Pokémon: Let’s Go, Eevee!

Att springa runt med en Pokémon på axeln medan du fångar nya och ha strider med andra Pokémon tränare är på pappret ett tämligen enkelt upplägg. Men tro det eller ej, det finns faktiskt mer än så under ytan.

Med mobilversionen av Pokémon Go så är det säkert många som fick upp ögonen för jagandet av små übersöta kreatur. I mitt fall så har alltid Pokémon varit något som mest märkts av i periferin, då det var något som jag missade för att jag helt enkelt var för gammal när det kom på tv. Men efter mobilversionen så blev det nu mitt ansvar att som pokémonnybörjare testa denna mer utvecklade version, och se om den är något mer än ett mobilspel.

Du börjar med att skapa en karaktär och dess rival – i mitt fall fick min hjälte heta Julia (efter min dotter) och jag gjorde mig själv till att bli hennes rival. Sedan så får du din första pokémon som i mitt fall blev Eevee (något som styrs av vilken av de två versioner som finns av spelet) och därefter är det bara att ta sig ut i världen. Överallt (särskilt gräsfält) göms pokémons att fånga, som används till utöka ditt lager av varelser. Visst, den som söker en indragande berättelse bör se åt något annat håll, men utöver det, så finns här mängder med upptäckarglädje och samlarlusta.

Meh! Hur ska vi nu komma vidare….får hitta ett sätt att väcka Snorlaxen!

Tempot i spelet är verkligen en av aspekterna jag gillar mest. Du tar dig runt i vackra och okomplicerade miljöer, som trots sin enkelhet ändå har ett bra mått av livfullhet. Karaktärer att prata med, och saker i miljöerna (främst i husen) att interagera med – för att inte tala om den mängd pokémontränare som väntar med ett glatt leende och en utmanande liten varelse. Likaså är själva kontrollen enkel; det är som bäst i handhållet läge känner jag personligen då särskilt pokémonfångandet är enklare, då det i dockat läge istället känns mer hattigt med kontrollen.

Så utöver att alla dina fångade pokémons får erfarenhet och går upp i nivå, så har du turordningsbaserade strider, där du väljer vilka attacker du vill göra och sedan helt enkelt försöka få ner motståndarens pokémon – och om din egna pokémon svimmar av, ja då kan du gå vidare till nästa pokémon som väntar i din (vad jag antar är) enorma väska. Med det sagt så är det inte alltid du kommer vinna, utan måste helt enkelt se till att levla upp dina pokémons innan du ens tar dig an vissa motståndare.

Vilket för oss in på stridssystemet, vilket är klart godkänt och så pass lätt att vem som helst kan komma in i det. Men trots dess simpla uppbyggnad så finns det ändå utrymme för flexibilitet, då du även kan använda olika drycker och specialattacker som passar för striden som komma skall, dessutom kan du byta ut attacker hos dina pokémons allteftersom. Det är alltså tillräckligt varierat för de flesta. Skulle det vara något att klaga på när det kommer till striderna; om det så är när man slåss med andra tränare eller bara fångar pokémons, så är det att efter striden är klar så visas det hur mycket XP man intjänat och då ska varenda filur du har i väskan uppgraderas…i textrutor som segar ner spelet. Detta kunde ha skötts på något annat sätt känner jag då det ärligt talat känns onödigt segt.

Jag har ingen nostalgi för pokémon, och som jag förstått så är detta ett enkelt spel i jämförelse med många tidigare versioner – men detta gör mig inte så mycket. Jag finner god njutning i att kunna vandra runt i lugn och ro och fånga dessa små gynnare. Sedan att du hela tiden hittar en ny pokémon eller levlar dina befintliga sådana (i alla fall av de som du väljer att finnas i ditt party), så finns det gott om speltid här.

Köp potions och annat...

...åt alla dina pokémons...

...eller gå och läk dem på Pokémon centers!

Dess enkelhet är lika mycket styrka som svaghet, och kan med säkerhet få många att titta åt andra spel istället. Men för mig, då jag lirat tillsammans med min dotter, så är enkelheten något som för oss samman. Skulle den skapa något negativt så är det att spelet lätt blir repetitivt då striderna alltid utförs på samma stela och tråkigt turbaserat sätt. Men spelet ursäktar sig inte, och bör inte heller det. För en god familjestund, så kan detta med säkerhet vara något att införskaffa!