Hem RecensionerSpelrecensionerBräd- och rollspel Mörk Borg

Mörk Borg

av Martin "Fyghar" Johansson

Beskrivningen för Mörk Borg är ”En doom metal-skiva i spelform. En spikklubba i ansiktet. Lätt på regler, tungt på allt annat.” En väldigt intressant beskrivning och jag är mer än nyfiken på att se om den stämmer eller om de slog spikklubban lite för hårt.


Mörk Borg har en del bilder som inte är för alla. Jag har tagit med några för att visa spelets design. Om du är känslig för organ och möjligen blod rekommenderar jag dig att inte läsa vidare, såvida du inte kan läsa utan att titta på bilderna, då är det fritt fram!

När jag börjar bläddra i PDF:en blir jag först väldigt förvirrad över hur hur de har designat boken. Jag får ingen koll på hur saker hör ihop och det tar lång tid innan jag känner att jag lär mig något. Allting förändrades när jag fick tag på en PDF-läsare som kan visa två sidor samtidigt, för då såg jag helheten och blev istället chockad över hur välgjort det var. Boken är gjord för att läsas två sidor i taget och nu menar jag inte att varje öga ska läsa en sida var. Nej, jag menar att bilderna och texterna kompletterar varandra på ett sätt jag inte har sett tidigare. Det finns nog mer än en anledning till att Mörk Borg har nominerats och även vunnit priser för sin design.

När jag väl började läsa på riktigt blev jag återigen förvånad. Den här gången över hur simpelt systemet är. Redan vid karaktärsskapandet märker jag av det, för med några enkla tärningsslag vet man redan vad man har för utrustning och vapen. Får du ett lårben eller kanske ett stridsgissel? Ju högre du slår desto bättre grejer kan du få. Sedan slår man några tärningar för att se vad det är för fel på ens karaktär (det finns inte många vettiga personer i den här världen). Saknar din karaktär flera kroppsdelar, kanske gräver hen för mycket i näsan vilket orsakar konstant näsblod? Om man nu lyckas få en vettig person, trots alla de här grejerna, kan spelledaren vara extra jävlig och be dig slå en tärning för att se om något har gått snett. Eller så har något gått snett för hela gruppen som spelar, det är helt upp till spelledaren. Härnäst har vi lite magier spelarna kan utöva. Återigen är det inte alltid bra grejer och om man skulle slå samma resultat två gånger kommer ens karaktär att fatta eld och ta en T6 i skada varje runda. Det är sällan en karaktär har mer än fem i träffpoäng så alla karaktärer står ständigt med en fot i graven under sina äventyr. Till sist får man välja den klass man vill spela. Det kan vara en Brigadör med hörntänder, en Krossad Kunglighet eller varför inte en Präst med fördömd tro! Om du nu ändå tycker att det här låter krångligt att skapa en karaktär kan man i stället gå till Mörk Borgs hemsida och klicka sig vidare för att sedan få en än mer slumpad karaktär. Det var så alla mina spelare gjorde när vi skulle spela och det fungerade riktigt bra. Spelskaparna fokuserade på att man snabbt ska kunna komma igång med spelandet och inte sitta fast i karaktärsskapandet en halv evighet som man kan göra i vissa spel. Jag gillar hur enkelt det är att komma igång oavsett om man tar det snabba sättet via hemsidan eller tar det “långsamma” sättet med tärningsslag. Oavsett vilket man väljer lär det inte ta längre tid än en halvtimme innan man är igång och spelar.

När vi sedan spelar igenom introäventyret “Svart Sörja” är det återigen enkelt att sätta igång. Till skillnad från t.ex. de olika äventyren i Dungeons & Dragons (D&D) som kan vara smockfulla med text och exposition får vi här reda på väldigt lite egentligen. Spelarna får först reda på vad det är de ska göra att hitta Skuggkungens son för att slippa dödsstraff. De kan också slå en tärning för att se vad det är för rykten de kan ha hört om Den Förbannade Hålan där de kommer leta efter prinsen. Alla rykten är dock inte sanna och det kan bli intressant om de har hört olika saker. Jag tyckte det var roligare om alla spelarna hade hört olika rykten istället för att gruppen gemensamt skulle ha hört ett enskilt rykte. Det är dock en smaksak som varje spelledare får avgöra vad hen tycker fungerar bäst för sin grupp. När karaktärerna väl går in i hålan får varken de eller jag särskilt mycket information att gå på. Jag som spelledare kan se att det står vad karaktärerna kan känna för doft, hur väl upplyst rummet är, vad som hörs samt vad som faktiskt finns i rummet. Det känns betydligt lättare för mig som spelledare att bara ha några mindre detaljer att gå efter istället för D&Ds variant med ett halvt A4. För om spelarna väljer att göra något som inte är planerat, kan jag enkelt fylla i luckan på egen hand om det skulle behövas – något som inte fungerar lika enkelt i D&D. 

Även striderna är enkla och det ligger mycket fokus på att spelarna deltar. Om de vill anfalla får de slå en 20-sidig tärning (T20) och om de slår 12 eller högre träffar de och kan rulla för skada. När det är fienders tur och de slår mot spelarnas karaktärer är det återigen spelarna som slår en T20 för att se om fienden träffar, återigen ska de slå över 12 för att träffa. Jag vet inte om vi hade otur när vi spelade men det var sällan någon träffade, men när det väl blev en träff gjorde den rätt ont. Jespers karaktär dog på ett slag, så ont gör det! Spelledaren gör inte så mycket under striderna mer än att hålla koll på fiendens hälsa samt moral. För om de har tagit tillräckligt med stryk eller förlorat X antal kamrater kommer de antagligen vilja fly, för vem vill strida i en förlorande strid? Om man nu skulle missa, eller om fienden skulle träffa, kan man använda något som kallas Järtecken. Dessa har flera funktioner som att göra maximal skada i en attack, slå om sitt eget/någon annans tärningsslag eller kanske sänka skadan man ska ta med en T6. Oerhört bra grejer allihopa men eftersom man bara har ett begränsat antal med järtecken bör man inte spendera dem hur som helst. De återvänder dock efter att karaktären har vilat sex timmar i spelet.

Det här är ett riktigt kul rollspel, om än groteskt och mörkt vilket gör att det inte passar alla. Ärligt talat tror jag målgruppen för det här spelet kan vara rätt liten, men om man testar på det tvivlar jag på att man kommer ångra sig. Det är enkelt att sätta sig in i, enkelt att komma igång med karaktärsskapande samt enkelt att starta introäventyret. Detta i kombination med hur mycket material spelskaparna bjuder på via sin hemsida gör att man kan sitta med det här rollspelet i många sessioner framöver. Det finns till och med varelser baserade på dataspelet The Binding of Isaac att ladda ner helt gratis för att sedan användas, vilket passar perfekt. Jag skulle gärna ge spelet en högre utmärkelse men eftersom det är en så pass nischad målgrupp kommer det som sagt inte passa alla. Om du nu känner att det här är något du vill testa på kan jag bara säga att det här är ett riktigt Bra köp!

Specifikation

Recensionsex tillhandahållet av Fria Ligan.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

 

i samarbete med PriceRunner

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar