Nördlivs väldigt speciella julkalender är tillbaka – skriven av vår egne Emil Johansson. Under den tionde luckan gömmer sig något kusligt, men ack så härligt!
Namnen George R. Romero (1940 – 2017) och Stephen King brukar man kanske inte koppla ihop trots deras förkärlek till skräckgenren. Men de samarbetade på en av världens kanske mest älskade antologier – dagens lucka, Creepshow (1982).
King (mest känd för sina böcker) skrev manuset och Romero (mest känd för sina zombiefilmer) har här fått till en rad av varierande korta segment som passar ihop finfint, även om jag personligen kanske tycker att filmens två timmar känns lite väl långa framåt slutet.
Vi får ta del av Father’s Day (med Ed Harris), The Lonesome Death of Jordy Verrill (med King själv i enda rollen), Something to Tide You Over (med en mindre skojfrisk Leslie Nielsen), The Crate (Adrienne Barbeau), They’re Creeping Up On You (E.G. Marshall) – allihop fin sammansatta med en underhållande ramhistoria (med en ung Joe Hill – Kings son) vars animerade segment är helt fantastiska och ingjuter en känsla av en faktisk serietidning, ett tema som är genomgående hela filmen, om än starkare i vissa segment såsom Father’s Day där färgsättningen och vissa bakgrunder stilistisk skriker 80-tals serietidning.
Den fina blandningen av mörk humor och skräck fungerar otroligt väl och på ett sätt sällan skådat på liknande vis, kanske inte ett kraftprov på King och Romeros styrkor men definitivt ett bevis på dem.
Min egen subjektiva åsikt är just att skräck och komedi är två väldigt liknande genrer. En av de stora skillnaderna är väl att de flesta kan skratta åt en dålig skräckfilm, men ingen skrattar åt en dålig komedi och inte heller blir du direkt rädd för den, om det inte är för bristen av talang som satt ihop spektaklet då förstås. Men här är de båda genrerna gifta på ett sådant sätt att du kan sitta och skratta i ena minuten åt Ed Harris fantastiska dans i Father’s Day för att sedan få små rysningar och hår som reser sig på armarna när (SPOILER) zombiefaderns gurglande stämma rasslar fram “It’s Father’s Day. And I got my cake” medan han bär ett huvud täckt i glasyr och tända ljus på ett silverfat – allt i samma segment.
Skickligt hantverk helt enkelt, för den balansen är inte den lättaste.
