Dynasty Warriors 9 Empires

Kampen mellan dynastier är en stor del av Kinas historia. I senaste delen av den stora musou-serien väljer du själv vem du är och vilken del av dessa avgörande tidsepoker du ska ta dig till för att leda din armé. Lyckas du kommer du snart att ha tusentals liv på ditt samvete.

Dynasty Warriors 9 Empires har egentligen ingen enhetlig berättelse. Istället får du välja en viktig period i Kinas historia att spela igenom och vilken officer som ska vara ledare över din armé. Jag valde själv att spela igenom tidsperioden där bondeupproret De gula turbanerna ägde rum och valde officern Sun Jian som ledare. Istället för den vanliga dramaturgin förs berättelsen fram genom dina fram- och motgångar. Målet med spelet är att ta kontroll över hela landet genom att invadera andra provinser och skydda de egna. Upplägget fungerar, men personligen hade jag gärna sett lite mer fokus på karaktärerna och en koncis berättelse.

Det finns en del bakgrundshistoria till de officerare du får träffa, men det är bara en vägg av text som du kan läsa igenom och inget som bidrar till att jag känner empati till karaktärerna. Eftersom officerarna du rekryterar kan dö eller välja att lämpa ditt imperium känns det som en outnyttjad potential att inte ha någon riktig karaktärsutveckling rent narrativt. Du kan till exempel välja att ingå brödraskap med vissa karaktärer, men detta innebär bara en filmsekvens som ökar deras stats och inget mer. För min del innebar det att jag inte brydde mig om någon av karaktärerna och att det enda viktiga var hur bra deras förmågor var.

Spelet är indelat i två olika typer av gameplay: politik och strider. I politikdelen hanterar du ditt imperium genom att hålla planeringsmöten där du lägger fram en plan för de kommande månaderna, byter och handlar med resurser, rekryterar nya officerare med mera. Mycket av detta sker i menyer där en handling, som till exempel byteshandel, kan göras per månad. Det enda undantaget är om du väljer att gå på en promenad (stroll) i staden. Här kan du röra dig runt på en öppen världskarta mellan alla provinser du styr över och rekrytera nya officerare samt stärka banden med de som redan är dina. Här kan du utföra flera handlingar åt gången. Dessutom kan du göra alla dessa handlingar i menyform om du så skulle önska. Med andra ord finns en hel del valfrihet i hur du använder strolls. 

Politikdelen i spelet är en relativt bra simulering av riktig krigföring. Du måste använda dina resurser rätt, förhandla, invadera andra provinser och försvara dina egna. Dock introduceras dessa element ganska dåligt. Det finns ordentliga tutorials som förklarar striderna på ett bra sätt, tyvärr gäller inte detsamma för politiken, vilket är synd eftersom det är en såpass stor del av spelet.

Jag trivs bäst i öppna landskap…

Nu har vi kommit till striderna och vad vore ett Dynasty Warriors-spel utan att slakta tusentals fiender på ett slagfält i sann musou-anda? Precis som i andra spel i genren har du baser du ska ta över genom att mörda horder av fiender. I Dynasty Warriors 9 Empires finns två typer av strider: försvar och anfall. I försvar ska du skydda din bas från motståndaren och i anfall ska du förstöra motståndarens. Både du och motståndaren har en moralmätare som visar hur stark armén är och denna går ner ju mer stryk du tar och ju mer skada du gör mot fienden. Om den når noll hos någon av parterna kommer den parten med stor sannolikhet att förlora striden. Du kan dessutom sänka motståndarens moral om du till exempel saboterar för dem i politikfasen, vilket jag uppskattar eftersom det ger en sammanhängande känsla mellan de två gameplaymomenten.

En annan unik aspekt för det här spelet är hemliga planer. Alla officerare har en hemlig plan som kan sätta käppar i hjulet för motståndaren om de inte hindrar dem i tid. De kan vara allt ifrån att det byggs en juggernaut till att en trollkarl framkallar giftpölar på slagfältet. Ju mer du spelar, desto fler hemliga planer låser du upp, vilket ger ett visst driv att spela vidare. Tråkigt nog finns det inte så mycket annat i striderna som gör det. Även om de hemliga planerna är varierande så är uppdragen på banorna oerhört repetitiva. I andra musou-spel, till exempel Hyrule Warriors: Age of Calamity och Persona 5 Strikers kändes banorna varierande nog, både till setting och gameplay för att hålla mig intresserad. Tyvärr finns inte något av det här, vilket hade kunnat förlåtas om huvudberättelsen hade varit mer intressant.

Strider…

Kontrollschemat är något du lätt kommer in i om du spelat liknande spel. Två varianter av vanliga attacker, men du kan också anänvända särskilda förmågor, som att skicka upp fiender i luften, putta till dem eller avfyra en specialattack. Du kan även avfyra en pilbåge och framkalla en häst. Spelet har nämligen en “vapentriangel”. Svärd är starkt mot kavalleri, kavalleri är starka mot pilbåge och pilbågar är starka mot svärd. Detta är värt att ha i åtanke, särskilt på högre svårighetsgrader. Kontrollerna känns responsiva och bra, men står inte ut då de är som de flesta andra musou-spel jag spelat.

Något jag uppskattar är att de lagt till Edit Mode, vilket innebär att du kan skapa en egen officerare som du sen kan använda i det riktiga spelet. Det är inget du måste göra, men jag tycker det är trevligt att valet finns där för den som vill leva sig in i en karaktär.

Edit mode…

Rent grafiskt är spelet inte särskilt imponerande. Med medium high-settings på PC ser karaktärerna helt okej ut, men bakgrunder och texturer ser lite föråldrade ut. Jag har även kikat lite på den japanska versionen på max-settings och det ser inte mycket bättre ut. Det känns som att det är ett sent PS3-spel/tidigt PS4 snarare än något sprillans nytt.

För att avsluta med en positiv not måste jag säga att musiken är riktigt trevlig att lyssna på. Med fartfyllda melodier i strider och musik som bidrar till det metodiska i politikdelen. Allt som allt är soundtracket riktigt stabilt med många stycken som fastnar på hjärnan.

Om du är ett stort fan av Dynasty Warriors-serien kan det vara värt ett köp, men för de flesta andra skulle jag nog rekommendera något spin-offspelen som släppts de senare åren eller att kika in Fire Emblem Warriors: Three Hopes som släpps i sommar istället.