Nördlivs väldigt speciella julkalender är tillbaka – skriven av vår egne Emil Johansson. Under lucka nio gömmer sig en klassiker inom slasher-genren, men som samtidigt är relativt anonym!
William Lustigs Maniac (1980) är en av de smartare slasher-filmerna från 80-talet. En av de smartare skräckfilmerna någonsin kanske. Det kanske till och med är fel, förolämpande (?), att kalla Maniac för en slasher. Visst “slashas” folk, särskilt kvinnor som det oftast är i den typen av skräckfilmer, men här finns det nåt mycket mer underliggande psykologiskt än i det vanligtvis gör i den här typen av film.
Frank Zito (fantastiskt spelad av Joe Spinell (1936 – 1989) som vi faktiskt kan se i filmer som Gudfadern (1972) och Rocky (1976)) som även kom på själva idén och var med och skrev manuset), en psykotisk man som lider av grova problem grundande i barndomen, ger sig efter kvinnor och tar deras skalpar som troféer. En dag kommer han i kontakt med Anna D’Antoni (spelad av den otroliga Caroline Munro), en vacker fotograf, som väcker något djupare i Frank. Är det äkta passion eller bara en djupare passion att stjäla hennes skalp?
Lustig är kanske inte känd för att ha gjort mycket kvalitetsfilm, men hans bidrag till genrevärlden är onekligen viktiga med filmer såsom just Maniac, Vigilante (1982) och Maniac Cop samt dennes uppföljare (1988, 1990 och 1993). En enorm inspiration för många filmare aktiva idag och lär nog så vara för nästa generation också.
Filmen lyckas fånga New Yorks 42nd Street under sin skitigaste era med mängder av reklam för billiga strippor, neonljus och markiser täckta med idag relativt kända genrenamn och titlar på grindhouse-filmer. Det känns onekligen som den skitiga undersida filmen ville fånga och som är otroligt passande för historien i sig.
När filmen kom blev det ramaskri från de flesta kvinno- och censurgrupper för sitt grafiska våld och för vad många ansåg vara en väldigt misogynisk kvinnobild, den kända planchen med “penisbulan” gjorde inte det hela bättre för filmskaparna. Visserligen lockade kontroversen en del tittarsiffror men Spinell tog hårt åt sig, han ville inte kränka någon men hade här lyckats. Folk såg inte det djupare karaktärsporträtt han hade jobbat hårt med, utan endast våldet – väldigt sorgligt faktiskt. Men censurgrupper har inte alltid varit de smartaste…
Spinell gick tyvärr tragiskt bort 1989 efter några år av personliga motgångar. Hans mor, som han stod nära, hade till exempel gått bort och resten av hans liv led han av svår alkoholism och en hel del inre demoner. Innan hans bortgång hade han dock påbörjat arbetet, eller rättare sagt gjort en promo, för en Maniac 2: Mr. Robbie (1986) – en promo som faktiskt inte är omöjlig att få tag på.
Lustig har producerat mängder av filmer sedan Maniac (inklusive remaken) men inte regisserat något “större” sedan 90-talet. Han driver bolaget Blue Underground som specialiserat sig på att ge ut udda filmer från en svunnen tid i bättre skick än de varit sedan de gick på biograferna på just 42nd Street i New York.
Kuriosa:
Tom Savini som är känd för sina otroliga praktiska effekter dyker upp i en liten roll. En roll som är extra kul när man vet vad som sker bakom scenerna i just den scenen. Se filmen så kan ni sedan läsa om just den scenen, den är för bra för att spoila, till och med 38 år senare…
