Pokémon Sword & Shield

För första gången får Nintendo Switch ett regelrätt spel i den historiska spelserien. ”Pokémon Sword and Shield” äntrar scenen! Kommer de små söta monstren övertyga oss igen?

Då var det äntligen dags för våra välbekanta fickmonster – och denna gång så är det ett spel riktat än mer mot de äldre fansen av serien. Spelet tar sin början i Galar-regionen där du skapar din karaktär – en ung person som ska ut på jakt efter ära och Pokémons. Ja konceptet har ni säkert sett förut, men om ändå mot förmodan inte vet vad hela grejen är, så ska jag ta upp det lite kort.

Du skapar alltså en karaktär, som när vi kommer in i spelet enbart har ett mål. Att bli Pokémon-mästare! På sin resa ökar ditt bagage, med alla möjliga små fickmonster, samtidigt som du tar dig an världens Gym-ledare. Allt samtidigt som du träffar din rival och vän Hop som även han är på väg upp i lederna. Så frågan är – kommer du klara av att klå mästarna på deras eget territorium och inne i deras mäktiga stadium? Ja, på den vägen är det – du sätter av ut i den lummiga och pittoreska världen, och jakten, utforskandet och spelet är igång!

Efter vi valt en av tre startpokémons, så är det Gym-ledarna som vi sätter sikta på. Du tar dig från region till region, strid efter strid, allt i jakt på de mest härliga kombattanter alltmedan du levlar dina kära fickmonster så det står härliga till. Berättelsemässigt så finns det därför inte så mycket att säga. Spelets svaga story är egentligen mest ett skäl för dig att ta dig ut i världen och lära känna världens alla små och stora fickmonster – om det så är på slagfältet eller vid ditt tält, där du kan umgås och lära känna de. Aldrig genom min genomspelning så fann jag berättelsen på något sätt indragandes eller för den delen ens väl genomförd – inte ens när det börjar snackas kring en forna händelse vid namn ”The Darkest Day”. Den puttrar på plikttroget – vilket inte är så konstigt egentligen, det är som sagt ändå striderna, strategierna och möjligheten att fånga nya Pokémons som är grejen här. Så det kan man leva med.

Till skillnad från förra årets Pokémon Let’s Go, där man var mer bunden av storyn, så är man här mer öppen att utforska landet på ett annat sätt. Du kan ta dig fram och tillbaka – över området som har rikligt med Pokémons; The Wild Area – och hela tiden känna att du faktiskt långsamt men säkert ser dina kära vänner växa. Allt medan du denna gång faktiskt ser och kan undvika (om du vill) Pokémons ute i det öppna, och på det sättet faktiskt välja vem eller vad du ska strida mot.

Maffiga Dynamax strider!

För de mer inbitna fansen, så är det givetvis känt numera att spelet dragit ner på många av de gamla bekantskaperna sett till Pokémons, och att det denna gång även förts in nya söta filurer. Och det är också här jag personligen gärna sett ännu mer förändring. Spelet verkar vilja göra lite nya saker, men törs inte helt. Det som Pokémon Shield eller Sword, vågar sig på är att låta dig pumpa upp dina Pokémons till en enorm storlek (under en begränsad tid) i Dynamax läget (som ersätter Z-attacker och Megautvecklingar), där du ges högre HP och attackmöjligheter. Ett läge, där strategi än mer kommer på sin plats, då det inte håller på allt för länge. Så ta till vara på tiden, och gör det mesta av det säger jag bara.

Visst finns det mängder med Poké-bollar, kläder för din karaktär, ett tält där du kan lära känna dina fångade Pokémons – men ingen av dessa ger något direkt så mycket mervärde. Hela sten-sax-påse tänket kring striderna är dock dugliga, och ju mer du tränar dina Pokémons, desto mer dynamiskt känns striderna, vilket är najs.

Evolvering av dina Pokemons förnöjer!

Men just angående dessa Dynamax-lägen. Det är det förvisso mest i strider mot Gym-ledare, det på riktigt blir betydelsefullt att se över sin strategi och Pokémon status vad gäller Dynamax strider – men även ute i The Wild Area kan du och andra spelare (om du vill) köra matcher mot ”Dynamaxade” varelser. Spännande, och ger en härlig boost på dina fickmonsters XP. Det är även här du kan ta in dina vänner i striden – och tillsammans klå de stora motståndarna. En onlinedel som i nuläget går mellan att funka sporadiskt, till inte alls. Vilket är tråkigt då det har potential om de fixar till det mer. Tack och lov kan du även köra med datorstyrda tränare om du vill, så det löser sig ändå.

Vem är detta spel för?

Pokémon är välkänt och väletablerat – men det har många tråkiga aspekter kring sig. Berättelsen sviktar snabbt och du blir tvungen att luta dig mot spelandet; vilket gör att det kan bli oerhört repetitivt. Visst når dina Pokémons nya nivåer, ju mer du använder dig av de i din laguppställning (det är dessutom bara de du har med dig som levlar) – men spelets banala musik samt ”bara” godkända grafik gör att helhetsintrycket sänks. Just det faktum att spelets berättelse är så banal och tråkig gör också att de otroliga mängder med pop-up dialoger inte bara känns onödiga – utan rentav astråkiga, då spelet inte direkt behöver att tempot tappas…

Nåja, det som är kul är spelets semi-open world upplägg, som parat med enorma fickmonster i Dynamax-läget gör att spelet når längre än jag först trodde. Visst har det något som gömmer sig där nere under all konservativt speldamm – men jag tror att det är främst för antingen de mest inbitna fansen, eller för barn som vill ha något mer lättsamt. Och ärligt talat…ibland är det bara skönt att spela en kvart, levla ett par Pokémons och sedan gå och lägga sig. Spelskaparna har försökt göra så mycket nytt de törs innan det blir uppror – men samtidigt ändrat (i mina ögon) alldeles för lite.