QPAD MK-30

Att sätta sig med Qpads MK-30 får mig att svepas tillbaka till mitten av åttiotalet, när jag fann mina föräldrars gamla skrivmaskin. Ett enormt klickigt åbäke som verkligen kändes ”out-of-touch” med sin tid redan då på den tiden. Men frågan är om MK-30 trots denna initiala känsla ändå håller sig kvar i nutiden, eller om på samma sätt som mina föräldrars gamla skrivmaskin känns utdaterad och omkörd?

Känsla, Design & Ergonomi

När det kommer till känslan i tangenterna så är det oerhört tydligt att det är en smaksak. Med Kailh Blue brytare (Som t.ex. ADX använder b.la) så är accentuering (nertryckningar) lätta och väldigt väääldigt klickiga. Razer Ornata var lika högljudd, men här så är skrivmaskinskänslan så mycket mer tydlig.

Men det är en aspekt som nödvändigtvis inte behöver innebära att den är dålig; det är än en gång något som är högst individuellt. De lätta och klickiga brytarna gör sig ändå väldigt väl för skrivbordsarbete, och i spel så går det alldeles utmärkt. Förvisso väcker de grannarna så gott som, men de är robusta och tydliga.

Dock måste jag ifrågasätta utformandet av ”retur/enter” knappen som på detta tangentbord avsmalnats ganska rejält. Om det är för att inhysa andra tangenter mer eller få en mer udda design är svårt att säga något om. Men oavsett så är det ett val av utformning som verkligen känns märklig, då mertalet av användare lär vara vana vid att ha en stor retur knapp.

Om vi då slutligen ser till det mer estetiska, så är det glädjande nog väldigt bra. Du har en stor variation av färger över tangentbordet, men färgerna är satta. Med det menar jag att du har blåa, röda, gröna tangenter o.s.v, men de är upplysta konstant med den färgen. På så sätt får du ett färggrant tangentbord, men utan möjlighet att egentligen ändra vilken färg som ska gå vart. Alltså ett område där tillverkaren sparat in en slant, men ändå gett användaren en bjärt upplevelse.

För att inte nämna själva designen på tangentbordet, som ser ut som borstad svart metall. Med ett väldigt skönt handledsstöd med gummiyta, som verkligen känns rätt i kombination med resten. På det stora hela måste jag säga att tangentbordet rent utseendemässigt står sig mot många andra tangentbord på marknaden; vilket är extra roligt när detta mekaniska tangentbord med RGB belysning ändå ligger i femhundra till sjuhundrakronors klassen. Men det märks å andra sidan i själva tangenterna som känns aningen sladdriga, trots sin höga profil och mekaniska påbrå.

Interface, Användning & installation

När det kommer till programvara så har semesterskylten satts upp. Här finns ingen programvara; men det gör inget då allt kan ändras i själva tangentbordet. Du kommer från start åt mediafunktioner (volym, start- och stopp m.m av musik etc.), miniräknare, e-post, RGB effekter direkt på tangentbordet, och behöver således aldrig någon programvara. Its all there from start!

Det som i så fall saknas, för de av er som använder är mer avancerade funktioner; är makrofunktioner. Precis som med avsaknaden av ”äkta” RGB belysning, så är det ett val som antagligen kommer från ekonomiavdelningen. Förståelig men tråkig.

Det hade varit bra med en dedikerad mjukvara, RGB belysning eller makroknappar, men det känns ändå bra för vad du får. Det märkligaste detaljen blir återigen avsaknaden av en rejäl enter/retur knapp. Sedan så är det tydligt att brytarna blir tangentbordets ”hit or miss”. Antingen vinner de över dig helt eller så tappar det dig.