Ariana and the Elder Codex

Vem kunde tro att läsa böcker skulle vara så farligt? Nu skall det tilläggas att det är magiska böcker vi pratar om här och någonting mystiskt och ondskefullt har hänt där all magi har försvunnit från världen. Vad är det då för böcker jag pratar om och vad är det som har hänt kanske du frågar dig själv? Läs vidare så får du se… Om du vågar.

Det finns sju speciella böcker som kallas ’The seven hero codicies’ och dessa kontrollerar all magi i världen. Plötsligt har någon eller någonting gjort hemska ändringar i böckerna och detta har resulterat i att all magi har försvunnit från tillvaron. Här träder den unga bibliotekarien, Ariana, in i handlingen. Hon lever sitt liv i ett stort slott som huserar ett enormt bibliotek och det visar sig att hon har en väldigt speciell förmåga som hon är ensam i världen att besitta. Genom att lägga sin hand på en av de sju böckerna kan hon med hjälp av sin magiska förmåga ta sig in i dem. Varje verk har en specifik händelse som är länkad till den bokens specifika magi-skola och Arianas roll är att reparera ändringarna som har genomförts där. För varje bok som repareras återställs den aktuella magi-varianten som återigen blir tillgänglig för alla människor. Det är nu upp till Ariana att ge sig in i böckernas värld och se till att all magi återkommer till världen igen.

Detta är handlingen till det nya spelet Ariana and the Elder Codex (hädanefter kallad AATEC) från Idea Factory International Inc. Med omedelbar verkan deklarerar spelet att det är en skapelse som domineras av två spelgenres. I det ena hörnet har vi ett lättare rollspel med färdighetspoäng och i det andra ett slipat metroidvania-spel.

Miljöerna i spelet är oerhört vackra.

För den oinvigde är AATEC ett plattformsspel där du styr Ariana och hoppar på olika plattformar eller aktiverar hissar eller rörliga brodelar för att ta sig vidare i spelvärlden. Du kontrollerar henne i stilistiskt fina miljöer där bakgrunderna är oerhört vackra med djupa färger och en design som påminner om vackert målade tavlor. När det kommer till själva bandesignen är den bra men utförandet lutar lite mer åt det ekonomiska hållet. Detta skapar ingen wow-faktor för spelaren och AATEC saknar den där underbara komplexiteten som till exempel går att hitta i spel som Castlevania: Symphony of the Night. Ytterligare ett minus i protokollet är att designen på banorna ibland känns lite för enformiga och det är inte speciellt spännande att utforska dem. Med tanke på banornas mer enkla design är upplevelsen relativt linjär och spelaren riskerar inte att springa vilse på banorna. Detta gör också att all form av backtracking är minimal. När vi ändå har fokus på metroidvania delen i spelet bör det tilläggas att det inte är något Castlevania eller Super Metroid vi pratar om här. AATEC känns enklare i utförandet men spelet försöker inte heller nå de stratosfäriska höjderna som ovannämnda spel gör.

Spelkontrollen på Ariana är knivskarp och responsiv. Allting känns helt rätt när hon hoppar mellan plattformarna eller slåss mot fiender och det hjälper verkligen till att skapa en kvalitativ och rolig spelupplevelse. Det primära vapnet som spelaren använder sig av är neutral-magi där helning bland annat ingår och elementär-magi, såsom jord, eld, vatten och vind. I spelmenyn kan de olika färdigheterna som Ariana lär sig under spelets gång, exempelvis magiskt svärd eller eldsvåda, tilldelas till alla åtgärds-knappar på handkontrollen (cirkel, fyrkant och trekant) förutom x-knappen som gör att Ariana kan hoppa.

För varje monster som Ariana besegrar får spelaren glödande kristaller i olika valörer. Dessa fungerar som valuta i spelet och med hjälp av dem kan hon köpa nya färdigheter. Efter att ha besegrat tillräckligt med monster går spelaren upp en färdighetsnivå och då blir det möjligt att köpa dyrare och bättre besvärjelser som antingen gör mer skada eller ger tillbaka mer liv. Detta system påminner mycket om ett klassisk rollspel och ger spelaren möjlighet att på ett kreativt sätt utrusta Ariana med nya stridsförmågor. Det finns även mängder med gömda kistor i spelet och dessa innehåller värdefulla magi-fragment som också fungerar som en slags valuta vid köp av nya förmågor.

Trycker spelaren på L2-knappen genomför Ariana ett slags super move av magi som hon lär sig längre fram i spelet. D-paden kan också användas för vissa elementära magi-förmågor. Själva spelet går sedan ut på att utforska världen, prata med NPC-karaktärer eller plöja igenom en massa historieböcker i spelets bibliotek för att lära sig mer om världen och sedan använda den kunskapen för att besegra alla fiender och bossar. När det kommer till de olika NPC-karaktärerna i spelet befinner sig merparten av dem i det stora slottet. De går att föra mindre konversationer med dem och endast en av dem, magikern Divina, kan hjälpa Ariana lära sig nya besvärjelser i spelet.

En förträfflig del av användargränssnittet är att det hela tiden går att se sin geografiska plats i spelet men hjälp av en liten behändig minikarta uppe i det högra hörnet på spelskärmen. Trycker spelaren på touch-paden på handkontrollen materialiserar sig hela banan som Ariana befinner sig på och spelaren kan se vilka områden som är utforskade och vilka sektioner som fortfarande är dolda i dunkel. När det kommer till de olika menyerna i spelet är de fint designade med ett tydligt UX-tänk som löper som en röd tråd genom spelets användargränssnitt. Menyerna är logiska och tyngs inte ner av alldeles för mycket information. Spelaren får en bra och tydlig överblick över allt som går att göra i spelet, såsom att köpa nya besvärjelser eller skapa nya magiska föremål som kan ge värdefulla fördelar i en svår boss-strid.

Nu gäller det bara att leta upp alla revor i bokvärlden, besegra alla fiender inuti dem och när det är gjort repareras handlingen i boken spelaren befinner sig i. Vissa av revorna innehåller inga monster utan bjuder istället på en hinderbana av varierande svårighetsgrad som måste klaras av innan tiden går ut. När tillräckligt med fiender har besegrats dyker den huvudsakliga revan upp och inuti den väntar bossen som verkar i just den bokens berättelse.

Monstren i spelet består av varelser som liknar gnagare eller svävande bläckfiskar, de senare skulle kunna vara en avlägsen släkting till H.P. Lovecrafts Cthulhu-monster. De ser gulliga och oskyldiga ut men låt dig inte luras då de är betydligt farligare än de ser ut. Finns det flera av dem på spelskärmen samtidigt är det inte ovanligt att Ariana kan dö från en svärm av magiskott från dem om spelaren inte är uppmärksam. Förutom dessa två ingår det även olika typer av demoniska riddare, huvklädda magiker och bjässar som svingar stora grekiska pelare i galleriet av fiender. En speciell tanke riktas till de största och klumpigaste riddarna med skyddande sköldar som är ganska så svåra att döda och kräver mycket tid och tålamod innan de har besegrats.

Det är dags att ge sig in i böckernas värld.

När det kommer till bossarna i spelet är de väl utförda med en intressant och fantasieggande design. Ofta går det inte bara att slänga sin in i bosstrider och bara kötta på med svärdet utan spelet vill att du skall lära dig deras specifika attackmönster först. När du väl lärt dig det blir de mycket lättare att gå vinnande ur striden och med detta glider vi in på spelets svårighetsgrad. Det som erbjuds är simple, normal och hard och i Arianas rum på slottet går det att när som helst under spelet gång ändra till den nivå som önskas. Det skall tilläggas att det hettar till rejält i svårighetsgraden när det kommer till bosstriderna längre in i spelet men de är alltid rättvisa och känslan att ’jag kommer klara av det om jag bara kör en gång till’ är alltid inom räckhåll.

Under spelets gång låser Ariana upp flera sparpunkter i spelvärlden på bestämda platser och när dessa är aktiverade förvandlas de till en mysig, röd soffa som hon genast sätter sig i med en bok i famnen. Tyvärr måste jag säga att de är alldeles för sällsynta i spelet. Det hände flera gånger att jag hade dödat mängder av monster och samlat på mig en kiosk-vältande mängd kristaller att köpa besvärjelser för bara för att dö på ett snöpligt sätt och tvingas börja om hela vägen tillbaka där banan började. Detta kan mycket väl vara utvecklarnas intention att det skall vara på det sättet, men att tvinga spelaren att göra om långa sektioner som tidigare redan bemästrats bara för att sparfunktionerna har ett minst sagt snålt upplägg skapar väldigt mycket onödig friktion i spelupplevelsen.

Själva presentationen av spelet är snygg och välproducerad och en stillsam pianomelodi som hade passat perfekt i en dramatisk Hollywood-film spelas upp på titelskärmen. Detta sätter en bra ton i AATEC men spelets mellansekvenser som skall föra handlingen framåt är lite för spartanskt skapade för sitt eget bästa. Exempelvis när Ariana dyker in i en av de sju kodex-böckerna följer en scen där spökliknande figurer pratar med varandra. Dialogen återges endast av textrutor, och några animeringar på karaktärerna lyser med sin frånvaro. Sekvenserna är snygga men det alldeles för minimalistiska sättet att föra handlingen vidare gör att jag aldrig riktigt sugs in i spelet. Det gör att spelupplevelsen går lite på grund och aldrig når det djup som spelet siktar på.

Om de styltiga mellansekvenserna drar ner betyget något är det precis tvärtom när det kommer till animeringarna på Ariana och alla monster i spelet. Sättet hon rör sig på och framför allt när hon står stilla i spelvärlden är helt makalöst bra. Hon och alla fiender i spelet är så välanimerade att det får en äldre tv-spelsräv som mig själv att tänka på de monumentala svallvågorna som animationerna i SEGA Megadrive-spelet Aladdin från 1993 hade på spelvärlden långt tillbaka i tiden. Det känns nästan som om Disney själva har producerat denna delen av spelet. Så förbaskat bra är det.

Musiken i AATEC är bra där merparten består av lugna, atmosfäriska stycken som genomsyrar varje bana. Vid boss-striderna ersätts det lugna tempot ut mot en mer fartig, drum and bass-doftande låt som passar det mer hektiska tempot perfekt. Förutom ett par låtar som verkligen är superbra blir tyvärr merparten av låtarna snabbt repetitiva och chansen finns att spelare kan tröttar snabbt på dem. AATEC kan avnjutas antingen med japanskt eller engelskt tal och båda versionerna är mycket bra med duktiga röstskådespelare vilket ger spelet det lilla extra.

Storyn i spelet är bra och att tvingas dyka in i magiska böcker för att återställa ordningen i världen känns som en fräsch och intressant berättelseteknik. Det ger en viljan att spela vidare men handlingen orsakar ingen gåshud direkt. Den funkar för spelets syfte, inte mer och de enkla mellansekvenserna gör inte saken bättre. Lite mer budget här hade skapat en bättre och framförallt en mer uppslukande spelupplevelse.

AATEC huvudsakliga kampanj ligger på mellan 12-15 timmar och för priset på 437 kronor som det ligger på just nu är det tillräckligt mycket spel för pengarna att det, bortsett från de ovannämnda nackdelarna, ändå ger en finfin upplevelse för spelaren. Så om du känner dig sugen på ett metroidvania-spel med lätta rollspelsmekaniker där kontrollen är knivskarp, presentationen snygg, animeringarna fullkomligt fantastiska och där musiken bitvis är oerhört bra. Ja, då är det bara att luta dig tillbaka i soffan med en varm kopp te i handen och låta Ariana and the Elder Codex ta dig med på en fantastisk resa in i en förtrollad värld.