Hem RecensionerSpelrecensionerNintendo Poison Control

Poison Control

av Jesper Gustavsson

Sugen på att rädda döda flickors själar från tunga minnen, rensa gift från världen du befinner dig i och skjuta ner ett och annat monster för att slutligen ta dig till himlen? Välkommen till Poison Control: ett spel som kanske skulle ha stannat kvar på den japanska marknaden.


Spelet börjar med att du vaknar upp i helvete. Du har ingen aning vem du är eller hur du hamnat här. Med ytterst få valmöjligheter till buds skapar du din karaktär. När du vaknat stöter du på en tjej som, precis som du, har tappat sitt minne. Det enda hon vet är att hon är en Poisonette, en slags varelse som är kopplad till en själsfrände. Denna Poisonettes själsfrände visar sig vara du och ni måste arbeta tillsammans för att fly från helvetet. Det finns bara ett sätt att göra det på och det är att befria unga flickors själar från så kallade Belle´s Hells, fysiska manifestationer av flickornas känslor och besvär som ger en inblick i vad som har orsakat deras död. Detta får ni göra genom ’thoughtforms’, minnen av konversationer och tankar från flickornas liv. Flickornas  historier är enligt mig höjdpunkten i spelet. De speglar tunga ämnen som skönhetsideal och dåliga arbetsförhållanden; problem som är alltför vanliga bland unga japaner. Även om den övergripande berättelsen inte intresserar mig ett dugg uppskattar jag hur vågade utvecklarna är när de tar sig an så pass allvarliga ämnen i de små berättelserna.

Poison Control går ut på att samla biljetter till himmelen genom att ta dig genom olika nivåer (Belle’s Hells) på en världskarta. Alla nivåer har olika objektiv, men de flesta går ut på att rensa en viss mängd ’poison mire’ (giftpölar) från kartan eller döda ett visst antal Kleshas (spelets fiender). Spelmekaniken är en blandning av tredjepersonsskjutare och JRPG. Det finns två olika typer av pistoler, Toxicant och Deliriant. Den största skillnaden mellan de två är att Toxicant har oändligt med ammunition, men måste laddas om efter tio skott. Deliriant, å andra sidan, har begränsad mängd skott, men behöver aldrig laddas om. Patroner till Deliriant hittar du genom att utforska banorna och ammunitionen kommer i olika versioner beroende på Deliriant. Vissa har till exempel snabbare avfyrning än andra etc. När du inte skjuter använder du ’purge mode’. Detta innebär att du tar kontroll över din Poisonette och rensar banan från giftpölar som ligger utspridda lite varstans på banan. När du rensar gift får du tillbaka liv och recovery-poäng som fyller upp en mätare med extraliv som kan rädda dig ur kniviga situationer. Du kan även rulla med cirkel för att undvika fiendens attacker. 

Ta bort giftet!

Jag tycker inte att kontrollerna är följsamma alls. Kameran känns klumpig och rullningen är långsam och otillförlitilig, särskilt då spelet helt plötsligt får för sig att frysa mitt i en attack så att fienden får en gratisträff på dig. Detta ledde, för min del, till en hel del frustrationsmoment då jag vet att det inte var mitt fel när jag blev träffad. Jag förstår heller inte varför detta ska vara ett problem. Jag spelar på PS5 och spelets tekniska aspekt borde inte vara märkvärt krävande. Spelet kommer även till Nintendo Switch, en tekniskt mycket svagare maskin. 

När du klarar banor och öppnar vissa kistor hittar du så kallade ’soul shards’, föremål tillhörande en död flicka. Dessa låser upp konversationer mellan dig och din Poisonette som leder till dialogval och beroende på vad du väljer ökar en av dina stats. Till exempel kan du får mer hälsa eller eller snabbare laddning av din Toxicant. Jag tycker om denna aspekt, då den låter dig anpassa din spelstil efter eget behov, särskilt då det står på förhand vad valen leder till för statshöjning.

Dialogval!

Grafiken är något jag är oerhört kluven inför. Den grafiska stilen påminner en del om The World Ends With You, vilket jag tycker om. Dock har utvecklarna tagit designen ett steg längre. Många kvinnliga karaktärer är översexualiserade på ett sätt som jag inte är ett fan av. Jag blir nästan lite obekväm av det till och med. Dessutom verkar det som att utvecklarna verkligen gillar färgen rosa, i princip allt har den färgen. Jag skojar inte, se själv på bilderna. Nu tillhör jag kanske inte helt rätt målgrupp för detta spel, men jag tror att nästan vem som helst skulle uppskatta lite mer variation i färgpaletten.

Världskartan…

Musiken i spelet är inte särskilt märkvärdig, den är varken bra eller dålig i min mening. Dock är den nog lite för hög för sitt eget bästa. Det finns flera scener där musiken har överröstat dialogen. Detta stör mig inte särskilt mycket då dialogen är på japanska, ett språk jag inte bemästrar, men jag hade gärna sett att de hade anpassat volymen bättre. Nästan alla scener, förutom dialogen i thoughtforms,  är röstskådespelad på japanska. Jag tycker att röstskådespelet, så vitt jag kan uppfatta det, fungerar bra i förhållande till karaktärerna.

Sammanfattningsvis tycker jag att Poison Control är ett mediokert spel. Det har en del aspekter det hanterar bra, som till exempel hur det tacklar djupa ämnen i thoughtforms. Tyvärr har det inte så mycket annat av kvalité att komma med. Det övergripande narrativet är inte engagerande, kontrollerna är inte följsamma och karaktärerna känns onödigt översexualiserade. Spelet talar till en väldigt nischad målgrupp och därför har jag svårt att rekommendera spelet till den stora massan.


Specifikation

Denna recension baseras på PS4 versionen.

Spelet finns även till Nintendo Switch.

Poison Control.

 

i samarbete med PriceRunner

 

Recensionsex tillhandahållet av NIS America.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar