G.I. Joe: Operation Blackout

De populära leksakerna återvänder – nu som spelbara karaktärer! Fartfylld action mellan de ”goda” och de ”onda” är deras signum, så även här. Kommer Joe-trupperna klara av att besegra den ondskefulla organisationen Cobra? Med lite hjälp utifrån kanske…

Från leksaker, till serier, till filmer, till spel; en kort sammanfattning av vad G.I Joe är. Oavsett i vilken form de kommer blir det actionfyllt. Även den här utgåvan är fylld med pang, boom och crash – dock ingen Mr Cool. 

Vid start av spelet är det första som slår dig precis det man kan vänta sig: en titelmeny. I detta fall är det en riktigt snygg sådan. Skärmen är delad i två ljus, rött till vänster och blått till höger; två färger som ligger nära varandra i komplementfärgscirkeln – motsatsfärger som framhäver varandra. Det stiger även ånga upp som färgas av färgerna från ljusen. Det är en dynamisk och härlig bakgrundsbild. Musiken som hörs är en taggningsmusik som består av trummor, distad elgitarr, fiol och en klinkande xylofon. Ganska härlig – inte för hårt, inte för mjukt.

”Knowing is half the battle”

Från titelmenyn kan man antingen spela kampanjen, ändra inställningar eller gå in i fliken ”Knowing is half the battle”. Under den sistnämnda kan man se karaktärernas attacker, klasser och deras bio. Det är lite småkul att titta på, speciellt eftersom jag inte har någon djupare kunskap om serien. Här kan man också kika på olika samlingsobjekt man hittar under kampanjens gång. Inställningarna kan man inte ändra jättemycket relevant på. Spelet har en ganska kraftig motion blur som är irriterande, det hade varit trevligt om man fått möjligheten att stänga av den.

Handlingen är enkel: Cobra har tagit över hela jordens elektricitet och styr därmed jorden. Varför har de tagit elen? De är onda, de vill ha makt för att de är onda och onda personer gör onda saker. Ifrågasätt inte så mycket, det blir enklast så. Cobra har också dödat alla Joes – de goda – i alla fall vad de tror… men det är så klart inte fallet, det finns ett gäng Joes kvar. Du ska hjälpa Joe-soldaterna att störta Cobra och återta jorden. Man ska också hjälpa Cobra att stoppa Joe. De flesta av de 20 uppdragen/nivåer som finns spelar man som Joe, men fem – sex spelas som Cobra. Första uppdraget spelar man som Joe och andra som Cobra. Efter andra uppdraget sker övertagandet av jorden helt ’off screen’ – märkligt val.

– Jag kallar den för ”Vetandet är halva striden i röd och blå bakgrund”

Inför varje uppdrag får man välja att spela som en av två karaktärer, den andra blir din kompanjon under uppdraget. Detta gillar jag, för ofta är de valbara karaktärerna av vitt skilda klasser; en kan vara ninja och den andra kan vara en soldat. Karaktärerna inom en klass har snarlika förmågor; ninjas är snabba, skjuter snabbt men gör lite skada per skott och har inte så mycket liv. Trots att man bara får välja mellan två karaktärer per uppdrag, gör det inte så mycket eftersom de uppmanar till olika spelstil. Hur spelar man då? Det är en shooter ur ett tredjepersonsperspektiv. Man skjuter och slår på fiender med kniv/svärd, kastar granater och möter bossar lite då och då. Kontrollerna är logiska och lätta att ta till sig. Man har sin livsmätare och över den sin sköldmätare. Skölden har mer poäng än vad livet har. Livet tål också skott sämre än skölden; det går snabbare att skjuta ner 100 liv än 100 sköld. Livmätaren ökar man på genom att plocka upp gröna glasbehållare och skölden laddas automatiskt upp efter man inte tagit skada på ett antal sekunder.

Alla karaktärer har varsin dodge och ultimate-förmåga – en kraftfull förmåga som laddas upp efter tid. En ultimate kan vara en sköld där din egen sköld laddar upp snabbt eller att åkalla en drönare som skjuter på fiender. En dodge kan vara att rulla kort flera gånger eller att slänga upp en sköld som skyddar dig mot attacker ett par sekunder. Min favoritkaraktär heter Scarlett. Hennes vapen är en sci-fi armborst, trots det är hon inte hårig från topp till tå och har inte gurgel till tal. Som dodge-förmåga har hon en snabb och lång kullerbytta och hennes ultimate omvandlar hennes armborstskott till elbollar som gör massiv skada. Hon har inte så mycket sköld eller liv, men gör mycket skada, har en bra dodge och springer riktigt snabbt. Kort och gott är hon vad som kallas för ”glaskanon”.

Spelets nivåer är ganska gammeldags designade. Från kampanjmenyn väljer du den senaste nivån och du laddas in i den. Du ska hålla en bas under två minuter eller springa runt och trycka på knappar. Är man lätt disträ (precis som j… oh en godisb… Playst… blomma) kommer det ganska snabbt bli långtråkigt. Lyckligtvis kör man pansarvagn i vart fjärde uppdrag som ett bryt från monotonin – men det är inte nog med variation. När du är klar med uppdraget återgår du till kampanjmenyn och nästa nivå har dykt upp. Det känns lite Starfox: Assault. Något jag däremot upplevde positivt med uppdragen var troféerna.

Varje uppdrag har två troféer. Om man vill vinna dessa troféer måste man klara av vissa mål på uppdraget det gäller, till exempel klara ett visst segment på utsatt tid eller klara nivån helt utan att dö. Gillar man troféer är detta något som kan dra in en i spelet igen, precis när man trodde att man var ute. Nivåerna har stor variation i landskapen (snö, öken etc), men de har inte riktigt något som drar åt sig blicken nämnvärt – de ser lite trista ut. Om vi ska titta på grafiken, gör jag helst inte det… Den tecknade stilen är riktigt härlig, men animationer, utelämnandet av rörliga munnar vid tal, design på byggnader och fiender är inte lika härligt. De ser, precis som nivåerna, lite trista ut. Ljudeffekterna är försvinnande generiska – detsamma gäller musiken under spelsessionerna. Den tecknade stilen är aldrig härligare än före och efter uppdrag. Där får man se videosekvenser som är stopmotion med handling. Här excellerar spelet – sekvenserna är ofta riktigt läckra!

PANGsarvagn!

Sammanfattningsvis är spelet helt okej och klart över förväntan. Under uppdragen fallerar det grafiskt och under stopmotion-sekvenserna excellerar det. Kontrollerna är simpla men dugliga och det ges stor valmöjlighet gällande variation hos de spelbara karaktärerna. Jag hade önskat mer av inställningarna, det estetiska och uppdragen blev lite utdragna i längden. Det får inte någon utmärkelse, men med tanke på priset är det ganska nära ett bra köp. Vänta tills rean och slå till – du kan bli glatt överraskad!