Song of Horror | Episod 1 & 2

Alexander springer flämtande genom korridoren, han vet att han måste gömma sig, och det snabbt. En tom garderob får agera gömställe, men det värsta har bara börjat. Mörkret är där med honom och håller han sig inte lugn, så kommer Alexanders historia snabbt ta slut. Men du som spelare har inget att frukta, du har tre karaktärer till som kan ta upp precis där stackars Alexander nyss blev besatt.

Song of Horror är ett skräck-äventyrsspel utvecklat av Protocol Games och utgivet av Raiser Games. Jag vill inte berätta för mycket av spelets story då det är en av de stora anledningarna till att spela, så jag ska sammanfatta introt lite snabbt.

Du spelar kort som Daniel, en ex-alkis med uppdrag att besöka din bokutgivares bästa kassako och fråga hur det går med den nya boken då ingen på kontoret har fått tag på honom. Du anländer till det läskigaste huset i hela mänsklighetens historia och bestämmer dig för att gå in. Det är övergivet, men det är också något annat som är fel, en mystisk dörr dyker upp och läskig musik spelas bakom den. Daniel går in och blir instängd. Det är nu upp till fyra andra karaktärer att leta upp honom. Här börjar Episode 1 av Song of Horror. Du får välja en av fyra karaktärer med olika attribut och varsin special-item. Du läste rätt, dina karaktärer ser inte bara olika ut, de är också bra på olika saker. Alexander som jag nämnde här ovan är mycket bättre på att smyga än de andra karaktärerna och har, efter flera års tungt trädgårdsarbete, mer muskelmassa än de andra för att kunna… Ja, vad då? Låt oss snacka gameplay.

Mörkt men stämningsfullt.

I Song of Horror styr du din karaktär i tredjeperson med en fast kameravinkel som spelet bestämmer. Istället för att styra en kamera med musen styr du din karaktärs ansikte och ljuskälla. Det är lite ovant i början, men du vänjer dig snabbt och det hela känns rätt så innovativt då det är väldigt enkelt att t.ex. interagera med två saker i samma bokhylla men på olika hyllplan. Ett rum kan vara indelat in flera olika sektioner i avseende till kameravinklar. Detta utnyttjar spelet till fullo och väljer att vid dessa ”kamerabyten” visa läskiga små spökbarn eller en annan typ av jumpscare. Spelet är fullproppat med detta i ett försök att skrämma dig, det funkar till en början, men efter ett tag vänjer du dig och tycker bara att det är irriterande.

Men det absolut bästa vapnet i din arsenal är det du har bakom pannbenet

Det är väldigt synd då spelets andra element så som ljussättning, bakgrundsmusik och story är läskig nog. Det fanns så mycket potential i den första halvtimmen som jag spelade av Song of Horror. Det var genuint läskigt att gå omkring i de olika rummen i huset och lyssna genom dörrar för att försöka höra om något är på andra sidan. Det fanns något obehagligt gömt i varje vrå, men efter sjätte gången då det kommer ett högt ljud och jag måste springa för att stänga en dörr så tröttnar man. Efter att ha lyssnat genom tolv dörrar så saktar det bara ner tempot att lyssna genom fler, istället för att vara läskigt. Det sägs också att spelets AI ska anpassa sig efter hur du spelar och att ”en spelomgång inte blir den andra lik”. Detta är tyvärr inte något jag upplevde, jag prövade olika spelstilar med olika karaktärer men fick samma upplevelse levererad.

Du är inte helt hjälplös i din kamp mot mörkret, när du gömmer dig så får du spela ett litet minispel för att lugna ner din karaktär. Om en dörr håller på att släppa in mörkret i ditt rum kan du springa fram och försöka slå igen den. Detta har också ett litet minispel där du måste avväga mellan att samla kraft för att få igen dörren eller stänga den snabbt. Det är här de olika attributen kommer in. Desto starkare din karaktär är desto lättare har den att stänga dörren. Har den mer frid så är det lättare att klara av minispelet när du ska bli lugn. Men det absolut bästa vapnet i din arsenal är det du har bakom pannbenet. Det finns en stor mängd pussel att klara av, och här skiner Song of Horror också med välgjorda pussel och logiska lösningar till de problem du stöter på. Men det hade varit mycket roligare om jag inte behövt göra om det flera gånger. Efter att en karaktär har dött så får du fortsätta med en av de tre kvarvarande. Men om du skulle råka förlora alla fyra så är det bara att börja om kapitlet helt från början. Detta gav ett allvar till varje spelomgång, men blev ett stort irritationsmoment (speciellt på de högre svårighetsgraderna där man dog mycket) då jag var tvungen att göra om pussel jag redan visste lösningarna till i en miljö som inte längre skrämde mig. Med andra ord, tråkigt.

 Song of Horror är helt fantastiskt den första timmen. Sen börjar små sprickor visa sig i fasaden. Jag har än så länge bara spelat de två första episoderna, men mellan de båda så var det ingen större skillnad rent spelmässigt, lite annan miljö, men episod två hade inte något nytt att erbjuda förutom det. Storyn är helt okej, lite ostig ibland, men det går att motivera sig att vilja veta mer. Ibland så ser Song of Horror tyvärr rätt så fult ut. Det kan vara något med det stämningsfulla ljuset, men ibland ser allt ut att vara ”målat” på ett dåligt vis. Det ska komma tre episoder till som förhoppningsvis fortsätter bygga på stämning istället för jumpscares. Jag håller mitt vaxljus nära och mina förhoppningar närmare, så får vi se vad som händer i december.