Octopath Traveler 0

För några år sedan skapade Square Enix ett nytt IP vid namn Octopath Traveler, ett rollspel där vi följer åtta olika protagonisters resor, i 2D-HD-stil! Ur serien har även en uppföljare kommit, Octopath Traveler 2, och ett mobilspel, Champions of the Continent. Octopath Traveler 0 återberättar berättelsen, fast i konsol/PC-format utan live service. Välkommen till seriens bästa tillskott hittills!

Octopath med en tvist!

Jag skaffade det första Octopath-spelet till Switch när det var nytt och tyckte mycket om det, och gjorde detsamma med uppföljaren. Jag har dock aldrig rört mobilspelet, vilket betyder att jag har gått in helt blind sett till spelets berättelse. Dock borde jag kanske förtydliga att denna recension baseras på PC-versionen av Octopath Traveler 0.

Octopath Traveler 0 utspelar sig innan det första Octopath Traveler på kontinenten Orsterra.

Till skillnad från de andra spelen i serien, där vi spelar som ett party bestående av flera protagonister med egna berättelser, spelar vi som en enda karaktär här. Vi får namnge karaktären samt bestämma kön, hårstil och hårfärg i en mycket enkel karaktärskreatör.

Vår karaktär växer upp i byn Wishvale, som invaderas och förstörs. Därefter stöter vi på en mystisk person som kallar dig för Chosen One och ger oss uppdraget att samla ringar som tillhör folk med onda avsikter. I början får vi välja mellan tre olika uppdragskedjor, Master of Fame, Master of Wealth och Master of Power. Valet är ditt, om du vill köra alla uppdrag i en kedja, eller om du vill blanda. En rekommendation är att köra kapitel ett i vardera kedja, och därefter kapitel två och så vidare. På så vis får du ut mesta möjliga spelupplevelsen där alla karaktärer håller jämn nivå med utmaningarna som erbjuds.

Jag vill inte spoila något, men det sker en del twistar längre fram som jag inte hade förutspått och jag kände mycket mer koppling till berättelserna i detta spel än i tidigare, mycket för att allt känns sammankopplat på ett sätt serien aldrig gjort förut, vilket blir särskilt påtagligt i spelets sista akt. Den bästa jämförelsen jag kan göra är med Suikoden-spelen, där mycket handlar om politiska konflikter mellan olika nationer och världsbyggandet står i fokus.

Restaurera och rekrytera

Utöver huvudberättelsen kan vi delta i en hel del sidouppdrag, bland annat en stor uppdragskedja som kallas Kindlers of the Flame. I denna uppdragskedja hjälper vi till att restaurera Wishvale efter ödeläggelsen. Precis som i tidigare spel i serien kan vi interagera med folk i de olika byarna på fler sätt än att bara prata med dem. I tidigare spel var dessa interaktioner bundna till de åtta protagonisterna, men i detta kan du använda alla redan från start. Det kan t ex vara inquire, en förmåga som ser till att du får reda på mer information om en karaktär som de annars inte skulle ha berättat. Denna typ av interaktion kan även ge dig unika föremål, som en lista på en bys handelsvaror som du kan sälja när du öppnar en butik i Wishvale. Andra typer av interaktioner kan vara att få nedsatt pris på föremål med mera.

Den mest unika för just detta spel är att vi kan bjuda in folk att bo i vår by. Vissa går med på att flytta direkt, medan andra kräver att vi har ett specifikt föremål, som en maträtt. Många av dessa interaktioner med bybor riskerar att misslyckas (du kan se hur stor procent chans du har att lyckas) och om du misslyckas fem gånger i rad får du dåligt rykte och måste betala för att kunna försöka igen.

När byborna flyttar in i byn kan du tilldela dem en facilitet, till exempel ett hus, men det kan även vara en affär eller en farm, för att ge några exempel. Alla faciliteter har sitt syfte, som att ge dig ingredienser till att laga mat eller ge tillgång till sällsynta föremål. Min favorit var träningshallen, där du kan låta karaktärer som inte är med i ditt party träna för att gå upp i nivå utan att delta i strid. Detta ledde till att jag kunde experimentera med laguppställning utan att känna mig begränsad. Varje facilitet kan uppgraderas med tre nivåer och för detta krävs så kallade Radiant Cornerstones, som ges när du besegrar minibossar utspridda i olika grottor.

För att bygga faciliteter krävs även resurser, som sten och trä, som du hittar som utropstecken på kartan under utforskande. Jag uppskattade stadsbyggardelen. Den är enkel att komma in i och ger en tillgång till resurser för att klara strider bättre. Dessutom tyckte jag att dess berättelse var intressant och välskriven. Kontrollerna var även lätta att komma in i för någon som inte är van vid stadsbyggar-genren. Jag spelade med Xbox-kontroll och tyckte det var smidigt.

Som en taktisk sagobok

En aspekt Octopath Traveler-spelen oftast lyckas bra med är dess strider, och så är även fallet i Octopath Traveler 0. I grunden är det ett klassiskt turordningsbaserat system, men vad som gör det unikt är att karaktärerna ackumulerar boost points (BP) för att kunna attackera flera gånger samtidigt, alternativt göra förmågor starkare. Fienderna har sköldar och när du slår mot deras svagheter (till exempel olika magier eller vapen, som svärd, pilbåge etc) tillräckligt många gånger bryts dessa och ditt party får en hel runda fri att göra så mycket skada som möjligt. Vad detta spel gör unikt är storleken på partyt. Istället för att slåss med fyra karaktärer slåss du med åtta, fyra på främre raden och fyra på bakre raden. Under en karaktärs runda kan den byta med den som står bakom, vilket möjliggör nya strategier, till exempel att du kan ha karaktärer som bryter sköldarna på främre raden och karaktärer som sparar BP på bakre raden som sen går fram när fiendens sköld är bruten.

Detta ledde i alla fall till en början till att spelet var ganska lätt, men ungefär halvvägs in drog svårighetsgraden upp en aning och jag behövde ta mer strategiska beslut. Jag kände dock att spelet var jämnt balanserat. Vid ett tillfälle mötte jag två bossar på rad som gav en rejäl utmaning, men efter det tog det ett tag innan nästa stora utmaning kom. Det kan ha att göra med att detta är en remake i ett mobilspel och att balansering ser annorlunda ut i sådana än i regelrätta JRPGn, men något kändes off på denna punkt. En sak jag reagerade på var avsaknaden av traditionella pussel som du ofta stöter på i genren. Det tog mig nästan 60 timmar innan jag stötte på ett lättare pussel som gick ut på att jag skulle trycka på några spakar för att låsa upp en dörr. Nu var detta inget jag egentligen kände drog ner upplevelsen, utan var mer en reflektion. 

Jag nämnde innan att spelet har vissa likheter med Suikoden-spelen, och det gäller även rekrytering av karaktärer till ditt party. En del rekryterar du naturligt via berättelsen, men de flesta rekryteras genom sidouppdrag. Jag tyckte de flesta var riktigt bra och gav bra introduktioner till karaktärer. Bland annat kan du rekrytera de åtta du spelar som i första Octopath Traveler, vilket i sig kan ses som en narrativ dissonans då de inte möts innan originalspelet, men det var inget som störde upplevelsen i min mening.

Till skillnad från partymedlemmarna, som har satta klasser, kan du själv välja mellan olika klasser som du kan byta fritt mellan, bland annat magiker, apotekare och dansare. Jag spelade mest som magiker, då den har förmågor som kan träffa alla fiender samtidigt. Du låser även upp olika masteries som du kan ge karaktärerna, vilket ger dem attacker som de annars inte hade haft tillgång till, vilket ger möjlighet att experimentera med olika partymedlemmar och klasser.

Det går inte att prata om Octopath Traveler 0 utan att nämna dess presentation. Spelet tar sig an den klassiska 2D-HD-stilen, som blandar klassisk pixel-stil med 3D-djup, vilket får det att kännas som att jag spelar en sagobok. Precis som i tidigare delar i serien bjuder spelet på ett fantastiskt soundtrack av Yasunori Nishiki, som blandar elektroniska instrument med klassiska och i vissa fall inslag av opera och körsång.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med Octopath Traveler 0. Det är ett matigt rollspel och kanske det bästa i serien. Beroende på vem du är kan du få ut runt 80-150 timmar av spelet och med tanke på att det inte säljs till fullpris tycker jag att det är en bra deal!

Testdator: Intel Core i7-12650H, 16GB DDR5, RTX 3060