Seafrog

Fantasin kastas omkull (på bästa sätt!) när OhMyMe-Games släpper lös sitt spel om en raketdriven sjögroda – vars liv går ut på att ta dig an skateparkliknande båt-arenor(?!) och sjöodjur! Utvecklarna gör skäl för sitt namn, för jag tänker själv ”Oh.. my… me…!” när jag försöker bena ut vad jag tycker om denna 2.5D action-plattformare!

Seafrog är ett spel som ogenerat säger vad det vill vara från start. Någon story? Nja. Du är en groda – som av någon anledning har lämnat den stora vida världen för att hänga på båtar. Här hoppar du från båt till båt, lösandes pussel och görandes coola moves – så som grodor gör antar jag. Allt medan du fryntligt hoppar och glider din väg genom fiendeinfesterade nivåer. Utnyttja miljöerna till din fördel – om det så är luftströmmar som guidar dig eller din grodas skiftnyckel som rentav propellerar dig framåt likt en raket och låter dig skjuta dig framåt. Allt med målet om att använda miljöerna på bästa möjliga sätt. Ungefär som i Tony Hawk Pro Skater, om än avsevärt mer barnvänligt.

Berättelsen är alltså mer av ett svepskäl för dig att göra coola saker. För där Seafrog står ut är just i sammanfogningen av olika ”combos”. Åk jäms med räls-liknande sträckor, landa och glid på råttor, maskar och annat oknytt – och hitta hemligheter som får din heliga lilla sjögroda att excellera än mer i sitt lands-surfande.

Just detta lands-surfande som jag kallar det är spelets absoluta kärna. Det är lätt att förstå – men att faktiskt bemästra rätt knapptryck i rätt ögonblick? Det är som att försöka jonglera paddor på en studsmatta. Den (av någon märklig anledning) skiftnyckel som du dessutom surfar runt på får senare fler uppgraderingar, där du exempelvis kan ta dig över större sträckor i raketfart eller färdas i mer ovanliga vinklar. Detta gör att jag under spelomgången fann ett nöje i att utforska varje båts skrymsle och vrå. Saken är den att den första båten du finner dig på mer agerar en hubbvärld. Här kan du återställa ditt liv, men även inkassera de guldmynt som kan hittas runt om på alla båtar du tar dig till. Genom att göra detta kan du från denna gemytliga lilla båt sedan bokstavligen skjutas med kanon till någon av de båtar som finns i närheten. Ju mer pengar du för in, desto längre räckvidd – och ju fler båtar kan du nå. Tämligen enkelt.

Sedan följer den vanliga spel-loopen. Utforska alla båtar, klara av pussel, tjäna poäng och vinn över bossar. Här och var gömmer sig även ett och annat sidouppdrag från diverse knasiga karaktärer.

Raketdriven groda! What´s new!

En igenkännbar upplevelse som saknar identitet…

Det må verka kufiskt – en groda i huvudrollen, märkliga karaktärer och en udda plats för allt detta att utspela sig på men samtidigt känns det igen väldigt mycket. Plattformare av detta slag brukar vilja leka med karaktärer och miljöer ändå. Kontrollen av den gode grodan är fullt tillräcklig, och med lite lättviktiga – om än strategiska – val av förmågor finns det ändå lite djup här. Det finns en viss luftig känsla över dem. Förstå mig rätt, de upplevs exakta, men spelets tendens att låta dig glida över relingar och annat överförs väl till själva kontrollen.

Dessvärre blockeras de av en nivådesign som tyvärr skapar förvirring om vartannat. Runtom båtarna finns ventiler som läcker vatten och när du sluter dessa med din trogna skiftnyckel kan du ta dig vidare in i båtarnas inre. Men trots en kartfunktion blir det lätt att du tappar bort var du är – och vart du ska.

Framför allt är målsättningen för din karaktär ofta oklar – det är sällan tydligt vart du egentligen ska. Det känns mer som att du snubblar in på rätt väg, även om de igenskruvbara ventilerna kommer visa vägen till viss del. Och som extra krydda: när du dör tappar du allt ditt surt hopsamlade guld nästan som en sjögrodsdoftande Dark Souls-mekanik. Du återuppstår tillbaka på hubb-båten skulle detta ske vilket innebär mycket ”back-tracking”. D.v.s att du behöver leta dig tillbaka till den specifika nivån för att kunna ta tillbaka det förlorade guldet. Något som kan innebära att du irrar fram och tillbaka både en och annan gång – tills du lär dig att konstant skriva ner var vissa saker är på ett papper.

Nu ska jag inte överdriva dessa svagheter dock för är du van vid genren kan detta te sig lättare för dig – men det märks att detta är oslipat i kanterna. Även om själva plattformandet sköter sig väl. Det känns som att utvecklarna, i sin iver att vara unika och tänja på genrens gränser, i slutändan skapade ett ganska traditionellt plattformsspel – om än med en groda i huvudrollen.

Seafrog är en gemytlig liten stunds plattformande, där det gäller att hålla tungan rätt i mun. Spelets sparsmakade presentation med skarpa färger och lekfull ’artstyle’ kommer passa de flesta. Harmlöst är ordet som passar i detta sammanhang. Något som lika mycket kan sägas om dess småputtrande musik. Ljudbilden överlag är inte anmärkningsvärd, men dess peppiga pop-snören som hörs i bakgrunden parat med sköna ljudeffekter medan du glider fram på din raketskiftnyckel gör ändå jobbet tillräckligt väl för att matcha själva spelupplevelsen. Sedan om du kommer nynna på musiken i efterhand… nja kanske inte.

Då och då knuffas konventionerna en aning, men på det stora hela är det tämligen igenkännbart. Det behöver dock inte vara något negativt i slutänden, och söker du ett sött litet 2.5D action-plattformsspel kan mycket väl Seafrog vara upplevelsen du söker. Sedan om det håller sig kvar i huvudet efter du spelat igenom det… ja det är en annan femma. Men visst är du tillräckligt underhållen under tiden i alla fall. Något som definitivt inte alla spel kan säga!