Innehållsförteckning
Hur tusan betygsätter man spel/prylar på ett tillfredsställande sätt? Hur gör vi i Nördliv, och varför använder vi inte sifferbetyg? Detta och mycket mer i denna öppna text från Fredrik…
”Our take”
Sedan vi började med skrivna recensioner så har det alltid varit en pågående kamp inom Nördliv; ska vi ha sifferbetyg eller inte. Vad det slutade i var en mer generell (med flit) typ av bedömning. Alla våra recensioner är först och främst textbaserade; där vissa spel även kan få en av två utmärkelser – ”Bra köp” eller ”Toppklass”.
Bra köp, som inkapslar konsumentsidan av ett spel (d.v.s pris, speltid, spelmekanik och övergripande nöje) har som idé att berätta huruvida spelet passar sin specifika publik. Detta är inte på något sätt ett perfekt spel – men idén är att precisera vilken publik den passar för, och utifrån det ge en rekommendation eller ej.
Vår högsta utmärkelse ”Toppklass” har egentligen samma idé som ”Bra köp”, men med den detaljen att spelet kan röra sig (eller potentiellt kan röra sig, enligt recensent) över genregränserna och därför ha en större sannolikhet att uppskattas av fler människor. Så alltså även de som till och med inte uppskattar spelets genre.
Utmärkelserna är alltså få till antalet, och även om spel inte ens erhåller någon av dessa, så kan det ändå vara ett spel som recensenten rekommenderar. En aspekt som enligt vår erfarenhet leder till att fler läser recensionerna – och att utmärkelserna mer naturligt blir mer av ett komplement än något annat.
IGN har ett betygssystem som många har kritiserat. I mitt fall är jag mer ambivalent dock..
Mellan en sten och ett hårt ställe…
Men det är givetvis en svår process för oss alla som skriver; att få tillräckligt bra inblick i ett spel, så till den grad att vi kan ge en utmärkelse. Målet är givetvis alltid att vara så nyanserade som det går, och framförallt så precisa som möjligt med beskrivningen i varför ett spel är dugligt, bra eller dåligt; men trots att vi går in för att göra det så tydligt vi kan, så kan det ändå vara svårt ibland. Väldigt svårt, för vi alla är människor, och ingen är ofelbar.
Det blir mest tydligt i hur svårt bedömningar är, när exempelvis ’hype’ kommer in i bilden, där förhoppningar och förväntan finns med i bagaget. För när det kommer till spel som läggs i händerna på en recensent hos oss (och många andra säkert), där en förhoppning redan skapats (om än delvis) – så har många redan skapat en mental bild av hur spelet ska vara. En aspekt som man måste skaka av sig, då det kan göra det hela än mer utmanande – samt skapa problematik.
Just därför så fokuserar vi i vår korrekturprocess, så mycket vi kan med att helt enkelt ifrågasätta texten. Det kan vara allt från det att vi ber skribenter vara mer ingående i varför de känner som de känner, eller ibland så ytliga saker som att kondensera ner texten rent längdmässigt. Jag menar, i slutänden är det du som läsare som ska orka läsa hela, och stannar du efter en stund på grund av dålig uppbyggnad eller för lång/kort text – ja då är det vi som förlorar på det. Just därför har redaktörer på Nördliv som vana att inte bara korrekturläsa, utan givetvis även ifrågasätta, ge feedback till våra recensenter och deras texter – allt med syfte att tillsammans lägga till ro frågeställningar såsom ’hype’ och förväntan. Kontentan är än en gång att allt handlar om texten, och att vi förespråkar det skrivna ordets makt, mer än någon utmärkelse. Ja, för även spel utan dessa utmärkelser kan som sagt även få rekommendationer, om än bara i sin text.
Så vad gör sifferbetyg fel, i mina ögon?
Många gånger så faller nämligen (i mina ögon) sifferbetyg i det att höga siffror per automatik kan ses som något som ska fungera för alla oavsett om du är en actionspelsfantast, Souls-spelare eller pusselälskare. Jag känner att jag många gånger ser avsaknaden av precision i vem spelet är riktat mot. Särskilt tydligt blir det när höga sifferbetyg – som enligt mig skapar ”det perfekta spelet”-syndromet. D.v.s ett spel som exempelvis får 10 av 10, blir per automatik ifrågasätt av läsare, och sedan är cirkusen igång, där vissa parter minsann känner att det inte är bra nog, och recensenter blir tvungna att försvara betygssystemet snarare än sin text. Och ärligt talat… om man använder betygssystem, och ger ett spel full pott… då ska det i mina ögon vara nära nog ett spel för alla.. ett spel som böjer på gränserna för vad som är status quo, och framförallt lyckas nå personer som annars aldrig skulle ens fundera på det. Så har jag alltid tolkat sifferbetyg – och skulle vi börjat med de, så skulle nior och tior vara extremt få till antalet.
Nåja, detta har i sin tur i alla fall lett oss till att sträva efter mer tydlighet – dels i att förtydliga om spelet är bra för sin genre, men även att uppenbarligen vara så objektiva som vi kan. Men även här faller det till viss del på att recensenten faktiskt kan/gillar och förstår genren i sig. På det sättet hoppas jag att spelen får en mer ärlig chans, och att texterna mer naturligt läses när just detta är målet.
För ja, är det ändå inte så att de flesta klickar på ett spel, om de åtminstone har något intresse av det redan på förhand. Eller som när det gäller den mängd av indiespel vi recenserar; ren och skär nyfikenhet.
Så vad är då bättre med att vara övertydlig i den mån vi kan – med att det ALDRIG kommer finnas ett perfekt spel. Ett spel som når alla, i alla lägen – och kommer vara universellt älskat. Vad som är perfekt för någon, kan sannolikt ha brister som är tydliga för andra. Vissa baserar spelupplevelsen enbart på att spelmekaniken är rolig, och att berättelsen är sekundär. Andra fokuserar på storyn, och sedan på gameplay… Vi är ändå alla olika, eller hur!
Jag personligen har egentligen inget emot sifferbetyg i sig ”in the grand scheme of things”, och statistikern inom mig gillar onekligen att svinga in på exempelvis den klassiska och fantastiska tidningen PC Gamer och se hur många procent ett spel fått. Men olyckligtvis så blir det säkerligen på bekostnad av dess skribents text någon gång ibland, när man helt enkelt skippar till slutet; ja, även jag måste jag erkänna. Och det är ju precis samma beteende jag själv vill ska undvikas för våra läsare.
Våra betyg är vi stolta över… men självklart är inte heller de perfekta!
Är då våra betyg det bästa som finns?
Nej, knappast. För grejen är att i slutänden är det subjektivt på ett eller annat sätt – och jag vet att jag går emot lite vad jag skrev innan, men du som läsare kan bara anta att recensenten är välinformerad om spelet, och att denne på ett så nyanserat sätt som möjligt kan presentera vad det är, hur det är, och tydligt visa vad det gör bra och mindre bra… men samtidigt berätta hur det får denna person att känna. Denna sista mer emotionella del, är givetvis en mer personlig tolkningsfråga – men grejen är att vi gärna ser att man skjuter in mer personlighet i sina texter. Helt enkelt genom att tillåta våra olika recensenters personlighet lysa igenom. Om det så är med ett målande språk, eller ett mer faktabaserat upplägg. De texterna skildrar tankeprocessen hos våra recensenter ändå… så varför inte vara speglingar av deras personlighet – även om spelet och analysen av det sagda spel går i första hand.
Men, de svåraste situationerna som jag sätts inför när jag och våra redaktörer ska ge ut recensionsexemplar till våra recensenter är; är de för stora fans av spelserien? Kommer förståelsen av spelserien komma som en fördel, eller snarare bindas ner av förutfattade tankar? Detta är givetvis en väldigt svår balansgång för alla som på ett så professionellt sätt som möjligt ska ”betygsätta” något och berätta för andra vad som är bra och dåligt.
För många gånger är framförallt nostalgi och fanism något som lockar, mer än fakta – vilket är något som jag med största möjliga mån vill undvika. Vi ska ändå kunna ge en samlad bild av essensen av spelet, och ge dig som läsare förståelse kring vad det är för spel innan du som läsare beslutar dig för att kanske skaffa det.
Det är just därför vi i Nördliv har träffar, recensentmöten, och diskussioner i allmänhet; relativt konstant, kring Hur en recension ska byggas upp, eller vad som är viktigt i dem. Detta är något som bör pratas om, omvärderas från och till, och framförallt låta vara levande. Särskilt när vårt bedömningssätt inte är perfekt i sig…
Reddit ser mer att betyg fungerar på detta sätt. Ja jösses!
https://bit.ly/3kTVwtn
Den tråkiga sidan av att inte ha sifferbetyg…
Allt har sitt pris – och så även om man som oss inte har sifferbetyg. För oss har det gett utlopp på ett flertal olika sätt – och utan att peka ut några utgivare, så känns det som att vi ibland fastnar i ett moment 22 tänk.
Utvecklare och spelförlag vill simplifiera saker, precis som alla andra, och ett högt sifferbetyg är en enkel sak att visa – och leder till bättre exposition för dem. För oss blir det snarare en fråga om; ska vi ha ett betygsystem likt det andra har, bara för att vi ibland blir nekade spel – när vi saknar gängse betygsystem? Eller ska vi hålla på vår idé om att låta enbart två utmärkelser leva kvar, där de snarare ska ses som en extra hjälp för dig som konsument EFTER du läst texten.
Ja, för visst har vi utifrån en ren strategisk synvinkel tänkt ”-Vi behöver ett sifferbetyg, för att lyckas nå ut bättre!” För OM det skulle göra att vi får bättre gehör hos utgivare, så kanske ändamålet helgar medlen… men trots det är det varje gång något som håller oss tillbaka från att ta det där steget. En liten röst som viskar ”Styr er själva av vad Ni känner är rätt, inte vad andra tycker och tänker”.
Jag är ärligt talat stolt över det betygsystem vi har i nuläget – och även om man aldrig vet vad som händer i framtiden, så är det här och nu det system vi uppskattar att använda. Utmärkelserna kommer in i bilden från och till, men texterna är där helheten finns, och är något som inte kan förstås bara utifrån vilken utmärkelse de fått. För som med allt… INGET spel, och jag menar inget spel… är perfekt. Det finns brister i allt, och även om vi aldrig ska fokusera på skavankerna fullt ut i en recension så är det ändå tydligt att vi i nuläget inte är mogna för sifferbetyg av den enkla anledningen; det vi har funkar bra nog!
Så avslutningsvis, gör gärna precis som vi gör. Ifrågasätt oss och våra betyg – andras betyg och läs. Sluta aldrig att läsa… det är genom ordets makt du får insyn i varför något är som det är. Det är i alla fall intentionen hos oss.
Tack för mig – och tack för att just du orkade läsa igenom detta kåseri av tankar och idéer från mig. Om inte annat så vet du åtminstone hur vi tänker kring våra utmärkelser.
