Reverie Knights Tactics

Fantasy med alver, strategiskt gameplay och magiska golems som samlar minnen av de som gått bort, ja detta är en del av vad vi kommer få ta del av i Reverie Knights Tactics. Hur kommer spelets berättelse tillsammans med spelets upplägg roa vår recensent tro, ja häng med så kommer vi få reda på det.

Berättelsen börjar med att Aurora, vår huvudkaraktär, har en mardröm. I drömmen ser hon sig själv tillsammans med sin bästa vän , riddaren Brigandine och en alv i en strid som de inte kan vinna. Direkt efter att de möter sitt nederlag i striden vaknar hon upp och vi som spelare kan fundera om detta som vi fick uppleva var något som komma skall i spelet, är vi dömda att förlora från start eller kan vi ändra vårt öde?

Aurora är en del av orden  Tanna-Toh, kunskapens gudinna. Hennes fosterfader och mentor Marius plockade upp henne från gatan och tog in henne, när hon växte upp gick hon med i orden själv. Aurora styrka är hennes disciplin och att hon har studerat hårt under många år, hon kan även använda ismagi och använda för att försvara sig med.

Vårt spels värld har en mörk historia där alver och goblins har stridit mot varandra och nu har goblins tagit över alvstaden Lennorien, vilket även är den staden som Marius har tagit sig an som uppdrag att åka till för att samla in information om de kunskaper som kan finnas i staden.

Mörk mardröm om en strid du inte kan vinna.

Efter att vi får reda på att Marius expedition inte har hörts av på ett långt tag blir det Auroras uppdrag att åka efter och ta reda på vad som har hänt. Efter att har hoppat i land på kontinenten Lamnor, märker Aurora att de hade med sig en fripassagerare på båten. Den som gömde sig hela vägen var ingen annan än hennes bästa vän riddaren Brigandine som inte kunde låta henne åka ensam för att leta upp den föregående expeditionen. Tillsammans med deras alv guide Fren börjar de att röra sig in över landet i jakt på Marius och hans expedition och försöka ta reda på vad som har hänt, och om de kan lära sig lite nytt under resans gång.

Här har vi i stora drag spelets historia, vilket är ganska grundläggande både sett till sitt upplägg och de karaktärer man kommer att stöta på. Spelet känns lite som man har tagit de grundläggande bitarna för fantasykaraktärer och slängt in i spelet; vi har en magiker, en tank som slår hårt, en alv och en healer. Alver och goblins som tycker illa om varandra, Vi lite mer info om våra karaktärer som vi kan läsa oss till i menyn eller under de samtal man kan ha mellan Aurora och de andra, men jag tycker inte att man får så mycket att man riktigt får en bra bild av dem, de känns lite mall A och mall B av fantasykaraktärer, vilket är lite tråkigt och spelets historia var inte direkt den mest nytänkande heller. Nu kanske jag låter väldigt hård, vilket jag är för om spelets historia inte drar in mig i spelet har halva spelet förlorat sin charm.

Som man kan läsa sig till i spelets namn är det ett strategispel, ett turbaserat taktiskt RPG som de beskriver sig själv. Spelets banor är uppbyggda i ett rutnät av varierad storlek och design, där vi får lite variation på hur banorna är och inte bara samma fyrkantigt rutnät för varje bana. På banorna kan det finnas objekt som man kan interagera med på ett eller annat sätt, det kan t.ex. vara tunnor man kan ha sönder, spikväggar man kan putta fienderna mot eller kistor man kan öppna upp. Alla dessa gör att man kan få en variation på striderna och inte bara förlita sig på att bara röra sig sakta mot fiender och försöka slå i skallen på dem. Vi kan även tillverka brand/syra bomber som man kan kasta på fienderna, vilket skadar inte bara gubben vi kastar på utan även de runtomkring.

Specialattacker med tre karaktärer.

Har man spelat ett turordningsbaserat strategispel vet du vad man kommer göra, men vi går igenom det för de som ej gjort det. När varje match startar upp får man flytta sina gubbar till deras startpositioner, därefter kan man välja att flytta valfri karaktär upp till fyra steg, det räknas som en action-point och man har två action-points att använda under sin omgång. Har du en karaktär som kan skada fiender från distans kan du flytta den tills den är inom räckhåll för att skada dem och sen välja attacken och deras tur är avklarad. Efter att alla dina karaktärer har gjort sina drag och är klara går turen över till fienderna. Här kan det vara strategiskt att kolla vart dina motståndare kan tänkas komma mot dig, för när man avlutar en karaktärs runda väljer man åt vilket håll de ska titta emot. Om en fiende slår dig direkt framifrån kan du minska skada du tar genom detta, kommer de däremot bakifrån dig och hugger dig i ryggen kan du ta betydligt högre skada. Ibland kan man använda objekt i omgivningen till sin fördel att ställa sig vid som kan skydda en sida på din karaktär. Eller ställa sig i närheten av ett objekt och hoppas en fiende kommer när a den, som en spikvägg som man sedan kan slå dem in i.

Det finns variation i hur man kan ta sig an de olika banorna som jag skrev innan, men i det långa loppet blir det lite väl upprepande då det finns inte direkt någon utveckling på spelets strider. Hade man lagt till t.ex. att det fanns upphöjningar i kartan man kunde kliva upp på, för att kunna utnyttja striderna på ett annat sätt hade det varit intressant. Men jag kände ca halvvägs in i spelet att jag hade tröttnat på att göra samma sak om och om igen, nu är det bara hur jag känner och jag tycker det är kul att hoppa in och köra speltyper som jag vanligtvis inte kör så ofta. Men när jag märker av att det inte utvecklas eller har något nytänk i sin spelmekanik under spelets gång kommer man att tröttna och det känns inte kul längre, vilket jag kände efter ett tag.

Men som jag skrev innan kunde man tillverka lite bomber, men det är inte allt. I ditt huvudläger finns det möjligheter (utöver att prata med alla de andra som är med dig) att tillverka olika typer av bomber, det finns möjlighet att tillaga olika maträtter och drycker för att fylla på ditt liv och mana. Sen finns det att man kan låsa upp accessoarer till våra hjältar, det kan vara amuletter som höjer vårt liv med 10+, eller varför inte en annan amulett som ökar chansen att vi inte blir träffade med 10%.

För att kunna tillverka bomber och maträtter behöver vi hitta ingredienser, dessa kan fås från fienderna i strider eller hittas i skattkistor. Amuletter kan bara köpas genom valutan Cogni, vilket man får genom att klara av striderna.

Man kan genomföra bonusuppdrag i striderna för att få med XP eller Cogni, detta kan vara att göra specialattacker med två eller tre spelare (man kan göra dessa om två eller flera karaktärer står runt en fiende och har kvar en action-point), det kan vara att slå en fiende mot en spikväggar eller döda flera fiender med en attack. Detta kan vara ett bra sätt att levla upp karaktärerna snabbare.

När man går upp i nivå får man en poäng som man kan lägga på antingen styrka, finess och försvar, allt beroende på vilken spelstil man har. Man kan låsa upp en ny förmåga, här får man två val av förmågor och får välja en av dem. Du kan ha tre förmågor valda, samt att du kan ha tre amuletter aktiva och dessa kan ge dig lite variation på hur du vill att dina karaktärer ska slåss.

För dig som kanske inte är helt säker på hur bra du är på denna typ av spel finns det svårighetsval man kan göra, du kan köra standardspelet som det var tänkt, eller så kan man välja story mode. Story mode gör att du kan få ta del av spelets historia utan allt för svåra strider, nu har fienderna lägre liv, du får tillbaka liv efter varje strid och det finns mer objekt att samla på sig.

Men om vi istället tar en kik på hur spelet ser ut istället för hur det spelas. Spelet har en helt handritad stil, som jag inte är helt hundra i mitt tycke. Omgivningarna ser riktigt fina ut och en del karaktärer ser ”okej ut”, men resten imponerar inte mig direkt. Jag tror nog att jag gillar hur saker ser ut i striderna än i dialogerna, då de är i rörelse.

Musiken är väl trevlig i spelet, men inget som jag minns efter att jag har stängt av spelet. Ljudeffekterna känns att de finns där, men vi har inte lagt allt för stor möda på dem.

Jag vet att jag är väldigt hård på spelet, men när det inte har något nytt eller känns nytänkande får det mig som spelare att tröttna ganska snabbt. Sen att det också känns som ett mobilspel hjälper inte heller, då allt jag kan göra i spelet kan jag också göra på en mobil. Flytta på en enhet, peta på mobilen, välja vad jag ska använda, klicka på skärmen.

Reverie Knights Tactics är ett spel som tyvärr inte imponerade mig på något sätt. Jag var väldigt hård på spelet, jag vet men som jag sa att om ett spel inte känns som det gör något nytt eller har en historia som drar in mig kommer jag att tappa intresse ganska snabbt. Jag tyckte om de få gånger som karaktärerna hade samtal där man fick en lite inblick i vem de är eller hur de känner, men tycker det var för lite för att få mig att känna något för dem. Jag blev inte imponerad, men för dig som är ute efter ett nytt turbaserat strategiskt RPG och har kört alla andra som finns kanske det här är något för dig. Eller så kan de vara en bra start med dess story mode läge om man vill komma in i speltypen.