The Alters

Kloning är inte omöjligt. Redan Dolly blev varse om detta 1996. För egen räkning har jag försökt klona min son utan resultat. I spelet The Alters får jag lära mig alla steg och ingredienser.

Ditt namn är Jan Dolski. Tillsammans med en grupp vetenskapsmän och kvinnor sändes ni ut i den oändliga rymden för att hitta den oerhört sällsynta metallen Rapidium. Dess egenskaper sägs kunna klona djur och det är upp till er att hitta den och hämta hem så mycket som möjligt tillbaka till jorden. Men plötsligt: Katastrofen är ett faktum och det fartyg som skulle ta er säkert ner på planetens yta, kraschlandar och alla, förutom Jan Dolski – dör. 

Nu hade många av oss kanske helt enkelt gett upp, men precis som Mark Watney aldrig gav upp när han blev lämnad på Mars, tänker inte du heller gå en långsam död till mötes. Långsamt tar du dig tillbaka till ditt skepp och inser ganska fort att det krävs lite reparationer. Det enda valet du har är att ta dig ut och leta efter metaller och organismer för att täcka sagda behov. 

Det är så här The Alters tar sin början. Jan Dolski är en så pass lugn karaktär att jag aldrig riktigt blir stressad över det faktum att jag har kraschlandat på en helt främmande planet. Jag tror att det är ett smart grepp av 11-bit studios eftersom det ger dig lite känsla av kontroll. Och tro mig – kontroll vill man verkligen ha på en fientlig planet. Det gör sig väldigt tydligt väldigt tidigt dock att de där som inte råkade överleva i kraschen var en ganska viktig del av besättningen. Ensam kommer Jan Dolski aldrig att klara sig. Det är då han hittar en liten del av Rapidium som han tar med sig tillbaka. För i ett av rummen på detta cirkulära skepp, finns en kvantdator. Men Peter, kanske du säger nu tyst för dig själv. Hur ska vi vanliga nördar veta vad en kvantdator är? Bästa läsare. För att ni inte ska gå runt i ovisshet, kommer här en liten faktaruta som kanske eller kanske inte förklarar begreppet.

En kvantdator använder kvantmekanik i stället för klassisk logik och arbetar med qubitar som kan vara både 0 och 1 samtidigt. Tack vare superposition och intrassling kan den hantera extremt många tillstånd parallellt, vilket ger kraftfulla möjligheter för vissa typer av problem. Den är särskilt effektiv för uppgifter som faktorisering, molekylsimulering och vissa optimeringsproblem. Däremot är tekniken fortfarande i ett tidigt skede, med få qubitar och hög känslighet för störningar. Kvantdatorer kommer inte ersätta vanliga datorer, men kan bli revolutionerande inom specifika områden.

Välkommen tillbaka! Nu när vi alla mer eller mindre har en doktorand i kvantfysik så kan vi snabbt gå vidare till recensionen.

Denna kvantdator som står i ditt rymdskepp innehåller alla dina viktiga minnen fram tills du gav dig iväg på Expedition Dolly. Upptill detta innehåller alla dina minnen olika vägskäl i livet. Där du stod framför två val och valde det ena istället för det andra. Kvantdatorn ger Jan Dolski möjligheten att gå tillbaka till detta val och välja det andra. På så sätt skapas det en helt NY Jan Dolski fast med minnen och egenskaper han har fått med sig i sitt nya liv. Den första du kan skapa är en tekniker. Och som vanligt när man hanterar kloner och deras uppvaknande, blir det kanske lite friktion i början.

Det är här som nästa spelmekanik presenteras. Beroende på hur du pratar med Jan Teknik får du olika svar från honom men dessutom uttrycker han olika känslor. Det kan vara att han blir mer nervös, får mer ångest eller känner sig lugnare och mer självsäker. Som chef för din farkost är det ditt jobb att hålla dina Alters så välmående som möjligt. Som du förstår blir detta mer och mer svårt desto fler Alters du skapar. I början kan du ha med dig tre stycken, men ju mer du expanderar ditt skepp, desto fler kan du skapa – alla med olika karaktärsdrag. Menyerna är bra och lättöverskådliga. De bjuder inte på något revolutionärt i varken utseende eller användarvänlighet. Det är LB och RB följt av LT och RT (på Xbox kontroll) för att flytta dig mellan menyerna och X för att bekräfta saker. Enkelt och ett smart drag eftersom det finns en hel del annat som du behöver ha fokus på.

Nu börjar spelet på riktigt. Alla behöver någonstans att sova, tillräckligt mycket mat varje dag, det måste forskas fram nya verktyg som kan hantera planetens hinder och i takt med att ni blir fler Jan Dolskis på skeppet måste det också underhållas, expanderas och fungera. Vissa Jans är bättre på vetenskap och andra Jans trivs bättre med att borra efter metaller. En Jan vill vara i köket och en Jan är läkare. Det finns oändligt med utgångar och händelser beroende på vilka Jan du bestämmer dig för att “väcka”. En annan uppgift som dyker upp i takt med de andra Jan är att nu måste du helt plötsligt börja vara smart när det gäller resurser. Ska några ställen i skeppet få prioritet över annat? Två av dina Jan tycker det är en jättebra idé medan den tredje surnar till och går iväg. Kommer du att göra dina resursval utifrån vad som är bäst för en snabb och säker hemkomst, eller kommer du att välja att dina Jan har det så bra och bekvämt som möjligt, oavsett om det betyder att ni kommer hem mycket senare?

Olika key moments i Jans liv flyger förbi på skärmen

Det känns som att det finns oändligt med saker att täcka i spelet och jag vill inte spoila mer på grund av en fantastisk upplevelse. Därför går vi raskt över till den spelbara biten av recensionen.

Jag har spelat The Alters med både mus och tangentbord men också med min Xbox-kontroll. Jag känner egentligen inte någon skillnad på det, men något i mig tyckte mer om mus och tangentbord här. Det kan bero på hur spelet är upplagt med byggande och utforskande. Jag brukar alltid uppskatta kontroll mer, men här var det ändå ett lite bättre flyt med tangentbordet. Det var aningens mer responsivt tycker jag och inlevelsen blev bättre. När du är ute på planeten och utforskar, ser du allt från tredjeperson. Kameran följer Jan snett uppifrån, medan när du är inne på ditt skepp, är det mer en 2,5D plattformsvy. Det är ett smart drag eftersom jag får en bättre överblick över min station på det viset. 

Musiken i spelet är också väl genomtänkt. De långa stråkarna som glider i takt med den ogästvänliga vinden precis utanför din dräkt. De där små elektroniska ljuden från maskiner som går igång och stannar, fräser och kommunicerar ger ett djup till scener som annars lätt hade kunnat bli platta. Röstskådespelaren Alex Jordan har ett svårt arbete framför sig när han ska ta an alla de olika personligheterna som Jan har, det är dock ett arbete som – med vissa undantag – han lyckas med. Tonändringar och små verbala uttryck som blir en signatur för var och en av de olika Jan är så subtila men ändå känner du som spelare igen dem. Ibland är det lite stelt och styltigt men jag är beredd att förlåta detta. 

I skeppet finns det saker att göra så det räcker och blir över. Du kan bygga ett växthus för att odla mat, en arbetsstation där du står och bygger ihop alla de olika verktyg som du behöver. Självklart finns det ett kök och ett kommunikationscenter och jämte kommunikationscentret, i min värld, ligger kommandocentralen. Här kommer du att kunna bygga nya moduler till ditt skepp, ändra om så du får en mer strömlinjeformad upplevelse och slipper leta varenda gång du har varit på en ny våning. Och sen ställer du dig och kliar dig i skägget för du var helt säker på att här skulle det vara en sjukstuga (här kan det vara så att min egen frustration lyser igenom lite. Jag har dåligt lokalsinne och ber om ursäkt för det).

Lägg av. Det är bara grönsaker!

Resurshanteringen har stor betydelse i The Alters. Fler Jan och fler rum kommer oundvikligen att kräva mer resurser. Du kan t.ex. automatisera framställningen av luftfilter för att hålla strålningen borta i din ena arbetsstation medan i den andra kan du lägga annat du behöver tillverka. Det kan vara en hårfin känsla hur du vill prioritera saker då alla val du gör i spelet har en konsekvens. Ibland visar den sig tidigt men ibland kan det ta ett tag.

En dag varar från 07:00 till 20:00. Dessa timmarna spenderar du oftast ute på planetens ogästvänliga yta med att bygga borrstationer och förse dem med energi, utforska och låsa upp nya områden samt att plocka upp diverse resurser som ligger utspridda. Förutom det är det mer än nödvändigt att utforska eftersom du ibland kommer fram till områden som är onåbara. Då behöver du tilldela din forskare att… forska fram nya verktyg och liknande. Efter det ska du tillverka sagda nya verktyg och sen kan du ta dig ut och öppna upp det nya området. Automatiserande gäller inte bara arbetsstationerna utan det är allting både på skeppet och på planeten som kan automatiseras. Då tilldelar du bara en av dina Alters till stationen och han gör det han blir tillsagd i all evig tid. Eller tills du tar bort honom.

Spelet bjuder på ett oväntat djup i sin historia. Trots att alla andra Jan är en kopia av dig, har de tekniskt sett levt helt andra liv än vad du har och får därför helt olika minnen och egenskaper såklart. Det är inte så att de är direkta kloner av dig utan de är mer en identisk person som har egna tankar och åsikter. 11-bit Studios har här lagt ner mycket tid och mycket känsla för att få de olika Jan att vara intressanta och tilldragande och att alla Jan får vara en del av narrativet i spelet. 

Det är farligt ute i rymden

The Alters är ett av de mer unika spelen jag har spelat på länge. Det är omöjligt att hitta allt under din första spelomgång vilket innebär att du måste spela igen. I vanliga fall är jag en person som inte tycker om att spela spel flera gånger. Jag är mer en “en-runda-så-är-jag-nöjd”-spelare. Däremot måste jag erkänna att jag är nyfiken. Vilka andra vägar kan jag ta? Hur kan dynamiken skiftas ifall jag skapar en läkare istället för en vetenskapsman som andra Alter. Detta spelet är perfekt för att förlora sig i några timmar och sen tja… Varför inte några timmar till?