar betydligt mer än bara hur snabbt du tar dig igenom berättelsen. Trots tidspressen vill jag ändå säga: stressa inte för mycket. Njut av världen och låt din egen resa ta form.

Jag sprang ofta iväg från mina ursprungliga mål eftersom något annat fångade min uppmärksamhet. Även när jag bara skulle ta mig från punkt A till B slutade det ofta med att jag hittade något annat jag ville undersöka. Världen känns väldigt bra utfylld och det finns nästan alltid något runt nästa hörn. Du har alltid något att göra. Du har bara inte alltid tid att göra det.

I Let You In

Hjälten har tre färdighetsträd – Swordmastery, Witchcraft och Vampirism – som låter dig forma honom efter din egen spelstil. Det ena fokuserar mer på hans mänskliga stridsförmågor, det andra på blodsmagi och det tredje på vampyrkrafterna. Det finns gott om färdigheter att låsa upp och kombinera, vilket ger stor frihet i hur du vill spela. Problemet är bara att det finns alldeles för många färdigheter som jag vill testa.

Fin utsikt mitt ute i ingenstans

Det första är Swordmastery, som fokuserar på Coens mer grundläggande förmågor och bland annat kan förbättra hälsa, stamina och hur mycket han kan bära. Jag tyckte själv att det var ett väldigt vettigt träd att investera i eftersom det stärker oss både under dagen och natten. Witchcraft är en form av blodsmagi som framför allt kan användas på dagen. Blodsmagin kan bland annat användas för att kommunicera med de döda och aktivera förbjuden magi runt om i dalen. Eller så kan du offra lite av ditt eget blod för att sätta eld på dina fiender, vilket är väldigt starkt eftersom det öppnar upp för några gratisslag medan fienden står och skriker av smärta. Och sist, men absolut inte minst, har vi Vampirism vilket såklart gör att våra vampyrkrafter växer sig starkare.

Allt ifrån att våra klor gör mer skada eller skapar öppna sår hos fienden vilket får dem att blöda, till att låta dem explodera i ett hav av blod. Vampyrträdet fungerar dessutom på ett passande sätt. Ju mer blod du dricker, desto starkare blir dina vampyrkrafter. Det finns många möjligheter att forma Coen, men samtidigt är resurserna begränsade. Du kan bara ha ett visst antal färdigheter aktiva samtidigt, vilket gör att du behöver fundera på vilka förmågor som faktiskt passar din spelstil. Jag fann flera olika förmågor som fungerar väldigt bra ihop och det finns gott om möjligheter att experimentera. Men mitt tips är att bara göra det som du tycker verkar roligast. Här finns inget rätt svar och alla kommer ha olika spelstilar som de tycker är roliga.

Och en del utav er kanske tänker: ”Men jag vill ju spela snäll så jag tänker inte dricka blod.” Jo, min kära vän. Det kommer du. När törsten blir för stark kan Coen kasta sig över människor i sin närhet, så om du inte vill mörda för många under nätterna när hungern kommer smygande gäller det att hitta andra källor till blod.

Jag känner att jag verkligen skulle behöva en kram just nu

Striderna bygger mycket på att läsa fiendens attacker och blockera åt rätt håll. Lyckas du parera får du ett kort fönster för en kontring, vilket gör att striderna kräver mer uppmärksamhet än vanligt. Det gör att striderna kan bli riktigt intensiva, framför allt när flera fiender attackerar samtidigt. Dag och natt innebär dessutom två ganska olika spelstilar. Under dagen är Coen mer mänsklig, medan vampyrkrafterna tar över på natten. Du har separata utrustningar för de båda sidorna, och respektive form kommer med både styrkor och begränsningar. Det är en smart lösning eftersom du slipper springa runt och byta utrustning hela tiden. Det finns även ett alkemisystem där du kan tillverka olika dekokter och brygder som ger olika bonusar, exempelvis mer styrka, hälsa eller snabbare återhämtning.

Every Choice Draws Blood

Det som imponerade mest på mig är hur berättelsen hanterar val och konsekvenser. Många situationer kan lösas på flera sätt och det är inte alltid självklart vilka följder dina beslut får. Därför skulle jag verkligen rekommendera att du lever med dina val istället för att ladda om så fort något inte går som planerat. Ibland kan man förutse vad som kommer hända så i en del partier valde jag galna saker bara för att jag ville se hur det skulle utspela sig och flera gånger satt jag och skrattade för mig själv.

Spelet spelar bokstavligen på din mänsklighet och dina känslor. Bara för att ett val ger dig en bättre belöning eller är den enklaste lösningen betyder det inte att det är det rätta valet. Det är något jag älskar med spelet. Du får leva med dina val. Coen som person känns väldigt mänsklig i alla fall utifrån mina val. Hans reaktioner känns välgjorda och väldigt trovärdiga. Detsamma gäller många av de andra karaktärerna som har betydelse för berättelsen. Röstskådespelet håller dessutom väldigt hög klass. Man hör på karaktärerna att skådespelarna verkligen lever sig in i händelserna.

Huvudberättelsen håller en väldigt hög klass men också sidouppdragen är väldigt intressanta och flera gånger när jag var på väg till en plats så var det väldigt svårt att inte springa på villovägar. Det finns också gott om dialoger, historier och händelser gömda ute i världen som många spelare kommer att missa. Det är en stor anledning till att jag tycker att spelet har ett så starkt omspelningsvärde.

Det grafiska var väldigt snyggt och världen kändes väldigt levande. Många detaljer runt om i världen är imponerande välgjorda och flera av de brutala händelserna är väldigt effektfullt gestaltade. Även när du inte själv bevittnar vad som hänt utan bara ser resultatet kan du stå där och tänka: ”Vad fan har hänt här?” Det känns nästan som att spelet leker med min fantasi och låter mig själv fylla i det som saknas, vilket jag tycker ger en helt annan nivå av obehag.

Ljudbilden är speciellt bra under de större bossstriderna men håller även en trevlig ton i bakgrunden under hela äventyret. Den kan kanske bli lite enformig i vanliga strider, men personligen led jag inte av det eftersom jag tyckte om den.

Jag håller med han på bilden!!!

Min upplevelse av spelet var däremot inte helt felfri. Flera gånger under spelets gång så slutade sparfunktionen helt enkelt att fungera vilket ledde till att jag fick ta självmord eller ladda en tidigare fil som i sin tur gjorde att jag förlorade en del speltid. Jag hade också tillfällen där event inte hoppade igång som de skulle. Återigen löstes det genom att ladda om. Jag stötte även på märkliga problem under strider, där fiender ibland inte reagerade trots att jag slogs precis framför dem. Sedan har vi de osynliga väggarna. Flera gånger under min resa stötte jag på objekt som jag helt enkelt inte kunde ta mig över, exempelvis stenar eller tältlinor. Det blir extra problematiskt eftersom Coen inte kan hoppa under strider. Om en strid blir för svår och du vill fly kan du därför ibland bli fast bakom saker som egentligen borde vara enkla att ta sig över.

Spelet erbjuder fyra olika svårighetsgrader där man även kan gå in och ställa in olika saker i sin upplevelse så den passar just dig. Jag spelade på Challenging och tyckte att det gav en väldigt bra balans. Det blev tillräckligt utmanande för att jag skulle behöva kämpa, men aldrig så svårt att det slutade vara roligt. Efter att jag klarat av spelet på ca 30 timmar så skulle jag säga att det är värt varenda öre och för att man inte kan göra alla val så är jag riktigt sugen på att redan nu starta en ny spelomgång. Vem försöker jag ljuga för? Det gjorde jag direkt när jag var klar.

Om du vill göra precis allt skulle jag gissa att du kommer behöva minst 80 timmar, om inte mer. Det är väldigt mycket speltid för pengarna, men framför allt är det en upplevelse som faktiskt får mig att vilja spela om det. Och det är kanske det bästa betyget jag kan ge ett spel.

The Blood of Dawnwalker lyckas skapa en värld där tiden, valen och konsekvenserna hela tiden driver dig framåt. Det finns tekniska problem som behöver åtgärdas, men de lyckades inte förstöra min upplevelse. Jag hade väldigt roligt under mina cirka 30 timmar och känner redan att jag vill tillbaka till Vale Sangora för att se vad jag missade och framför allt vad som händer om jag väljer en helt annan väg. Så ska du bara spela ett spel i år så är detta helt klart ett av mina starkaste rekommendationer.

I let you in.

Testdator: Intel Core i9-11900K, 32GB DDR5, RTX 3090