Bramble: The Mountain King

De bevingade orden ”Hoajajajaj buff, hoajajajaj buff” tycks torna sig över spelupplevelsen som är Bramble: The Mountain King. En drömlik upplevelse, där nordiska folksagor kommer till liv i takten av ”Den blomstertid nu kommer”, något som får spelet att stiga än mer i mina ögon. Vackert som en fe, eller fult som ett troll… Vi får väl se var spelet landar i slutänden. 

Olle vaknar upp i det mörka rummet, med enbart månljus lätt stråla in från det fönster som står på glänt. Sängen intill honom är tom, en säng där han förväntat sig se sin äldre syster. Var är hans syster, var har hon tagit vägen? Orden ekar i hans nioåriga huvud medan han ängsligt klättrar ut ur fönstret, på jakt efter vad som hänt henne. Ett atmosfäriskt äventyr, bestående av allt från kärrhäxor, näcken, troll och skogsrået tar därefter plats. Det är banne mig en berättelse som uppskattas extra väl av en person som mig. En person som förkovrar sig i svensk folktro – eller övrig folktro för den delen – och gillar hur detta spel flirtar med klassiska motiv, med allt från John Bauer till hällristningar. Så till den grad att vissa platser dit Olle kommer, till och med snyggt lyckas reflektera kända målningar på ett uppfriskande och respektfullt sätt.

Men Fredrik din buse, hur är det å spela? På många sätt tar det anslag från spel som Little Nightmares och Brothers: A Tale of Two Sons sett till styrning. Det är lite av en pseudoplattformare, där du går igenom miljöerna och kameran följer en bit ifrån – ibland med mer fasta vinklar, ibland lite mer som om det är en avlägset placerad tredjepersonskamera. Fördelen med detta är att det skapar en mer inlevelsefull upplevelse, särskilt då spelet saknar gränssnitt på skärmen, något som förstärker berättelsen som sker framför dina ögon ytterligare.

Visst, som många andra 3D-plattformare kan perspektiv och framförallt utrönandet av var och när du ska hoppa vara lite sisådär, men tack och lov är det väldigt sparsamt med spelmekaniska hinder under resans gång. Under spelets fyra timmar är helhetsintrycket att det är både lättspelat och rättframt. Det märks givetvis att spelet inte har någon form av trippel-A budget, men å andra sidan känner jag att utvecklarna lyckats väldigt väl med spelet utifrån sin presentation. Den nordiska tonen ligger tungt över spelet, där drömska landskap, röda stugor och stornästa troll skymtas om vartannat. Framförallt har spelet en kuslig och mörk atmosfär, som aldrig går överstyr. Något som i sin tur ackompanjeras av spelmekanik så enkel att vem som helst lär klara av spelet snabbt. De drygare segmenten sett till vad du gör i spelet är under den senare hälften, där smygpartier kring pestansatta odöda dyker upp. I sig är de aldrig värst svåra eller långa, men de sänker tempot och tillför egentligen inget roligt sett till spelupplevelsen.

Olles äventyr tar honom alltså genom mängder av igenkännbara motiv och slutar med kungen i berget – allt skött på ett nästan vördnadsfullt sätt. Målet med att rädda systern, som dessvärre visar sig vara kidnappat av ett elakt troll, för dig via en stor mängd av nordens kändaste väsen, allt förmedlat på ett effektfullt och framförallt storymässigt godtagbart sätt. Spelets enkla spelupplägg, med simpla pussel och allehanda plattformande passar verkligen sett till speltiden, även om det blev en aning repetitivt mot slutet trots den kortare längden. Med det sagt var det ändå en överraskande tillfredsställande stund; en där både folktro-diggande individer som mig, men även ”vanliga” spelare lär få ut något av detta.

Slutligen vill jag lyfta ljudbilden, som stod ut på ett utmärkt sätt. Dess finstämda passager där svenska melodier – som exempelvis redan nämnda ”Den blomstertid nu kommer” – skänkte det en somber och vacker spelupplevelse. Samtidigt förmedlades mycket av speltiden med atmosfäriska ljud, där en förebådande stämning skapas. Något som verkligen går hand i handske med spelets drömska grafik och lättspelade upplägg.

Är det som så att du älskar folksagor och svenska väsen, då kommer Bramble: The Mountain King fånga dig lika lätt som trollet rövar bort Olles syster. Det märks att det är lite tafatt på vissa platser rent spelmekaniskt, men på det stora hela är det ändå en njutbar sittning – och efter fyra timmar lär du ändå känna att du är nöjd med stunden framför tv:n eller datorn. Så varför inte leta dig ut i skogen, undersöka varje vrå och lära dig kring svensk folktro, såväl som att ha en skön stund av äventyrsplattformande. Vem vet, kanske du till och med får nöjet av att förstelna ett troll… och vem vill inte det!