Hem RecensionerSpelrecensionerNintendo No More Heroes 3

No More Heroes 3

av Jesper Gustavsson

Efter 11 år släpps äntligen den tredje delen i Suda51s helt unika spelserie No More Heroes. Det är dags att återigen ta kontrollen över Travis Touchdown i hans kanske knasigaste äventyr hittills.


Spelet börjar med en animerad filmsekvens där vi får se den unga pojken Damon. Han hittar en liten bebisalien vid namn FU och bestämmer sig för att ta hand om den. De blir snabbt bästa vänner och Damon gör allt i sin makt för att gömma FU från regeringen. Damon hjälper FU att bygga ett rymdskepp och när FU flyger i väg från jorden lovar han att återvända om tjugo år. 

Tjugo år passerar och Damon är nu chef över ett företag som arbetar med stadsförnyelse, Utopinia. En dag landar ett alienskepp över Damons företag och ut kommer ingen mindre än hans gamla bekanta FU, eller Jess Baptiste VI som han nu kallas. FU berättar att efter han kom hem till sin hemplanet och utsågs till prins blev han förvisad till ett intergalaktiskt fängelse, eftersom han förstörde en grannplanet när han var uttråkad. På fängelset träffade han sitt gäng av intergalaktiska skurkar och nu planerar de att ta över jorden tillsammans med Damon. Vår “hjälte” Travis Touchdown vaknar upp till denna alieninvasion och innan han hinner blinka hamnar han i ännu en rankingtävling där han ska lönnmörda FU och hans kompanjoner för att ännu en gång bli rankad etta.

Om du har spelat tidigare spel i serien vet du ungefär vad som väntar. Travis är en Otaku som samlar på animefigurer och lever tillsammans med sin katt Jeanne (som av någon anledning kan prata i det här spelet). Mer än så tänker jag inte säga om spelets berättelse, i min mening tappas mycket av upplevelsen om man vet för mycket när man går in i spelet. Berättelsen är välskriven och hysterisk med många interna skämt som bryter den fjärde väggen på ett snyggt sätt.

Travis undrar varför katten kan prata…


FU har anlänt…

Du går runt i staden och tjänar pengar för att ta dig an nästa rankinguppdrag, tills du når toppen och spelet tar slut. Precis som i första No More Heroes finns en hub-värld. I No More Heroes 3 består denna hub av sex distrikt som du låser upp under spelets gång. I dessa distrikt kan du ta dig an så kallade designated matches, vilket är fighter med aliens du måste  besegra för att kunna gå vidare i storyn. Det finns två typer av dessa fighter, röda och blå. Varje ranking har ett kriterie för hur många av respektive färg du måste klara för att för att kunna betala inträdesavgiften till en rankingmatch.  Själv gjorde jag alla som fanns tillgängliga, eftersom de ger pengar och WESN, en resurs du kan använda för att uppgradera Travis (mer om det senare).

Förutom designated matches kan du ta på dig volontärsarbeten och defence missions som ger dig pengar. Volontärsarbetet kan vara allt från att klippa gräs till att skjuta ner invaderande alligatorer med en stridsvagn. Precis som de andra spelen är dessa underhållande och hjälper att bryta upp gameplayet från striderna. Defence missions å andra sidan är precis som designated matches i att du slåss mot fiender. Den enda skillnaden är att du slåss mot dem i vågor istället.  Dessutom finns det ännu mer aktiviteter här än det gjorde i första spelet. Du kan till exempel rengöra toaletter för att skapa sparpunkter på kartan (I den här knasiga serien sparar man nämligen genom att gå på toaletten), samla deadman-kort och plocka skorpioner som ger dig pengar när du byter in dem och mycket mer. 

Trots alla dessa aktiviteter känns det som att spelet tappat lite potential när det kommer till hub-världen. Den ena anledningen är att det finns mycket oanvänd yta där de kunde lagt in ytterligare aktiviteter, men den andra och mycket större anledningen är hur suddigt och fult det ser ut. Grafiken här ser ut som något som blivit ihopslängt i en spelmotor på mindre än en vecka. Det är en stark kontrast mot karaktärsmodellerna och stridsmiljöerna, som i mina ögon är relativt snygga.

Något som dock ser bra ut och känns bra är striderna, vilket i min mening är de bästa sådana som serien har att erbjuda. Precis som i de andra spelen i serien är det ett Hack n’ Slash där du slåss mot fiender (i detta fall aliens) med ditt vapen the beam katana. Du har starka och svaga attacker du kan använda och som fungerar olika bra beroende på vilken fiende du möter. Om du slår tillräckligt hårt mot en fiende blir den förvirrad och då kan du hoppa in och kasta den för massiv skada. När du dödat en fiende aktiveras ett slot-hjul som kan leda till en del schyssta power-ups om du har tur, till exempel bar som ger dig Mustang Mode, vilket innebär att du blir supersnabb och kan attackera fienden innan den hinner blinka, och sjuor som ger dig en robotdräkt att attackera i. Denna robotdräkt kan du även använda i fristående uppdrag där du åker upp och slåss mot stora jättealiens i mechfighter-stuk.

På det planet kanske No More Heroes 3 är det mest kreativa spelet i serien!

En ny mekanik som lagts till i No More Heroes 3 är en så kallad Death Glove, en handske Travis kan använda den för att göra specialattacker, som att sakta ner tiden, skjuta iväg fienden med kraft eller ge en kraftig spark. Denna dödshanske ger striderna ett visst djup som vi inte har sett i serien tidigare, vilket jag uppskattar. Alla fiender fungerar olika och det är upp till dig att lista ut vilken specialattack som fungerar bäst mot vilken fiende. 

En av många bossar…

Kontrollmässigt har striderna aldrig känts så bra som i No More Heroes 3. Rulla gör du numera med en knapp istället för med höger styrspak och du måste inte längre låsa kameran på fienden för att kunna göra det. Du kan dessutom hoppa nu, men det var något jag sällan uppfattade som nödvändigt. Det enda jag har något negativt att säga om här är egentligen hur enkla bossfighterna är. Jag körde på normal svårighetsgrad (Bitter) och uppfattade bossarna som lättare än en del vanliga fiender.

Du kan inte längre bryta upp lådor för att hela dig själv, men det betyder inte att du kan få tillbaka liv lätt. Innan du går in i en strid kan du köpa sushi som ger dig en del förmåner och om du skulle dö snurrar ett roulette-hjul. Om du har tur med hjulet kan du göra mer skada nästa försök och om du har riktigt tur kan du komma tillbaka till liv. Problemet kanske ligger lite på mig eftersom jag valde att uppgradera min karaktär en hel del med de WESN jag tjänade ihop, men om man jämför med tvåans strider är dessa fortfarande en barnlek.

Detta störde mig dock inte så mycket eftersom ingen boss är den andra lik. För att inte säga hur mycket spelet experimenterar med olika genrer och spelstilar, vilket gör att jag aldrig blir uttråkad. På det planet kanske No More Heroes 3 är det mest kreativa spelet i serien!

Precis som med tidigare No More Heroes-spel försöker Suda51 få till en arkadkänsla med ljudbilden genom chipljudet du gör när du slår mot en fiende och power-up-ljudet när du laddar din beam katana. När du inte hör de arkadiga ljudet hör du istället Travis skrika ut någon svordom här och där, i sann Suda51-anda. Lika karaktäristisk är musiken, som delvis består av remixer av gamla låtar, men även en del nya. Min favorit är låten som spelas när man köper sushi.

Uppgradera Travis!


Bossen ber om ursäkt…

Efter varje bossfight spelas en slutsekvens och ett intro upp, vilket ger känslan av att vi spelar en TV-serie. Dock tycker jag att det blir lite väl tjatigt efter ett tag då det är samma intro och outro för varje episod.  Särskilt då de enskilda episoderna är relativt korta. Jag hade gärna sett att de gjorde unika intros för de enskilda episoderna istället om de ska köra med det här stuket.

Allt som allt är No More Heroes 3 min favorit i serien. Spelet har tajt mekanik, intressant berättelse och innovativa bossfighter, även om det kanske är lite på den lätta sidan ibland.  Det som håller det tillbaka är hub-världen där det känns som att spelet gått miste om en del potential.


Specifikation

Denna recension baseras på Nintendo Switch versionen.

No More Heroes 3. 

 

i samarbete med PriceRunner

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar