Hem RecensionerSpelrecensioner Burnout Paradise Remastered

Burnout Paradise Remastered

av Fredrik Olsson

Hej jag heter Fredrik och är med i AA – Anonyma Arkadracers. Jag har nu varit fri Burnout Paradise i snart tio år….men nu drog spelet in mig igen. Suck…. Nåja, jag vet att det finns ett slut på spelet, så jag kommer nog komma ur detta vanskliga fyllerus!

I 200 km/h prejar du en hetlevrad motståndarbil in i ett broräcke. Du ser bilen upplösas i atomer, för att sedan fara över mållinjen med ett brett leende över läpparna. Det är med välbekant njutelse som denna arkadracingklassiker nu har hittat tillbaka till strålkastarljuset. Men gör högupplösta texturer, och en utgivning på moderna konsoler det verkligen värt att återigen skaffa det gamla arkadspelet igen?

RIV AV FAKTAN

Burnout Paradise Remastered är ett fylligt paket; det medföljer inte bara 4K stöd (bara på PC, PS4 Pro, Xbox One X dock) och 60 fps utan även hela åtta tillägg (däribland ett paket med en hel ö; Big Surf Island) samt smidigt onlineläge. Uppenbarligen har även grafiken piffats till i den mån det gått, med nya högupplösta texturer, shaders och bättre skuggeffekter. I korthet, ja, den nya versionen (dock i 1080 upplösning på PS4 & Xbox One) flyter på bra i sina 60 bildrutor i sekunden och ser bra ut även i jämförelse med många av dagens bilspel. Så trots att det är samma spelmotor, så står det sig bra mot konkurrenterna.

ARKAD ÄNDA UT I FINGERSPETSARNA

Det räcker inte att bara sätta gasen i botten, du kan även starta din kanna nitro och flyga fram…för att sedan starta en andra kanna nitro….och sedan ännu en….och så vidare! Ja så fortsätter det, i alla fall om du valt en bil där det går att göra så. För här finns nämligen en stor variation av påhittade fordon (inga kända bilmärken här inte) som alla känns olika, i tyngd och körkänsla. Förvisso är det arkadkänslan som dominerar med responsivt styrkänsla och ögonblicklig action. Du mosar dig igenom horder av motståndare i olika spellägen; race (klassiskt race till mållinjen), Road Rage (ta ut ett visst antal motståndare), Stunt Run (tjäna in en viss summa genom att utföra galna saker), Marked Man (överlev tuffa motståndares jakt på dig, medan du försöker nå mållinjen), Burning Route (Nå specifik plats på tid), Tour of Duty (nå ett antal punkter på kartan under en viss tid) och alla ger sin egen spänning och utmaningsnivå.

VÄRT ATT SKAFFA DEN NYA VERSIONEN?

Innan jag påbörjade arbetet med recensionen så var jag i ständig flux om vad jag egentligen skulle skriva. Drivs jag av nostalgi för originalspelet? Om inte, varför är det legitimt att köpa remastern när originalet finns (ex. för PC och Xbox bakåtkompatibilitetsläge på Xbox One) kvar? Och går jag in i recensionen med en förutfattad åsikt redan?

Ja, frågorna är många och här kommer mitt försök att faktiskt svara samtliga. Sanningen är den att det finns en ny generation spelare, som säkert inte hört talas om spelserien, för dessa, så är det ett klockrent köp. Men inte utan några repor i lacken. För det första så är spelet tio år gammalt, med en kartfunktion som kan kännas plottrig. Då du har race där du ska ta dig från start till mål, men egentligen utan några vägmarkeringar (utöver en liten pilmarkering under race) eller waypoints på något sätt. Så är man van vid detta, så är det värt att nämna att detta är på riktigt ett open-world arkadracing spel. Du kan ta dig över hela kartan från start, och även om du saknar waypoints, så lär du dig var saker och ting är på ett annat sätt. Men jag kan förstå att för ”completionists” så kan det vara jobbigt, då vissa objekt (som man ska ha sönder, ex. skyltar och grindar) helt enkelt inte syns på kartan. Men på det stora hela så är detta en fråga om identitet snarare, att man själv får styra kosan och därigenom sin progression att det inte gör något.

Super Jumps ger dig vingar….ett tag.

Spelets progression känns av hela tiden, du hittar hela tiden något som du ”bara måste” köra på, leta upp eller ta dig an på färden. Det är i mångt och mycket ett Skyrim på arkadracingstuk; vilket inte är illa pinkat. Hela tiden ges du suget att hela tiden upptäcka nya saker, nya hopp, vägar och race. För att inte tala om alla coola fordon som finns.

Med det sagt, drivs jag av nostalgi och/eller blir förblindad av en redan satt åsikt i ämnet? Nej, jag tycker inte det, för jag kan ändå se att spelet har brister på ett sätt jag inte tidigare kunde, men att trots det, så faller det på den absolut mest grundläggande saken; är det roligt att spela? Och ja, det är det fortfarande. Det går knappt att lägga handkontrollen åt sidan, för du ska bara se om du kan få till en bättre tid, vinna ett race, få en bil, hitta hemliga vägar och köra på andra bilar. Ja, i grund och botten så är spelet genuint roligt att spela, och sedan att det utrustats med ett fylligt paket av områden, bilar och onlinemöjligheter gör att livslängden är förståeligt bra för Burnout Paradise.

Som ett open-world arkadracingspel så slår det det mest som kommit ut på de senaste åren, och representerar äkta arkadkänsla. Att dundra fram över vägarna, gira mellan bilar i topphastighet och smacka in en annan bil i en bergsvägg så metall flyger all världens väg, är så sjukt vällustigt att jag inte kan lägga från mig handkontrollen. Att det samtidigt är spelbart på Playstation 4,  (och de nyare konsolerna överlag) i ny piffig skrud gör det hela bara svårt att värja sig emot. Så ja, det är definitivt värt att köpa Burnout Paradise Remastered.


Specifikation

Denna recension är gjord på Playstation 4 versionen.
Burnout Paradise remastered. Lägsta pris 349 kronor (PS4) enligt Prisjakt.nu 2018-03-26

PS. En PC version kommer höst 2018.

Recensionsex tillhandahållet av EA

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar