Hem RecensionerSpelrecensioner No Man’s Sky

No Man’s Sky

av Sara Winoy

Det är nog ingen nyhet att No Man’s Sky har varit på mångas önskelistor och nu har det äntligen släppts efter en lång väntan. Spelet är utvecklat av Hello Games, ett mindre indieföretag som fick många att häpna med deras idé: ett science fiction action-äventyrsspel som låter oss utforska rymden med ca 18 triljoner planeter och dess månar.

Idén för No Man’s Sky är i grunden väldigt innovativ och lockande. Många av oss drömmer om att få möjligheten att utforska rymden eftersom universum i sig är ett mysterium. Nu har vi ett spel som är ofantligt stor och helt omöjligt att utforska det i sin helhet för en person. Det skulle ta en spelare 585 miljarder år, sägs det. Alla planeter är slumpmässigt genererade med unik flora (växter) och fauna (djur).

Låt äventyret börja

Spelaren börjar på en planet rymdskepp som måste fixas. Detta är ditt första mål. Du får i uppgift att springa runt och samla ihop olika mineraler och andra resurser för att både kunna överleva och för att reparera ditt skepp och din utrustning. Det kommer att känna ensamt i början. Om du inte gör som jag och råkar skjuta en sentinel som sedan tillkallar en drös av vakter. Sentinels är rymdpolisens drönare som oftast är passiva så länge du inte skadar dem eller förstör för mycket av planetens resurser i dess närhet. Av någon anledning verkar de finnas på alla planeter (som jag har besökt).

“Inventory full!”

Efter lite förvirring och sporadiskt springande från och tillbaka till skeppet för att samla ihop och reparera allt som behövs märktes det snabbt att mitt inventory blev fullt snabbt. Detta är något som kommer vara en ihållande irritation genom spelets gång. Den konstanta ”Inventory full”-varningen kan få många att vilja rycka av sig håret. Det är här ett användarvänligt UI hade varit toppen. Tyvärr lyckas inte No Man’s Sky med det. UI:et känns klumpigt och av någon anledning kan tunga mineraler samlas ihop, men små Bypass Chips tar upp varsitt slot, ologiskt nog. Jag saknar även en knapp som helt enkelt gör en automatiserad sortering av dina olika lager, du har nämligen inventory på tre ställen: ditt rymdskepp, din exo-suit och ditt vapen.

Dags att utforska

När du börjar utforska så märker du snabbt hur mycket det finns att upptäcka. Via ett visor, som är en vapenmodul, kan du analysera och upptäcka djur, växter och mineraler för att sedan ladda upp dina upptäckter för lite credits (spelets valuta). Allt du laddar upp kan sedan ses av andra spelar om de någon gång råkar på några av dina upptäckter. Du kan även döpa om alla system, planeter, växter och djur som du upptäcker. Konstigt nog kan du däremot inte döpa om dina egna skepp.

Snabbspolning framåt och jag är redo; jag har fixat mitt skepp och utrustning. Jag har laddat upp med mineraler som ska hålla mig vid liv och mitt skepp i rörelse. Det är nu det börjar på riktigt. Mitt spel säger till mig att nu ska jag ut i rymden. Det är dags. Jag lyfter och åker ut i rymden och spänningen är olidlig. Väl ute i rymden så är det.. Väldigt tråkigt. Jag suktar efter att landa på en ny planet. Jag följer ett distress call som leder mig till en ny planet. Jag landar och den ser.. väldigt bekant ut. Antagligen så blev jag lurad av slumpen, för allt såg förvånansvärt likadant ut. Nåväl, nu är jag där och det är dags att utforska igen!

Det blir samma irritation med mitt inventory. Jag bestämmer mig för att ta mig min tid på denna planet, jag kände att jag lämnade den andra för snabbt. Det är nu jag börjar träffa på aliens och lär mig deras språk via olika ruiner, plakat och monoliter. Spelet känns inte lika ensamt längre. Tyvärr är utomjordingarna (eller är det jag som är utomjordingen?) väldigt tråkiga. De har aldrig olika röster och alla inom en ras ser likadana ut. Jag börjar undra om könen och hur deras kulturer är, men får aldrig något direkt svar. Jag lär mig fåtal ord men får sällan ihop sammanhängande meningar. Jag ger dem mineraler för att de ska gilla mig och i utbyte kan jag få mineraler tillbaka – eller lära mig nya ord. Jag gör dessa utbyten mycket i början, men med spelets gång börjar allt känna sig repetitivt. Det behövs en förändring.

Att uppgradera är A och O

Efter ett par timmar utforskande, säljande av mineraler och skräp, frenetiskt insamlande av nya ord att lära så bestämmer jag mig för att istället leta efter skepp och uppgraderingar av min exo-suit och nya vapen. Jag hittar en outpost som har en sändare, skapar lite Bypass Chips för att använda sändaren som sedan pekar ut en massa olika intressepunkter. Efter ett par flygningar och påfyllande av bränsle så hittar jag äntligen ett nytt skepp. Det visar att ha ett inventory slot mer än mitt gamla plus att jag behöver reparera dess komponenter igen. Jag blir oerhört glad över att ha ett (ja, ett!) mer slot som utrymme och bestämmer mig för att ta över skeppet. Av någon konstig anledning går det inte att byta ut den fungerande utrusningen av mitt gamla skepp till det nya. Lyckligtvis är det enkelt att samla ihop allt som behövs. Nu har jag ett nytt skepp. Nästa på listan är att uppgradera min exo-suit och skaffa ett nytt vapen.

Jag bestämde mig för att uppgradera min exo-suit först. Detta kan man enklast göra via drop pods som finns lite varstans på planeter. Vad ger en drop pod uppgradering? You guessed it! Ett nytt inventory slot, till din exo-suit! Ett nytt vapen hittade jag hos en ensam alien och betalade lite credits för att få ett vapen med mer slots för olika moduler! Nu kunde jag ha både en mining beam och skjuta starkare ammo på sentinels.

Är det här allt?

Sådär fortsätter det, och kommer att göra det genom spelets gång. Det kändes som att jag spelade ett spel som gick mer ut på att öka mitt utrymme i mitt inventory, än att upptäcka saker och häpnas av de olika världar som spelet erbjuder. Tyvärr är det så att även om planeterna är slumpmässigt gjorda så är de i grund och botten väldigt lika. Vissa planeter har snö, vissa har mycket vatten, vissa ser öde ut. Det finns olika temperaturer och vissa planeter är radioaktiva. Några har stormar som kommer och går. Ens exo-suit fixar det mesta och det enda som du behöver göra är att fylla på med mineraler eller resurser när något håller på att ta slut, som t.ex. syre, bränsle eller din sköld. Det är oerhört enkelt att överleva i No Man’s Sky. Konstigt nog krävs det ingenting att använda sin jetpack. Det enda som kan vara förödande är om du inte har något utrymme kvar och ibland striderna i spelen.

Bråkigt game play och en avsaknad av multiplayer

När jag väl fick prövat på strider i spelet, både på land och i rymden, så märktes det hur oslipat spelet är i dessa aspekter. Gameplay är väldigt klumpigt och enormt irriterande. Du kan uppdatera ditt vapen med olika moduler men detta gör tyvärr inte spelets strid mycket roligare. Jag försökte undvika strider så gott det gick eftersom det helt enkelt inte är kul i No Man’s Sky och saknar belöning. Avsaknaden av multiplayer gör även att spelet känns ensamt, man ser aldrig någon annan varelse (förutom djur) springa runt eftersom utomjordingarna i spelet står still. Till och med när de landar med sina skepp på olika rymdstationer så lämnar de inte ens skeppen.

Musiken ett plus i en värld av buggar

Ett stort plus i spelet är musiken. Spelets soundtrack är det inget fel på och passar bra in på vad du än gör i spelet. Dock märkte jag en del buggar med ljudeffekter som loopar eller varningsljud som fortsätter trots att man har fyllt på med resurser som fixar problemet. No Man’s Sky ser visuellt bra ut men har även en väldig massa grafiska buggar. Utöver en drös UI buggar så kan man ibland hitta sändare eller lampor som är fast i stenar eller träd; det ser väldigt opolerat ut om man tittar närmre. Jag kan förstå att det blir så när planeterna är slumpmässigt genererade. Konstigt nog ser de flesta byggnader och utrustningar ut likadana ut.

Slutledningsvis är det väldigt konstigt att skriva att jag hade velat ha mer variation. Speciellt i ett spel som har 18 triljoner planeter. Jag älskar att äventyrsspel och att utforska saker, det som saknas i No Man’s Sky är känslan av belöning av att utforska. För mig är No Man’s Sky ett spel som man kan spela efter en lång dag och man vill ha något icke krävande att spela. Det finns ett slut och det finns två grenar att följa. Att ta sig närmare och närmare till universums ’core’ eller att följa Atlas-leden för att upptäcka ett av universums mysterier. Tråkigt nog blir det mycket av detsamma även om man följer någon av dem. Det tredje alternativet är att helt enkelt göra vad du själv vill, vilket jag rekommenderar att du gör först. Det är då jag njöt av spelet som mest.


Specifikation

Recensionen är baserad på PlayStation 4-versionen.
Prisbild ca 560 kr

Recensionskod tillhandahållen av Sony.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

2 kommentarer

Du kanske också gillar

2 kommentarer

GentleCrabfish augusti 27, 2016 - 15:15

pst ni har råkat skriva inag kommentarer istället inga

Reply
Simon Larsen augusti 27, 2016 - 21:31

Det är nu fixat, tackar! 🙂

Reply

Lämna en kommentar