När Beebz får ett brev som bjuder in henne till Ragnar’s Rock blir hon omedelbart nyfiken. Resan dit är dock inte den enkla, så kommer Beebz och hennes besättning kunna ta sig fram till det stora mötet?
Demon Tides är ett 3D-plattformsspel gjort av indie-utvecklaren Fabraz. När man pratar 3D-plattformsspel finns det två olika former dessa kan ta. De kan vara klassiska ”gå från punkt A till punkt B” i dussintals banor som Crash Bandicoot eller Pac-Man World, eller så kan man utforska färre men större och mer öppna banor för att samla saker man använder för att ta sig vidare. Spel som Mario-spelen från 64 och framåt eller, en av mina personliga favoriter, Banjo-Kazooie. Demon Tides försöker att doppa tårna i båda bassängerna här. Hur väl lyckas det balansera de olika spelstilarna? Läs vidare så får vi se.
Du spelar som piratflickan Beebz som tillsammans med sin besättning reser iväg mot Ragnar’s Rock (ordvitsen faller lite platt i svenska ögon, men jag kan uppskatta den) efter att ha blivit inbjuden av någon som påstår sig vara Beebz pappa. Vägen dit är dock inte helt rak, då Ragnar håller till i ett fäste högt över havet, så du behöver ta dig runt i havet och prata med bybor på olika öar för att få hjälp att komma upp till fästet.
Beebz och besättningen blev minst sagt chockade när de läste brevet
Det här är nog ett av de mest öppna plattformsspel jag spelat på länge. När du först kommer till havet vid Ragnar’s Rock så åker du båt med din besättning, men väldigt tidigt uppmuntras du till att hoppa i havet och simma till närliggande öar. Det du primärt samlar på är gyllene kugghjul, så med spel som Banjo-Kazooie och Super Mario 64 som huvudsaklig jämförelse så väntar jag mig att det ska finnas 6-10 kugghjul att samla på vid varje ö, men istället har varje ö ett, max två kugghjul vardera. Det finns andra saker att samla på, så som lila mynt och kistor som kan innehålla kosmetiska föremål, nya förmågor eller (i sällsynta fall) ett kugghjul.
På tal om förmågor så börjar Beebz som en väldigt rutinerad plattformare. Utöver hopp så har hon en dash-attack som hon på marken kan använda för att besegra fiender, och i luften för att ta sig lite längre i hoppet. Dessutom kan hon förvandla sig till en fladdermus för ett extra hopp/flax, men också en snurra för att ta sig lite längre i luften. Flera användbara förmågor när man hoppar mellan plattformar, och då man kan kedja ihop flera av dem efter varandra är Beebz ganska lätt att manövrera i luften… men det har definitivt lite av en inlärningskurva, då en del av dem gör olika saker beroende på vad du gjorde senast. Exempelvis så gör dash-attacken alltid att du far framåt, förutom om du gjorde dig till snurra senast, då du istället snabbt störtar neråt. Det ledde till många missade hopp för mig.
Kontrollen är med andra ord lite av en blandad kompott, men där jag ändå lutar åt det positiva hållet. Detsamma kan dock inte sägas om upplägget i sig. Som tidigare nämnt är spelet uppdelat på ett flertal mindre öar/ögrupper som tenderar att ha en eller två kugghjul vardera. De flesta öar är byggda på höjden, med väldigt mycket klättrande och plattformande för att ta sig upp, och då detta oftast bara belönar spelaren med ett enda kugghjul så känns belöningen oftast inte värd ansträngningen i mina ögon. Kistorna erbjuder lite extra belöning, men kosmetiska uppdateringar gör väldigt lite. Nya förmågor hade kunnat vara värt det, men dels är det ofta väldigt minimala förändringar (så som att hoppa lite längre, eller att ditt spiral-svävande vinklas lite uppåt eller neråt) och dels för att man bara kan ha ett par av dessa förmågor aktiva åt gången, och… efter att jag hittade möjligheten till ett extra fladdermushopp och en fjärde hit point fanns det ingenting annat som kändes värt att investera i.
Ännu tjatigare är att en del kistor är låsta tills man gör vissa uppdrag, och då vet man inte om belöningen kommer att vara ett kugghjul eller om man blir besviken. Om jag ska ta mig igenom en lång hinderbana eller snabbt springa längs en motorväg i himlen vill jag gärna veta innan vad jag får för det så jag vet om det är värt det eller om jag ska smyga vidare.
Beebz har en attityd som är rätt charmig
Att bygga banorna på höjden känns som ett sätt att se till att man inte utnyttjar spelets öppenhet för att bara gå direkt till mål utan att faktiskt plattforma sin väg fram. Problemet är att ett missat hopp då innebär ett långt fall ner i havet, följt av att du behöver göra om allt igen. Sånt här hade i vanliga fall varit ändlöst frustrerande, men lyckligtvis har spelet två verktyg som underlättar detta. Dels kan Beebz sätta upp en checkpoint nästan var som helst, och med ett lätt knapptryck teleportera sig tillbaka till den senaste checkpoint-flaggan hon satte upp. Det här är något jag själv ofta glömde bort att jag hade, vilket ledde till ett flertal oönskade omstarter, men där har jag bara mig själv att skylla för det är ett system som funkar felfritt. Det andra som hjälper dig här är att många hustak och andra höga plattformar har rep du kan släppa ner för att snabbt klättra upp till sagda högre punkt.
Många öar är ganska lika varandra, vilket jag tycker är ett problem då det gör det svårare att ordentligt orientera sig på havet. Vissa öar försöker att sticka ut genom att inte bara själva vara i andra färger, utan även ändra färg på himlen också. En bra idé i teorin, men i en del exempel som skurken Jesters tillhåll blir himlen chockrosa, marken mörkt lila och havet neonrosa. Så många liknande färger tillsammans gör ont att titta på och jag förstår verkligen inte vad tanken var här.
Musiken i spelet var helt ok. Ingenting alltför minnesvärt, men heller ingen musik som känns störig eller opassande. Det lilla röstskådespel som finns ger intrycket att de som agerar antingen är oerfarna eller har fått luddig regi. Det är svårt att ordentligt sätta ord på det, men det låter lite off.
Det är inget fel på din skärm. Någon tyckte att det skulle se ut så här.
Demon Tides var verkligen ett spel som jag ville tycka om mer än vad jag gjorde. Jag saknar klassiska plattformsspel från Nintendo 64-tiden, kontrollen funkade, Beebz är en ball huvudkaraktär och jag gillar grafikstilen… men upplägget gör att det inte känns belönande att utforska öarna i spelet, och bandesignen är inte tillräckligt intressant för att det ska vara belöning nog. Spelet har sina stunder, men på det stora hela är det här en besvikelse.
Testdator: Intel Core Ultra 7 265K, 16 GB DDR5 SDRAM, RTX 5060
