Hem RecensionerSpelrecensioner The Pillars of the Earth

The Pillars of the Earth

av Robert Jonsson

The Pillars of the Earth var en bok av Ken Follett som gavs ut 1989. Den har tidigare blivit en miniserie som här i Sverige gick under namnet Svärdet och spiran, men nu har turen kommit till spelens underbara värld.

Handlingen utspelar sig i det medeltida England och berättas i kapitelformat där handlingen skiftar mellan de tre manliga huvudroller: Tom Builder, Fader Phillip och den unge pojken Jack. Tom the Builder är en murare vars högsta dröm är att få bygga en katedral, något som fått honom att försaka sin familj tidigare i sitt liv. Fader Phillip är en gudfruktig munk som dras in i ett politiskt spel mellan kyrkan och tronen tack vare sin bror. Slutligen har vi den unge rödhårige killen Jack som växt upp i skogen tillsammans med sin mor. Karaktärerna är väldigt distinkta och fyller olika syften, men det är ändå lite korvfestsvarning över dem. ”Kvinnor hade ingen makt på medeltiden” brukar vara ett vanligt argument som man får höra. Faktum är att det hörts så ofta att det blivit så utslitet att bara användandet av det argumentet är ett bevis på att det går utmärkt att använda kvinnor som spelbara karaktärer. I The Pillars of the Earth hade det fungerat alldeles utmärkt att variera det mer då det faktiskt presenteras starka kvinnokaraktärer som till exempel Jacks mor Ellen och den nobla unga kvinnan Ailena. Ytterligare två episoder är utannonserade och min förhoppning är att vi kommer få spela några kvinnliga karaktärer i dem.

Mycket av den första episoden av The Pillars of the Earth introducerar det lilla samhället Kingsbridge. Då första episoden nått sitt slut har samtliga tre huvudkaraktärerna slagit sig ned på platsen och har på ett eller annat sätt introducerats till olika personer eller fraktioner som kommer att spela roll i kommande episoder.

Så vad är spelets styrkor? Det första som slår mig är att The Pillars of the Earth känns autentiskt. Du finner inga övernaturligheter eller konstigheter, utan det har lagts stort fokus på att skapa en känsla av historisk korrekthet. Det gör dock inte spelet tråkigt på något sätt, utan framhäver istället tidserans vidskepelse och maktspel på ett bra sätt.

Själva grafiken består av handmålade teckningar av varierande kvalité. Ibland känns den tyvärr framstressad och billig, men för det mesta ser det bra ut. Eftersom The Pillars of the Earth påminner väldigt mycket om ett Telltale Games-spelen både till dess upplägg och stilistik så känns den handmålade stilen som en fräsch fläkt som jag verkligen uppskattar. Då vi ändå är inne på Telltale-spelen känns det även som om jag har fler valalternativ i The Pillars of the Earths dialoger. En del i det är att du har förmågan att välja särskilda föremål och frågor som sedan används för ställa frågor till de olika karaktärerna som du möter. Det är troligen för att spelet ligger närmare de gamla klassiska peka- och klicka-spelen. I mycket av marknadsföringen av The Pillars of the Earth har dock en annan term använts, nämligen interaktiv roman. Det är dock något som gör spelet en otjänst då det försöker utmåla The Pillars of the Earth till något annat än det är. Visst finns det vissa passager där du likt de gamla Ensamma Vargen-soloböckerna får läsa lite text och sedan välja mellan ett par alternativ och läsa vidare. De utgör emellertid ingen stor del av The Pillars of the Earth, utan fungerar istället som ett avbrott från den vanliga spelmekaniken. På så sätt skapas en variation i spelets pacing som tilltalar mig.

Så vad är då spelets problem? Vi kan börja med att det känns ofärdigt. Trots en enkel handmålade estetik hackar och laggar spelet ofta. Med tanke på att spelet inte är krävande grafiskt finns det egentligen ingen ursäkt för det, utan det verkar enbart som om spelets kod är dåligt optimerad. Det förstärks ytterligare när cutscenes används då det ofta blir laddtider när det klipps från en kameravinkel till en annan. Det skapar en paus som totalt mördar stämning som hittills byggts upp. Hade det varit en föranimerad filmsekvens hade pauserna inte uppstått och då hade den dåligt optimerade koden inte blivit tydlig på samma plågsamma sätt. Slutligen har vi buggarna. Huruvida de är ett resultat av dåligt optimerad kod eller ej låter jag bli att spekulera om, men det är ett problem. Flera gånger kraschar spelet, vid ett par tillfällen slutar kommandona att fungera och vid ett tillfälle blir min sparfil korrupt och jag tvingas ta en annan Save-fil från en halvtimme tidigare. Inte särskilt roligt alls med andra ord. Jag är övertygad om att felen beror på studions storlek och budget inte riktigt räckt till eller att deras deadline varit lite för snävt tilltagen. Förhoppningsvis kan det lösas med patchar som ordnar dem. Vad som däremot inte går att lösa med en patch är att spelet känns som en ripoff från valfritt Telltale-spel. För några år sedan var den typen av spel oerhört heta, men glöden har falnat rejält sedan dess. De stagnerade och blev förutsägbara, även om spelen fortsatt var välgjorda. När The Pillars of the Earth vill göra exakt samma sak, men gör det sämre blir det spelets största problem. Det tillför absolut inget nytt.

Jo, just ja. Det finns en negativ sak som jag jag faktiskt måste nämna: spelets tempo. Prologen och första kapitlet är otroligt sega och jag får verkligen kämpa för att inte somna vid flera tillfället på grund av spelets lunkande tempo. Det finns ett vanligt knep som spelskapare brukar ta till: inledningen skapas sist så spelarna får en rapp introduktion där spelskaparna drar nytta av alla läxor de lärt sig från att ha skapat resten av spelet. Detta är något som helt klart inte gjorts här. Tack och lov blir betydligt bättre i senare kapitel med rappare handling och kortare kapitel.


Specifikation

Denna recension baseras på Xbox One versionen.

Prisbild ca. 300-450 kr (beroende på plattform).

Recensionskod tillhandahållen av Daedalic Entertainment/PR Nordic.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar