Hem RecensionerSpelrecensioner The Surge

The Surge

av Robb Larsen

The Surge är ett science fiction tredje-person action-RPG spel, där man intar rollen som Warren, den senaste anställde på företaget CREO. CREO är ett enormt företag som är i förfronten i striden mot global uppvärmning och andra katastrofer. Under de senaste årtionden har de introducerat en form av exoskelett som hjälper deras anställda att utföra fysiska uppgifter som annars vore långt bortom deras naturliga förmågor.

Introduktion!

Warren är rullstolsbunden och när man ankommer till CREOs enorma komplex så får man direkt välja vilken typ av Exo-Rig man vill ha; tung och kraftig, eller lätt och smidig. Det verkar inte vara speciellt stor skillnad på endera av riggarna, då båda kan använda samma uppgraderingar och vapen, även om det är lite skillnad i de stats man har till att börja med.

Tyvärr för Warren, så när han ska få sin Exo-Rig – vilket innebär att den blir fastsatt med stora skruvar direkt in i hans kropp – så tar inte bedövningsmedlet, och han måste stå ut med den tortyr som följer. Till sist när hans neuroimplant ska installeras, så svimmar han till ljudet av en elektronisk röst som säger att något har gått fel med hans rig.

Han vaknar upp i en skrothög bestående av bland annat några döda kroppar, och blir snabbt attackerad av en flygande robot. Efter att ha plockat upp ett improviserat vapen, och slagit sig igenom ett antal av dessa flygande robotar, så når han ett Operation Center där han får kontakt med en CREO anställd. Denne talar om för honom att något har gått helt fel i komplexet, och Warren får snart reda på att nästintill alla anställda är döda och förvandlats till zombies iklädda ’power armour’.

The Surge går mångt och mycket ut på att Warren ska ta sig ut från CREOs enorma komplex genom att i stort sett slå så hårt han kan på allt som rör sig. Varje område man når har ett Ops. Center som agerar som bas. På dessa platser kan man uppgradera sin Exo-Rigs ’power core’, installera nya ’Implants’, skapa eller uppgradera sina vapen och utrustning, samt lämna av Tech Scrap man plockat på sig.

Warren har två typer av basattacker; snabb och kraftig. Man kan ändra hur attackerna beter sig genom att t.ex. springa eller hoppa innan man attackerar, vilket ger en lite extra flyt i de combos man kan göra. Det finns olika vapen man kan hitta genom att leta runt och spöa fiender, som kan vara allt från lätta och snabba stavar, till tunga och kraftiga yxliknande vapen. Beroende på ens spelstil, så kan man byta ut utrustning och vapen till det som känns bäst.

Man kan uppgradera sin utrustning med hjälp av Tech Scrap som man får när man spöar fiender, eller hittar på vissa ställen. Varje gång du dör så ligger din Tech Scrap kvar i 2½ minut, och du måste ta dig tillbaka dit för att hämta upp den. Enda sättet att inte bli av med sin Tech Scrap är att dumpa den i Operation Center.

Det Dåliga!

Man dör hela tiden. Minsta lilla misstag, och Warren är kaputt. I början så blir det lätt överväldigande för att man inte är van vid kontrollerna, hur ’lock-on’ systemet fungerar, det sketna vapnet man har, och att man inte har någon form av ’armour’. Men senare i spelet så är det väldigt mycket för att även om man attackerar på exakt samma sätt varje gång, på samma fiende, så får man inte alla gånger samma resultat. Du kan döda en fiende på samma sätt fyra gånger, men den femte gången så gör fienden helt plötsligt något annat, och man dör. Det största problemet är dock att det i stort sett inte finns något lätt sätt att ta sig an två eller fler fiender samtidigt. Om du slåss mot en fiende och hans polare dyker upp och ger sig in i striden, så är du så gott som död. För att inte tala om boss striderna, som trots att bossen helt klart har ett mönster som man måste lära sig, nästintill är omöjliga att spöa.

Det absolut värsta med att man ofta dör i spelet, är att så fort du gör det så hamnar du tillbaka i det Ops. Centret du var i sist, vilket är det som var i början av området du befann dig i. Varje område är för övrigt en stor labyrint, och i och med att du har ett Ops. Center precis i början av nivån som du hela tiden måste springa tillbaka till för att lämna Tech Scrap, eller springa ifrån för att hämta den Tech Scrap du tappat. När du hittar en boss så är det området stängt så fort du går in, och du måste spöa bossen innan du kan gå därifrån. Om du dör så hamnar du tillbaka i Ops. Center, och måste springa tillbaka till bossen.

Det finns inget save system förutom autosave, vilket bara sker i Operation Centers. En aspekt som innebär att om man vill spara sitt spel så måste man antingen dö, eller ta sig hela vägen tillbaka dit. Dessa moment är extremt frustrerande, och fick mig flera gånger att helt enkelt inte vilja spela mer den dagen.

På grund av allt detta så är det väldigt mycket backtracking. The Surge är väldigt icke-linjärt, då du kan åka tillbaka till tidigare områden när du nått högre level på din power core, eller fått ny utrustning. På grund av att varje område är ett pussel i sig självt, så är det väldigt lätt att gå vilse, eller bli osäker på hur man kommer tillbaka till tidigare sektioner av kartan. Det hjälper inte att det inte finns någon form av ’minimap’, kompass, eller ens en karta i menyn. Det stora problemet är att det inte är den roliga typen av backtracking, då det väldigt sällan finns något nytt att hitta när man för femtonde gången springer genom samma korridor och spöar samma tre fiender. Det blir helt enkelt bara tråkigt och känns som ett slitgöra.

Storyn i sig är väldigt tunn, i alla fall tidigt i spelet. Du vet nästintill ingenting om Warren, eller för den delen vad som pågår. Detta är inte alltid en dålig sak i spel, men här känns det som om det inte finns tillräckligt med motivation för att ta redo på den mer omfattande historien. Man finner sig spelandes bara för att ta sig igenom nästa område, utan att bry sig om varför.

Det är väldigt dåligt med musik, vilket nästan bara dyker upp i Operations Centers, och då är det samma låt som spelas om och om igen. Resten av spelet är väldigt tyst och allt som hörs är rent bakgrundsljud. Det är nog meningen att det ska inviga en smått klaustrofobisk och skrämmande atmosfär, men allt det gör är att spelet känns tråkigt att springa runt i. Någon form av bakgrundsmusik skulle ha uppskattats.

Lock-on systemet är inte dåligt på det sättet att det inte fungerar, utan mest att det är väldigt jobbigt att tampas med ibland. Man trycker på en knapp för att låsa fast sig vid en fiende, sedan får man ytterligare välja vilken kroppsdel man ska sikta på. På detta sätt är det inte ens enkelt när fienden står och tittar rakt på en, än värre när den står i en annan vinkel. Problemet är att fienderna har rustning som skyddar vissa delar av deras kropp, vilket betyder att man gör betydligt mycket mindre skada där. Därför så vill man sikta på de kroppsdelar som inte har rustning, vilket är en hel process som kan ta flera sekunder. En process som gör det hela nervöst om fienden håller på och rusar direkt mot en.

Det Braiga!

Ironiskt nog är det storyn. Det man får reda på av det som hänt, genom ljudfiler, andra karaktärer, eller vad man listar ut själv, är väldigt intressant. Hade spelet varit lite mer givmilt med storybitar, så hade The Surge varit ett mycket intressantare spel.

Combat systemet är bra när man väl lyckas få in bra träffar och spöa fienden. Det känns verkligen ut i tummarna när man ’klonkar’ en fiende rätt i plytet med ens enorma sköldvapen så de faller ihop i en hög. Extra tillfredsställande om det är en fiende som man tidigare hade problem med att spöa.

Grafiskt sett så är spelet väldigt snyggt, och miljöerna är även de väldigt trevliga att springa runt i, trots labyrintdesignen och all backtracking. När man är i industriområdet, så ser det mycket ut som en fabrik, och man får den känslan av att här jobbas det med tunga grejor. Likaså skrottippen man är på i början av spelet. Den ser väldigt mycket ut som en övergiven plats där skrot och trasiga saker från resten av CREO samlas.

De få karaktärer man stöter på har sina egna unika personligheter. Något som röstskådespelarna faktiskt gör ett väldigt bra jobb med, även Warrens. Detta till trots att han i mångt och mycket är en traditionell badasshjälte med skrovlig röst.


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.

Prisbild ca. 450 kr. (beroende på version)

Recensionskod tillhandahållen av Pan Vision/Focus Home Interactive.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar