Rise of Industry 2

Studion SomaSim är inte helt nya på stadsbyggarspel, de har nämligen gjort ett spel som heter Projekt highrise som har tillfredställande betyg på Steam. Det första Rise of industry var dock gjort av en annan studio vid namn Dapper Peguin Studios som lades ner 2024. Nu får vi se hur den nya studion tar sig an detta.

Rise of Industry 2 har en kampanj med en rejäl mängd olika scenarion som fokuserar på olika produkter, platser samt råvaror beroende på vilket scenario du väljer. Detta ger en mer hanterbar situation till en gren av stadsbyggargenren som tenderar till att bli överväldigande om den inte har vissa förenklingar och begränsningar. Exempel på detta kommer bli tydliga under resten av denna recension.

Du får en handledningsbana där du ska skapa en produktion av ”VHS-band”. För er födda efter 2000 så var dVhs enda sättet att titta på film hemma, och för er som kommer ihåg är det dags att känna sig gamla. Då måste du i första hand extrahera olja för att skeppas till en plastfabrik där det behandlas och i sin tur skickas till fabriker som gör VHS-band av plast och papper. Men nu kommer ett problem, du har ingen pappersproduktion. Att starta upp en produktionskedja är ganska omständligt för något du behöver ganska lite av. I sådana fall kan du köpa papper eller andra resurser du behöver av andra företag vilket ärligt talat är det bästa spelet kunde erbjuda. Detta tar bort monotoni och gör ett spel som lätt kunde kloggas igen av för mycket småpill.

80-tals självhjälpsfilmer. I got this.

För att köpa resurser behöver du be en av dina vd:s förhandla ett kontrakt som innebär leverans av en viss mängd material med jämna mellanrum. Dessa måste sedan skickas ut till rätt industri. När allt är klart och produkter har skapats använder du ett liknande kontrakt för att sälja dina varor. Detta kan kräva lite matte för att få rätt men vi har alla en miniräknare i fickan. Alla resurser, material och produkter skickas via transportlinjer som enkelt kan skapas och ändras vid behov i en liten meny vars enda syfte är just det. Detta förenklar tillsammans med det faktum att du endast behöver ändra dem när du vill, aldrig för att du måste, vilket skapar en viss känsla av självbestämmande.

Rise of Industry 2 har mer delar till sig än sin föregångare och siktar helt klart på att spegla företagsstruktur samt affärsvärlden på ett sätt som är hanterbart för folk som saknar insikt vanligtvis. Hur lyckas den med det? Hyfsat bra faktiskt, du kan samla inflytande gentemot andra inflytelserika människor som erbjuder köp och säljkontrakt för olika saker genom affärslunch, eller kanske den mest stereotypiska affärssporten – borgarbandy.

Den allmänna känslan skriker 80-tal, grafiken är förvånansvärt charmig för sin enkelhet och små bygganimationer. Grafiken matchar helt enkelt väldigt väl med det årtionde som spelet ska förknippas med. Detta hjälps av den ljudbild som du får. Den består mest av musiken som känns tagen ur en gammal reklam eller självhjälpsvideo, detta kan låta som att det blir enerverande men så är icke fallet. När du pausar möts du av ett ljud som kan vara nostalgiskt för oss som var där när VHS apparaten tog sina sista andetag.

Stilen är mysig och får mig att glömma att jag bränner 5 ton kol om dagen.

Målen sätts av dina investerare i början av projektet som sedan ger dig pengar, dessa kan ta ett tag att fullfölja och är i vissa fall ganska svåra. Beroende på vad de är ute efter, eller snarare vad du väljer att utveckla finns en produktionsmanual som visar vad du behöver, hur du får det och vilket facilitet som behövs. Den visar på ett ordentligt spann av resurser och olika sätt att ta fram samma variant, det finns till exempel tre sätt att ta fram plast som kräver olika resurser. Manualen har även en forskningsflik där du kan låsa upp olika fabriker och byggnader.

Komplex som tar fram resurser behöver ofta vara på en plats där resursen finns, de platserna kan köpas av dig för en varierande summa. Men detta tog ett tag att inse, handledningen var noga i vissa aspekter men var minst sagt bristfällig i många andra. Det är många tillfällen då jag var tvungen att leta som attan för att hitta vad jag behövde och det var inte särskilt kul.

I det stora hela skapar spelet en ganska trevlig upplevelse. De har skapat förutsättningar för att inte känna sig alltför överväldigad om det inte är det man vill. Kontrollerna och menyerna är relativt lätta när du listat ut vad de gör även om de kan kännas lite osmidiga ibland. Spelet utspelar sig på 1980-talet och detta reflekteras på ett komisk och märkligt nostalgiskt sätt då jag inte var där. Ger man sig fan på att lista ut spelet finns det något att hämta om man gillar genren men den dåliga handledningen är ett minus minst sagt. Det är ganska enkelt att hålla koll på produktion genom att siffrorna hålls låga och en fabrik kanske tar in max fyra av en resurs för att göra fyra av något annat, vilket också hjälper till att inte bli för mycket. Jag kommer nog fortsätta spela ett tag till men inlärningen är brant i nästan alla avseenden på grund av den kassa introduktionen som inte förklarar mer än vad jag beskrev i min tredje paragraf.