Förhandstitt: Partisans 1941

Året är 1941. Hitlers Tyskland attackerar Sovjet och ett gäng gerillakrigare gör allt som står i deras makt för att slå tillbaka. I Partisans 1941 är du en av dessa gerillakrigare och du kämpar, tillsammans med dina rekryter, för ditt angripna hemland.

I spelet tar du kontroll över Zorin, en kommendör i den röda armén. Ditt mål är att rekrytera gerillakrigare till din grupp för att slå tillbaka mot Tysklands attacker på östfronten. Till en början är ni få, men ju längre in i spelet du kommer desto fler gerillakrigare kommer att finnas vid din sida, alla med sina unika bakgrundshistorier och särskilda egenskaper. Spelets berättelse har en stabil grund med intressanta karaktärer som jag hoppas kommer att byggas vidare på  innan det fulla släppet i oktober.

Partisans 1941 är ett strategispel i realtid med ett stort fokus på smygande. Spelet har två större komponenter det bygger sitt gameplay på – sysslor i partisanlägret och uppdrag i omgivningen utanför. I partisanlägret kan du skicka dina gerillakrigare att göra sysslor, som till exempel att gå ut och fiska eller hugga ved för att få resurser att försörja dina soldater med. Genom att samla resurser och mat kan du hålla dina soldater mätta och belåtna. En hungrig soldat är nämligen inte lika effektiv i strid som en välgödd. Du kan även hela statuseffekter som dina gerillakrigare fått i strid. Den här delen av spelet är mest till för att hålla dina soldater vid god hälsa  inför de stora uppdragen där du kommer spendera merparten av tiden.

Ett smakprov av berättelsen…

Till varje uppdrag kan du skicka tre gerillakrigare, alla med sina speciella färdigheter. Till exempel har Zorin förmågan att kasta knivar på avstånd medan en annan soldat, Sanek, har en förmåga som gör det möjligt för honom att smyga förbi fiendesoldater utan att bli upptäckt, förutsatt att han inte gör något suspekt som att attackera eller öppna en dörr. Varje karaktär har även sitt unika skill tree där du kan spendera poäng du får genom att levla upp. Poäng kan du få genom att alltifrån att  göra mer skada i närstrid till att du kastar granater på ett längre avstånd. Spelet har på så vis en stark RPG-komponent som också stärker det strategiska med det.

Spelets kontroller är simpla; du går genom att vänsterklicka med musen på den plats du vill nå, du använder WASDQE för att justera kamera, 1-3 för att ta kontroll över en specifik karaktär och F1 om du vill kontrollera alla samtidigt. Varje karaktär kan utrusta sig med två vapen och tre föremål. Föremålen kan vara allt från minor och granater till medkits och medicin. När du ska skjuta mot en fiende med ett vapen kommer en cirkel fram. Ju mer orange färg du ser i cirkeln desto lättare är det att träffa och för att undvika att själv bli träffad måste du gömma dig eller stå bakom skydd. Som jag nämnde tidigare har spelet ett stort fokus på smygande.  Om du högerklickar på en fiende får du fram dess synfält vilket kan hjälpa dig att gömma dig och du kan välja de fighter du känner dig bekväm med. Trots att kontrollerna är simpla finns det ändå en del djup i spelet och det gäller att placera sina soldater strategiskt och välja sina fighter om man vill komma ut levande.

I uppdragen finns två typer av mindre uppdrag du kan göra. Den ena typen är de obligatoriska som är kopplade till berättelsen och de andra uppdragen handlar om att hjälpa civila att överleva den tyska polisen. Dessa är valfria och har, enligt utvecklarna, en påverkan på händelseförloppet längre fram i spelet. I demoversionen kan man dock inte spela så långt att de har någon påverkan.

De två sista aspekterna jag tycker är värda att kommentera är ljudet och grafiken. Du kan välja att spela med originalröster, det vill säga att gerillakrigarna pratar ryska och polisen pratar tyska, eller med att alla talar engelska. Personligen valde jag att spela med originalröster för att de tog mig in mer i händelseförloppet, men jag gillar att båda alternativen finns. Musiken och ljudeffekterna har jag inget negativt att säga om. Musiken liknar den vi kan höra i The Last of Us, vilket jag tycker passar bra in i den här typen av spel. Jag tycker även om den grafiska stilen spelet tagit sig an. Den handmålade tecknade stilen passar, enligt mig, utmärkt till spelets tema.

Förhandsdemon av Partisans 1941 presenterar en lovande grund och om utvecklarna ger oss vad de utlovat, som att valen du gör kommer att påverka händelseförloppet senare i spelet, och om svårighetsgraden inte stiger alldeles plötsligt utan förvarning tror jag att det här spelet har potential att bli riktigt bra.