Det här tog mig ett tag att formulera…
Ryan Nicholson, mest känd för sin indieskräckfilm Gutterballs (2008), förlorade igår sin kamp mot cancer. Detta rapporterades av Nicholsons fru på hans privata Facebook-profil igår den åttonde oktober, 2019. Han hade under flera år kämpat mot en väldigt aggressiv cancer som försvårade hans liv så till den grad att han flera gånger fick avbryta sitt arbete på hans egna projekt, särskilt Gutterballs 2 (2015) som hade finansierats via crowdfunding. Detta ledde dessvärre till att han fick ett rykte som en bedragare, ett rykte som följde honom ända in i det sista.
Nicholson jobbade främst inom special makeup effects där han använde sin talang på filmer vi alla sett utan att inse att han jobbat på dem; från den moderna julklassikern Elf (2003) till fjolårets flopp The Predator (2018) och många fler därtill. Utöver detta var han en välkänd regissör inom indieskräckscenen med en rad störande filmer under hans bälte. Han fortsatte jobba och vara aktiv ända in i det sista med flera projekt på horisonten.
Planschen till Nicholsons kändaste film – ”Gutterballs”. En, inte i närheten av subtil, homage till William Lustigs fenomenala karaktärsdrivna slasher ”Maniac” (1981).
Om jag får bli lite personlig så kom hans död som en chock för mig, för de flesta som visste vem han var antagligen. Ryan var en väldigt varm och lättillgänglig människa som mer än gärna pratade film och delade anekdoter. Vi hade ett par konversationer som alltid var fyllda av skratt och historier som inte lämpar sig här; men man blev alltid på bättre humör när han berättade om något nytt eller avslöjade saker som endast florerat som lösa rykten inom indiescenen. Vissa av dessa vill jag mer än gärna skriva och berätta om, särskilt nu när skräckscenen plötsligt blivit mycket tommare med hans alldeles för tidiga bortgång, men dessa får vänta tills jag vet att det är säkert att skriva om dem utan att det blir några juridiska påföljder.
Tills dess rekommenderar jag er att söka upp Ryans filmer, de är ganska lätta att hitta. Gutterballs släpptes till och med i Sverige, om vi någonsin får se en färdig version av dess omryktade uppföljare återstår att se. Tidigare i år rapporterade Stephen Biro, ägaren för bolaget Unearthed Films, i Uneartheds officiella Facebook-grupp att de hade fått rättigheterna till Ryans bolags (Plotdigger Films) filmer och att de planerade att släppa dem på nytt i framtiden, inklusive Gutterballs 2 som varit i limbo i många år nu.
Ett kort utdrag ur inlägget där Stephen Biro annonserar att hans bolag Unearthed Films ska släppa Ryans Nicholsons tidigare och vad som nu blir hans sista filmer.
En annan ökänd film Nicholson var inblandad i vars existens ifrågasatts i merparten av ett decennium nu är antologin The Profane Exhibit (????) som nu ryktas få se dagens ljus tidigt nästa år, ett påstående vi hört många gånger innan (senast i våras) som jag rekommenderar att man tar med en enorm skopa salt. Om Ryans segment fortfarande inkluderas återstår att se, om nu antologin i sig överhuvudtaget kommer ur härvan som är dess ständiga rättighetsproblem (b.la.).
Ryan gav mig pepp och uppmuntran för mina egna små skräckfilmer. Han gav mig fantastisk feedback och verkade verkligen bry sig om att vad jag visade honom skulle bli så bra det bara kunde bli. Jag kommer sakna skratten, anekdoterna och hans filmer. De har en viss ton som bara hans filmer har.
Ryan Nicholson (1972 – 2019)
Bild: privat
Tack Ryan.
Tack för ditt engagemang, driv och evinnerliga jobb i och för en så bespottad genre som så många kallar sitt hem, även när du blev sjuk, även när du hatades, även när du baktalades av de som det senaste dygnet uttryckt sorg när de bara veckor innan uttryckt vad de då tyckte om dig. Förhoppningsvis insåg och lärde de sig något och inte bara reagerade “som man bör” vid den tragiska nyheten. Vi får bara hoppas att så är fallet.
Ryan Nicholson blev 47 år gammal.
