Yoshi’s Crafted World

När jag startar upp spelet märker jag direkt hur fluffigt och gulligt det är, karaktärerna är som små plushies och banorna består av klippta kartongbitar, läskburkar och papper. Det är som när man själv var liten och byggde upp sina egna världar av det man hade tillgängligt, så för mig känns hela spelet som en nostalgitripp till min barndom, även om jag inte hade någon som helst aning om vem Yoshi var i den åldern.

Storyn börjar med att flera färgglada Yoshis leker och umgås runt en juvelprydd artefakt som sägs uppfylla önskningar, men snart kommer Bowser Jr och magikern/barnvakten Kamek för att ta artefakten. När de försöker ta artefakten kommer alla Yoshis som nyligen dansade för att hindra dem och ett tumult uppstår. Helt plötsligt exploderar artefakten och då flyger de allihopa iväg för att sedan landa i ett främmande land. Efter explosionen har juvelerna lossnat från artefakten och spridits ut i det nya landet så det blir en kamp mot Bowser Jr och Kamek för att hitta juvelerna först. Väl under jakten efter juvelerna kommer man stöta på de här två ett antal gånger och det slutar alltid med att Kamek trollar ihop någon boss av lite saker som ligger runt om, som en plåtburkskondor eller ett krokodiltåg. Det är en enkel och underhållande story där jag som förälder sympatiserar med Kamek när Bowser Jr försöker tjata hål i huvudet på honom tills han får sin vilja igenom.

När man har klarat en bana kommer det bonusuppdrag för extra blommor

Kontrollerna är enkla, man kan gå åt olika håll, hoppa, äta fiender och kasta ägg på olika saker. Det räcker gott och väl då spelets banor försöker motivera spelaren att använda de olika förmågorna för att utforska dem, så man hittar alla blommor och mynt. Just blommorna är speciellt viktiga då de används som valuta för att låsa upp nya delar av landet med nya nivåer att spela igenom och man kan få dem på lite olika sätt som att hitta en blomma i bak- eller förgrunden, klara av olika tidsutmaningar eller att hitta en glad blomma bland massvis av arga blommor. Så det finns lite olika pussel runtom i spelet och man löser dem med de kontroller man har.

Det finns gott om hemligheter för den som letar.

Det är en stor värld för en liten Yoshi.

När det gäller nivåerna så är ingen den andra lik, temat varierar med varje ny nivå man låser upp med allt från pirater, till ninjor, till en öken med fossiler och när varje nivå bara har två eller tre banor känns det aldrig enformigt utan det är alltid något nytt. Dessutom är det ofta man blir introducerad för nya spelmekaniker vilket håller kvar mitt intresse hela tiden även om vissa mekaniker inte riktigt passar in i tempot för resten av spelet. Jag tycker inte det känns riktigt passande att flyga flygplan eller styra en gigantisk robot i ett plattformsspel, även om vissa kan tycka det känns skönt med lite mer variation i de olika nivåerna förutom olika teman.

Musiken är en fröjd att lyssna på då den alltid passar in och känns aldrig fel. Jag reagerar inte alltid på att musik spelas och det tycker jag är bra, för det innebär att jag är såpass inne i spelet att musiken bara flyter med i stället för att dra bort mitt fokus från spelet.

Spelet riktar sig mot en yngre målgrupp med sin charm samt lekkänsla men det hindrar inte mig som vuxen från att njuta av det. Spelet börjar enkelt med sina nivåer, men svårighetsgraden ökar sakteliga ju längre in i landet man kommer, då de till exempel lägger in banor där man ska springa ifrån ett dinosaurieskelett. Ett annat exempel är att de täcker delar av skärmen med ett tunt papper så man bara ser silhuetter av vad som kan finnas bakom, samtidigt som bilden rör sig mot höger, så det gäller att vara snabb att ta beslut.