Hem RecensionerSpelrecensioner Watch_Dogs 2

Watch_Dogs 2

av Robb Larsen

Introduktion

Fascination över vad teknologi kan göra i dagens samhälle verkar vara något som de flesta av oss tar del av. Där vi hela tiden undrar vilka nya coola gadgets som kommer dyka upp härnäst? Men detta är något som dock kommer med en väldigt stor asterisk; för vad händer när den teknologin används av fel personer för fel ändamål? 

Vi är alla vana vid säkerhetskameror som sitter lite var stans i alla städer och på många byggnader; Watch_Dogs universumet tar detta koncept och ‘ampar’ upp det till nästa nivå. Med det nya övervakningssystemet ctOS i spelet så är alla kameror länkade till samma system och kan därför göra allt från att kartlägga en persons liv till att hjälpa poliser att vara på rätt plats i rätt tid för att förhindra brott. Men det kan också användas för att samla data på en hel befolkning och använda den informationen till en hel drös tvivelaktiga aktiviteter.

Det är här som hacker gruppen ‘DedSec’ kommer in; de bestämmer de sig för att ta ner Blume – företaget som skapat ctOS. Med denna huvudmission, så tar de sig an ett antal fiender i San Francisco för att i slutändan kunna visa upp för världen vad Blume och ctOS faktiskt gör bakom stängda dörrar. Hint: det är inget trevligt.

Watch_Dogs 2 är, likt sin föregångare, ett action-adventure spel med parkour och stealth element, där man antar rollen som Marcus Holloway, en ung hackare med en lättsam attityd. Man har i sin arsenal bland annat möjligheten att hacka sig in i ctOS kameror, fordon, och el-lådor för att sedan använda dem till sin fördel när man tar sig an fiender. Nytt i detta spel är mina personliga favoriter; quadcoptern och den radiostyrda bilen, med vilka man inte själv behöver gå in i fiendeterritorier, utan kan bara skicka in dessa trevliga fjärrstyrda instrument.

Hackad

Watch_Dogs 2 har, som i stort sett alla andra spel, några saker som inte är så jättebra. Trots bra läppsynkning i ‘cutscenes’, så är den inte så speciellt bra i konversationer som händer ute i själva spelet (gameplay). Karaktärerna ser väldigt udda ut när de pratar, och kan göra gester som inte alls passar in i konversationen. Karaktärs modellerna kan också få sig ett fläng under en konversationen, där de intar konstiga poser med huvudet, vilket får dem att se lite smått läskiga ut.

Jag har även stött på flera ställen där jag bara stannat upp när jag åkt omkring i ett fordon för att texturer skulle ladda in ordentligt. Detta påverkade inte bara mig, utan även alla fordon runtomkring mig. Jag hade då en ‘laddningsspike’ som varade under någon sekund, men som tyvärr fick spelet att lagga till, vilket resulterade i att en lastbil kom att göra en halvflipp i luften och krascha in i två andra bilar.

Det känns som om världen återställs efter en viss tid. Jag kan förstå att det behövs göras då och då med tanke på hur mycket förstörelse man kan göra till världen, men när jag går ur min bil för att hämta en ‘research point’, så vill jag gärna att den faktiskt är kvar när jag kommer tillbaka två minuter senare. Detta har varit ett konstant problem under hela spelet, där jag går in i en mellansekvens eller bara går ifrån bilen för att hämta något, och sedan är fordonet borta. Ibland så har detta lämnat mig utan ett transportmedel mitt ute i ingenstans.

Multiplayer är irriterande. I första spelet blev man irriterad i stup i kvarten av att folk kom in och störde en med att börja stjäla data eller att man tvingades in i en jakt efter någon online. Ville man bara spela singelspelet var man tvungen att gå in i menyn och stänga av denna feature, och även då så hjälpte det inte riktigt fullt ut. Detta system är tyvärr tillbaka i tvåan. Det enda som är bra är att man nu faktiskt kan välja att inte delta i dessa ”uppdrag”. Men nu så hamnar man i en online session med andra spelare som dyker upp runt i världen då och då, vilket ibland orsakar förstörelse eller helt enkelt är i vägen för en när man håller på med något.

Om vi tittar på Co-op, så är det korta svaret att det mest är en besvikelse. Man kan snabbt och lätt hoppa in i en polares värld, men de uppdrag man kan göra är limiterade och inte speciellt många eller varierande. Man kan ta sig igenom de flesta på ett par timmar, och vill man göra fler så blir det repetitivt. Man kan inte göra något av singelspels uppdragen tillsammans, eller något längre uppdrag som påverkar storyn. Allt co-op ger är mer followers, vilket är spelets svar på erfarenhetspoäng (XP).

Jag har stött på några få buggar, som t.ex. att folk som vandrar omkring i luften, går in i väggar då och då, och ställen där både Marcus och hans fjärrstyrda gadgets fastnar. Det värsta jag märkt av är dock att väldigt ofta så märker fiender vart du är även fastän de inte borde det. Detta gäller både när man springer omkring som Marcus, och när man tar sig runt med quadcoptern/RC bilen. Det kan även vara extremt svårt att fly från vissa ställen; man tycker ju att om de inte såg var du gick, så borde fienden inte veta var du gick; men det gör de i alla fall. Jag hade en situation där jag hade RCn i en ventilationstrumma, helt gömd, men en vakt gick under den och tro det eller ej, ändå upptäckte den.

Vissa av röstskådespelarna som gör röster åt folk man möter ute i världen har lika mycket inlevelse som jag hade i julpjäsen i sexan. D.v.s. inte någon alls. Man tycker ju att Ubisoft borde ha kunnat få tag på bra skådespelare till alla roller, men nej.

Något som jag kände stor avsaknad av var ‘collectibles’. De som finns är ‘research points’, pengar, ‘paint jobs’, kläder, och fordon. Alla var väldigt tråkiga, speciellt med tanke på vad första spelet hade i ‘collectibles’ väg. Världen är så pass stor, att man tycker att de allt borde kunnat slänga in lite trevliga saker att samla på sig. Jag tyckte väldigt mycket om QR koderna och seriemördarjakten från första spelet, samt även ‘home invasion’ pusslen, och jag förstår inte varför liknande saker inte var med här också. Det ger lite mer liv till världen, och ytterligare en anledning att spendera några extra timmar i spelet.

Närstrid erär väldigt långsamma och lite klumpiga. Om man går in för att spöa ner en fiende som inte är ensam, så hinner hans polare skjuta ner Marcus innan animationen avslutas. Jag förstår att Marcus inte är militärtränad som Aiden från första spelet var, men kom igen, jag är ganska säker på att en smart snubbe som han kan lista ut ett ‘sleeper hold’. Jösses.

Hacker

Allt är dock inte doom and gloom; Watch_Dogs 2 har en hel del bra punkter också!

Till skillnad från de flesta, så gillade jag Aiden Pearce från första Watch_Dogs, men Marcus Holloway och hans gäng av hackers är ett steg bättre. Jag gillade verkligen Marcus härliga inställning och humor under spelets gång, och de andra medlemmarna av DedSec hade ordentliga personligheter också, vilket jag uppskattade väldigt. Det enda jag tyckte var synd var att man inte fick någon vidare insikt i några av de mindre karaktärerna; till skillnad från de större rollerna som var både välskrivna och välagerade.

Röstskådespeleriet för alla huvudroller och även de flesta birollerna var väl agerade, och kändes väldigt levande, till den grad att man ville krama eller strypa några av dem. Det var väldigt trevligt att lyssna på de konversationer som karaktärerna hade under flera av uppdragen; något som jag bara fann irriterande i det första spelet.

Storyn i spelet är intressant och tankefrämjande. Som de bästa historier, så började den smått, och sedan ‘ampade’ den upp sig till max längre fram i historien. Den var även väldigt mycket lättsammare än vad första Watch_Dogs var, och jag tror det har hjälpt spelet enormt. Vissa saker kanske var lite för fantastiska för att vara trovärdiga, men de var ändå underhållande på det sättet att man vill veta vad som händer härnäst. Vilket är alltid en bra sak, speciellt för ett spel.

Gameplay var väldigt bra. Ubisoft har tagit det som var bra med första spelet, och gjort det bättre, medan de tonat ner det som var dåligt. Att åka runt i bilar och motorcyklar är lika roligt som i första spelet, om inte mer så med tanke på de nya fordonen. Tillskottet av parkour och även den nya bedövnings pistolen var väldigt välkommet. Parkour var något jag verkligen saknade i första spelet, och att kunna göra icke-dödliga ‘takedowns’ på håll var också något jag ville ha. Hacking elementen har också blivit utökade, då man kan sätta de flesta saker som kan explodera på att först göra det när någon är inom räckvidd. De kan också användas som distraktionsmoment för ‘bad guys’, så att man kan snabbt smita förbi utan att bli sedd.

De absolut bästa tilläggen är definitivt – i min åsikt – quadcoptern och RC bilen! Jag försökte göra så många av uppdragen jag kunde med bara de två, och de flesta kan man göra utan att Marcus ens går in i fiendezonen. Det ger dig som spelare lite mer utmaning till det hela, vilket jag uppskattar. Jag hade nog gärna sett att man kunde uppgradera dem lite vidare också, så att kanske quadcoptern kunde interagera med ctOS lådor, inte bara RCn.

Followers istället för erfarenhetspoäng (XP) var även det en sak jag uppskattade; det gav en ‘in-universe’ förklaring till ‘leveling’, samt att det passade väldigt bra in med ‘hacktivism’ elementen i storyn.  Att man sedan behövde vissa ‘Key Data’ för att kunna göra vissa uppgraderingar var också något jag tyckte om. Att behöva jobba lite för att få tag på de uppgraderingar man ville ha, även om man hade tillräckligt med ‘research points’ borde ha varit irriterande, men det gav verkligen bara lite mer härlig utmaning till spelet.

Något som kan kännas väldigt trivialt, men som ändå hade gjorts extensivt, är spelets customisering av karaktären Marcus; trots att det bara avser hans kläder. Speciellt om man jämför med hur lite val man hade i första spelet. Men med tanke på hur många olika klädkombinationer det finns, så är det svårt att tro att två spelare kommer se likadana ut. Men här har vi ett väldigt bra exempel på hur man kan ha ‘customisering’ för en förutbestämd karaktär, utan att behöva ha ‘character creation’ del i spelet.


Specifikation

Recensionen baseras på PC versionen.

Prisbild ca 429kr (Beroende på utgåva och plattform).
Stort tack till Kinguin, som har möjliggjort denna recension.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

0 kommentera

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar