Hem RecensionerSpelrecensioner Hellblade: Senua’s Sacrifice

Hellblade: Senua’s Sacrifice

av Danny Larsen

I Hellblade: Senua’s Sacrifce så får vi följa med på en resa ner i Senuas splittrade och ångestfyllda egenskapade helvete, ångesten av att förlorat sin älskade Dillion och omständigheterna runtomkring driver henne längre och längre ned. Vad kan man göra om man vill fortsätta sin resa för att hämta tillbaka sin älskades själ från helvetet, när alla röster i huvudet säger till en att man bara kommer misslyckas och kommer att dö under resans gång. Detta är vad resan vi nu kommer göra tillsammans handlar om.

Vår historia handlar om Senua, en krigarkvinna som har förlorat allt, men som resolut vägrar att ge upp hoppet om att hon kan ställa saker och ting till rätta. Det första som vi bör ta upp är att Senua lider av visuella och audiella vanföreställningar som ger spelet sin speciella stil och sticker ut från andra spel. Med framförallt att det tar upp ämnen som vanligtvis är tabu att prata om. Vanligtvis i spel när någon lider av mental ohälsa eller psykoser så visas det bara upp som de är en tokig person på ytan, det är de klassiska stereotypiska ”dom är knasiga eller tokiga”. Med karaktärer som pratar för sig själva eller gör dumma saker för att de ej vet bättre. Med med Hellblade och Senua så får vi se och höra allt detta från hennes perspektiv. Det kan vara alla röster som hörs viska runtomkring henne, när vi rör oss genom spelet, eller röster som hela tiden gör narr av henne, trycker ned henne och håller henne tillbaka.

Det bör nämnas (precis som i början av spelet) att man verkligen vinner på att spela spelet med hörlurar på, då spelet använder sig av binaural ljud, d.v.s. 3D-position av ljud så det känns som  att rösterna flyter omkring dig och medför att du faktiskt kan avgöra vart de kommer ifrån. Vilket gör att upplevelsen får mer tyngd när du hör röster i dina öron och verkligen hör allt som hon upplever, då rösterna alltid har något att anmärka. Det visuella i spelet har också många filter och tricks för att förstärka hur Senua upplever världen, så som saker som hon ser egentligen inte är där alls. Eller de pussel som vi tar oss an, vilket aldrig skulle fungera om det inte var direkt sagt att karaktären hade magiska krafter att se vad ingen annan kan se. Så är inte fallet här utan Senua kan se saker på ett annorlunda sett bara för att det är så hon är.

Medan vi ändå är inne på pusslen så kan de beskrivas som att vi får ett par runtecken som vi ska hitta i omgivningen, om det är så i skuggor vi skapar, mönster i väggar eller helt enkelt ett par träd som bildar rätt runa. Pusslen är bara ett sätt för oss att komma vidare på resan och man måste lösa dem för att öppna upp dörrar som är låsta. Vissa områden kräver enbart att man besegrar en våg av fiender, för att få objekt och/eller dörrar att öppna sig. Ett intressant  pussel som finns är när det t.ex. påträffas en trasig bro, och Senua kan se genomskinliga delar av den och måste förflytta sig tills hon står helt rätt och bron ser ut att vara hel (från hennes vinkel). Då kan hon fokusera på den och objektet plötsligt blir helt igen.

Men om vi pratar lite om vad spelet går ut på, som ovan sagt så följer vi Senua, en keltisk krigarkvinna som är på väg ned till Helheim (de dödas rike i fornnordisk mytologi) för att rädda sin älskade Dillions själ från Hel (Lokes dotter). För att kunna ta sig in till Helheim så måste hon låsa upp portar som står i hennes väg, detta gör hon genom att besegra väktarna av porten. Den första av dem lever i en värld härjad av bränder, där man behöver vara försiktig då faran att fatta eld och dö en hemsk död är stor. Den andra väktaren är en lögnares värld där inget är vad det till synes vara, pusslen består av att utröna vad som är verklighet och vad som inte är. Här finns magiska portaler som kan visa sanningen i miljön t.ex. en vägg som egentligen är ett valv du kan kliva igenom, eller avsaknaden av en bro, som först blir synlig genom en av dessa portaler. Dessa två exempel visar snabbt upp vad vi kan uppleva i spelet samt några av de funktioner som finns i spelet.

Senua är en krigare och att slåss är något som vi kommer att få göra, stridssystemet är inte det svåraste att lära sig. Senua har en snabb och en stark attack, samt blockering och en ‘dodge’ för att snabbt röra sig åt sidan. Fighterna är härliga och känns väldigt köttiga när man får in slagen och får fienderna att gå under. Om man blir överväldigad av fiender så har man en spegel till hjälp, som när man slagits tillräckligt mycket blinkar till (för att visa att den går att använda) och om man använder den då så får den alla fiender att röra sig i slowmotion, så man kan rensa ut fienderna enklare och snabbare.

Senua kommer under resans gång stöta på runskrifter, och genom att fokusera på dem så får man berättat stycken ur den fornnordiska mytologin. På varje bana så är det en ny historia som berättas av Druth. Druth är för övrigt en av de rösterna som Senua har i sitt huvud, där han (Druth) under spelets gång berättar om Nordmännens mytologier och vad de tror på (d.v.s. utöver det som vi får från runstenarna).

Mina Åsikter:

Hellblade är ett väldigt intressant och snyggt spel, man ser att de har jobbat på Motion capture, då karaktärerna rör sig väldigt snyggt och ser riktigt naturligt ut. Ljudbilden är nog det mest fantastiska och gör att man vävs in i Senuas värld extra mycket, och lägg därtill det visuella som förhöjer hennes sinnesstämning och förmedlar så bra alla hennes vaneföreställningar.

Är spelet utan problem, nej då det lider av ljud som upprepas och hackar till, samt synkning som kan vara fel när karaktärerna pratar sinsemellan. Kameran kan lätt klippa igenom saker och om man står fel vid ett slagsmål så kanske man inte ser något då kameran har satt sig bakom en vägg eller annat objekt. Jag tror att många kan finna spelet repetitivt då slagsmålen är alla detsamma och pusslen i princip är detsamma och man rör sig hela tiden framåt och finns inga sidospår att gå på eller andra vägar att ta. Men det är väldigt olika för alla hur man ser på det, jag tyckte det var skönt för omväxlings skull att ha ett spel som förde mig framåt och drev mig mer och mer in i Senuas värld och gav mig en inblick i hur hon upplevde världen på ett sätt jag inte tidigare sett.


Specifikation

Denna recension baseras på Xbox One versionen.

Hellblade: Senua’s Sacrifce. Lägsta pris 269 kronor (Xbox One) enligt Xbox.com 2018-04-17.

Recensionskod tillhandahållen av Ninja Theory Ltd.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

0 kommentera

Du kanske också gillar