Hem TexterSpelrecensionerPC The Division 2: Echoes of Central Park

The Division 2: Echoes of Central Park

Det finns något där ute. I skuggorna.

av Peter Lindqvist
7 minut(ers) lästid
A+A-
Nollställ

The Division 1 kom som en virvelvind 2016 och förändrade landskapet för looter-shooters drastiskt. Sättet det är uppbyggt på känns mer som ett RPG med shooter-element snarare än en renodlad looter-extraction-shooter. 2019 kom uppföljaren som introducerade oss till ett större samhällsbygge då många av baserna var länkade till varandra. Utöver det kunde du specialisera dig i olika klasser på ett annat sätt än första spelet. Nu är det 2026 och det senaste DLC, Echoes of Central Park, har släppts. Vad – om något – har Massive Entertainment ändrat på?


Looter-shooter är ett skjutspel där det viktigaste målet är att samla bättre utrustning. Du skjuter fiender, de släpper vapen och utrustning med slumpade egenskaper, och du använder dem för att ta dig an svårare innehåll som ger ännu bättre byte. Spelloopen är alltså skjuta, plocka upp, bli starkare, upprepa. Din karaktär behåller allt du samlat på dig. Destiny och Borderlands är två exempel på denna typ av spel.

 

Extraction-shooter är ett skjutspel där du går in i en bana med din utrustning, plockar på dig värdefulla saker och sedan måste ta dig ut levande genom en utgång. Dör du innan du kommit ut förlorar du det du hade med dig, och det är risken som gör spelet spännande. Du möter också andra spelare som kan döda dig och ta ditt byte. Escape from Tarkov är förebilden och Arc Raiders hör till genren.

Redan från början märks det att Massive Entertainment vill att vi ska vara på tårna. Du skapar en ny karaktär från startmenyn, men du kommer redan in som en erfaren agent med level 40 i vapen och alla uppgraderingar upplåsta. Varken rustningar, tillbehör eller vapen är heller vanliga utan det är lila och guld som gäller i nivå. Det finns i normala fall sex olika nivåer: grå, grön, blå, lila, guld och röd. Nu börjar alltså allting på lila. När du blir avsläppt och ska ta dig in till din första bas, märker du genast att det är ett mörkare spel. Det ligger kroppar överallt. Blod och avslitna lemmar dekorerar marken och gör den till en sörja du måste ta dig igenom. Plötsligt hör du det; skrik av ren skräck, soldater som flyr och din radio som knastrar av någon som ropar “What the hell is that thing?” för att sedan bli tyst. Det är inte många andetag som tas under introduktionen och det sätter nivån på hur resten av spelet är.

Den mörka tonen sätts direkt.

Det är enkelt att komma in i gamla rutiner igen. Att bygga sin karaktär utifrån hur jag vill spela är lätt och de små sidouppdragen som alltid finns i staden går lätt att skörda igenom. Jag använder ordet skörda eftersom det är så det känns på gatorna. Fienderna som patrullerar är väldigt enkla och detta vaggar in mig i en falsk säkerhet. Det är när jag kommer in i de olika huvuduppdragen som jag märker att det är en stor skillnad från när jag spelade senast. Där det tidigare var utmanande men överkomligt, är det nu svårt på riktigt. Fienderna vet precis vad de ska göra och när de ska göra det. Det är inte så att de är svampar som absorberar mina kulor, utan de är smartare och mycket mer hänsynslösa. Istället för att gå runt i sakta mak, rusar de efter dig med en frenesi som jag inte tidigare har sett i spelserien. Mitt adrenalin sköt i höjden under dessa uppdrag medan det lade sig på normalnivå mellan dem. En riktigt snygg men brutalt påfrestande mekanik.

Utöver lite nya vapen och ett läskigt snyggt skydds-set (som jag inte tänker avslöja något om) har smått och gott tillkommit. För dina olika uppgraderingar, såsom seeker mine, trophy och hive, har också fått nya egenskaper. Till exempel Blackout Seeker: en målsökande mina som skadar och förblindar fiender vid detonation och Leech Hive som skjuter pilar mot närliggande fiender och omvandlar skadan till rustningsreparation för dig. Echoes of Central Park fokuserar huvudsakligen runt fiendefraktionerna Cleaners och Black Tusks men introducerar en ny fiende till endgame som de kallar för Apex threat. Mer än så får du inte veta för tillfället tyvärr.

Förutom det jag nämnt ovan har du fått tre stycken kompanjoner att ta med dig på uppdrag. Brayleigh är en sniper som är passionerad utöver det vanliga för att bli agent, Elwood är en före detta säkerhetsvakt i ett köpcentrum som har specialiserat sig på medicin och till slut har vi Morse, en första-vågens agent som är din tank och som springer in med alla vapen laddade och redo. Alla tre bjuder på olika bakgrunder och spelstilar och alla tre har varsitt huvuduppdrag där du lär dig mer om dem. Det är välkommet för en notorisk singelspelare som mig själv, att ha en kompanjon bredvid sig. Även om AI på dagens kompanjoner har blivit bättre, är det fortfarande superirriterande att behöva rulla sig förbi när de står som fastfrusna i dörröppningar.

Fullt uppgraderad klocka på köpet.

En sak som jag verkligen tycker om med detta DLC är att redan från början är det en person som säger “du kommer inte tro vad som hände”. Under de ungefär fyra timmarna speltid återkommer berättaren för att förklara händelser, vilket innebär att det är första gången som The Division utspelar sig som en tillbakablick. Det är ett berättargrepp som jag tycker är fantastiskt. Inte bara för att jag spelar igenom saker som redan hänt, utan för att hela berättarens historia blir så full av dess syn på vad som hände istället för vad som kanske egentligen hände. Hela förloppet blir då full av rykten och jag vet egentligen inte ifall det är så här det gick till.  Det blir väldigt kraftfullt att slänga in en dos av paranoia också.

Som vanligt bjuder Massive Entertainment på grymt röstskådespel och en ljudbild i världsklass. Det subtila bakgrundsljudet och den ambitiösa, dynamiska musiken komponerad av Cody Matthew Johnson är inget annat än ett mästerverk i mina öron. Grafiken är bra och välbalanserad. Trots en del tappade bildrutor flyter det på bra utan större problem. Den estetiska sidan har dock gått över till det lite mörkare och ett försök att återskapa den tryckande känslan som spelet i övrigt utgår ifrån, vilket jag tycker att det lyckas oerhört bra med. 

The Division 2: Echoes of Central Park är ett kapitel som jag tycker att alla som gillar spelserien borde köpa. Det bjuds på en helt annan vinkel av viruset och jakten på svar än vad jag är van vid. Skräckelementet är helt rätt väg att gå och jag undrar om det kan vara något som de tar med sig in i skapandet av The Division 3. Som i tidigare spel är det dock en risk att det blir repetitivt, särskilt om du vill spela om för att samla på dig allt. Däremot är det något jag rekommenderar eftersom det finns alldeles för mycket att upptäcka innan du står öga mot öga med vad som finns inne i Central Park.

 


Specifikation

Denna recension baseras på PS5 versionen.
Spelet finns också till PC, PS4, XBOX ONE, XBOX SERIES X|S, GEFORCE NOW.

Tom Clancy’s The Division 2: Echoes of Central Park. Lägsta pris $19,99 enligt Steam 2026-11-16

Kod tillhandahållen av Ubisoft.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar