Gothic 1 Remake

Länge har jag varit nyfiken på om den här gamla pärlan kommer leverera när det väl släpps. Jag tror att många fans av den gamla Gothic-serien kommer glädjas åt vilket skick Gothic 1 Remake är i när det äntligen har landat på marknaden och fått sig ett par uppdateringar sedan dess.

På natten bestämde jag mig. Måste tillbaka. Här finns bara livsfarliga brottslingar som spottar på sina slavar. I skydd av mörkret simmar jag över en sjö och dimman ligger tät. Tar mig upp mellan två klippor, tänder min fackla och tar några stapplande steg i sanden. Ögon skimrar till inte ens fem meter bort och jag finner mig själv jagad av en blodtörstig ödla av storlek häst. Full av panik ser jag till slut ett ljus i natten. Ett hus. Ödlan är mig hack i häl när jag når en man och en hund som tar upp kampen mot odjuret medan jag gömmer mig i stugan. Genom en glugg i väggen ser jag hur besten sliter mannen och hunden i stycken. Besegrad lägger jag mig i den nu döde mannens säng tills morgonen gryr…

Jag ska vara ärlig. Jag spelade kanske tio minuter av Gothic när det begav sig 2001. Det laggade och verkade krångligt på alla tänkbara sätt. Men sedan remaken var ett faktum fick jag upp ögonen för det igen, och jag var knappast ensam. Många gamla och nya fans flockade sig till Gothic 1 Remake när det släpptes i början av sommaren 2026. Till en början låg det på ganska svaga betyg men har med tiden klättrat upp till ett Very Positive på Steam. Jag ska berätta varför.

Gothic 1 Remake är ett hårdkokt RPG som tillverkades i en serie med fyra spel av Piranha Bytes i början av 2000-talet. Det är ett svårt spel och jag pratar inte bara om striderna. När du blir förd till fängelsekolonin som ligger i The Valley of the Mines på ön Khorinis är du fullständigt kass och kan ingenting. Du håller ditt svärd som en femåring och dör av fyra-fem slag av vilken liten råtta som helst. Din status är lika med noll bland de andra intagna och många av dess dras inte för att bråka med dig. Blir du osams med någon kommer de ihåg det och kan gillra fällor åt dig eller helt enkelt spöa upp dig och ta dina saker när du ligger och kvider på marken. De betalar givetvis vakterna för att titta åt ett annat håll just då. Du måste tänka ett steg längre än vad du kanske är van vid. En konversation kan leda till din undergång om du inte sköter dina kort rätt. Tar du fel stig i vildmarken kan du hamna i Orchernas territorium – om en råtta är svår kan vi med snabb huvudräkning komma fram till hur mötet med en Orc skulle gå.

The Old Camp.

Men vad handlar allt det här om egentligen? Jo, om vi zoomar ut lite så håller människorna på att förlora kriget mot Orcherna, men har ett hemligt vapen. I kolonin där du som spelare finner dig bryts en sorts magisk malm i en stor gruva. Kungen bestämmer att alla brottslingar i landet, oavsett brott, förs till kolonin för att hacka fram så mycket malm som är möjligt. Kungen beordrar magiker att lägga en besvärjelse i form av en stor bubbla över gruvan för att hindra fångarna från att rymma. Detta går givetvis helt åt skogen och bubblan växer sig mycket större än tänkt och täcker hela dalen samt fångar magikerna på insidan. Tumult bryter ut och fångarna mördar alla vakter och tar kontroll över dalen samt malmbrytningen. Eftersom ingen kan komma ut ur bubblan skriver kungen ett avtal med brottslingarna – malm mot varor. Brottslingarna på insidan kan såklart inte hålla sams och bryter upp i flera olika läger där de jobbar på vitt skilda sätt och vissa får agera slavar som bryter malmen.

Du är en namnlös brottsling som kommer in i kolonin med ett uppdrag – att lämna ett brev till en av dessa bubbelmagiker. Men resan dit är långt ifrån rak och simpel. Spelet handlar om att lära känna världen du blivit satt i. Du känner ingen, vet inte vart något ligger eftersom du inte har någon karta eller ens vilka regler som gäller. Och det måste du klura ut för att klara ditt uppdrag. I Gothic 1 Remake finns inga markörer eller långa avhandlingar om vad du ska göra härnäst. Du måste prata med dem du stöter på och lära dig av vad de säger till dig, på riktigt. Nästan alla ger dig olika ledtrådar kring vad du kan göra för att få respekt, tjäna pengar eller bli bättre på olika färdigheter. Med bristen på kartor (även om du kan köpa eller hitta sådana) går mina tankar snabbt till när jag som tolvåring spelade Grand Theft Auto 3 och kunde hela staden som min egen bakficka. Av ren nyfikenhet kring vad som kunde dölja sig bakom nästa hörn utforskade jag varenda millimeter. Detta är lite samma sak, fast den här gången hänger alla spelmekaniker och din överlevnad på att du lär dig allt om din omgivning.

Tidigt i spelet hittar du The Old Camp. Här lever folk efter en tydlig hierarki där din plats förtjänas genom att göra olika tjänster och visa dig värdig att klättra. Du lär dig snart några namn på personer som står högt i rang runt den gamla borgen där de flesta fattiga och lägre stående har byggt sina skjul innanför muren. Porten till borgen är blockerad av en stor man med armarna i kors, bärandes på en tung och vackert smiden rustning. Han låter oss veta att magikerna bor i borgen, men du får givetvis inte komma in förrän du visat dig värdig. Efter en promenad på borggården i leran stöter du på vakter, Shadows, som ber om beskyddarpengar. Betalar du får du faktiskt hjälp av vakterna om du råkar i trubbel, så länge inte avskummet du bråkar med har betalat mer. Väljer du att inte betala – kan det stå dig dyrt.

Du stöter på alla möjliga typer här. En galning vägrar lämna dig ifred och följer efter dig överallt, tror att ni är bästa vänner tills du eventuellt tröttnar och gör något åt saken. En annan blev tvungen att bygga sitt skjut mitt i gången i brist på plats och skäller på dig när du tar vägen genom hans vardagsrum för tionde gången. En gång nekar jag att betala vakterna för sin beskyddarverksamhet. En stund senare frågar en man mig om jag vill följa med på ett uppdrag som kommer hjälpa mig få upp min status i lägret, något som jag halvt desperat är intresserad av vid det laget. Väl en bit ute i skogen blir jag överfallen av mannen och hans kompanjoner – de hälsar med varma kramar från vakten jag inte betalat. Spelet är fullt av dessa små historier, regler och personer som förgyller hela spelupplevelsen och gör världen otroligt levande och att utforskandet nästan alltid känns belönande.

Ett av många system som jag uppskattar är ekonomin. Det är svårt att tjäna ihop pengar, eller magisk malm. Den fungerar nämligen som valuta i Gothic 1 Remake. Saker har olika värde beroende på vilket läger du befinner dig i och ju mer du säljer av något föremål desto mindre värt blir det nästan direkt – eftersom efterfrågan minskar. Därför är min taktik hittills varit att samla många olika saker för att försöka sälja, för pengar behöver du. Nämnde jag att du är en fullständigt talanglös tjomme till en början? För att bli bättre på något, förslagsvis strid med enhands vapen – kostar det ungefär hundra ”nuggs”. Att sälja någon gammal svamp eller fjäder ger kanske en-två ”nuggs” per enhet. Men oroa dig inte, du hittar magisk malm lite här och där.

Ibland får du tänka till och planera noga vad du ska lägga dina pengar på. Jag älskar detaljen att när du till slut köper dig träningsnivån ”tränad” med enhandsvapen byter plötsligt hjälten stans. Du ser verkligen att han har växt en aning som krigare. Du får också möjlighet att göra länkade attacker, ripostera och lite annat smått och gott. Vildmarken är fullständigt livsfarlig, därför har jag i början hittat personer som kunnat ta med mig till de olika lägren och därmed sluppit bli uppäten på vägen.

Möjligen kan vi gissa oss till att uppdragen också har fått sig rejäl genomarbetning? Det stämmer likväl som att himlen är blå. Eftersom jag inte kom speciellt långt kanske detta är en självklarhet för fans av Gothic från 2001. För mig känns det som att Alkimia Interactive har tagit varje möjlighet att ge dig så många val som möjligt kring hur du kan lösa uppgifter eller ta dig an spelet. Råkade du mörda en viktig person för ditt uppdrag? Jahapp, tråkigt. Tog du pengarna och stack istället för att köpa det där svärdet åt Arhur? Okej, ha så trevligt med din nya breda plånbok. För mig finns inget bättre än när jag får göra precis som jag själv vill. Slippa misslyckas med ett uppdrag för att ”det inte slutfördes på rätt sätt”. Här finns inga, eller väldigt få rätt och fel, vilket är en styrka och en svaghet då du ibland kan känna dig vilsen och inte veta vad du ska ta dig an härnäst.

Men hur känns striderna då trots att hjälten är så hopplöst dålig på allt? Är du ett fan av The Witcher 3 kommer du känna igen dig. Jag har hört någonstans att CD Project Red tog inspiration från just de gamla Gothic spelen till Witcher-serien. Med svärd har du slag från höger och vänster, ett tungt huggande slag uppifrån samt ett framskjutande stick. Du kan även hoppa åt vilket håll som helst för att undvika attacker, även kallat dodge. I takt med att du blir bättre kan du som tidigare nämnts kedja ihop attacker för att slå snabbare. Din karaktär har fyra attribut som går att förbättra – hälsa, mana, styrka och smidighet. Ökar du din styrka gör du dels mer skada med svärd, klubbor och knivar samt förmågan att använda tyngre vapen. Smidighet gör detsamma med pilbågar och armborst. Magi kommer i form av skrifter som försvinner efter användning. Du kan dock lära dig att tillverka egna skrifter, samt smide och mycket annat, men det är en kostsam affär. För varje ny nivå får du mer total hälsa och mana, samt tio inlärningspoäng. Dessa inlärningspoäng använder du hos olika tränare som du stöter på. Till exempel kostar det tio inlärningspoäng och hundra ”nuggs” att lära sig ett yrke som smide eller magisk skrift. Eller ett inlärningspoäng för att öka din styrka med ett poäng.

Världen i Gothic 1 Remake är en vacker plats som drivs av Unreal Engine och massor av skannade 3D-objekt. Det ger ett halv-realistiskt intryck vilket jag tror är meningen. Även om jag upplever grafiken som väldigt snygg känns den bitvis ojämn. Naturens växter håller inte samma kvalitet som stenar och berg – troligen för att vissa saker tillverkats för hand istället för att skannas och kan då tappa detalj. Dock är detta en liten sak i sammanhanget om du inte är väldigt petig. Jag tycker nästan alltid att gameplay kommer före grafik, och i det stora hela är spelet en snygg och lite mystisk upplevelse med detaljerade läger som berättar en historia. Skogarna är fyllda av farliga djur som lurar i snåren där dimman ibland ligger tjock. Eller djupa gruvor där magisk malm lyser upp de grovhuggna gångarna med ett mjukt blå-lila ljus till ljudet av frustande slavar och klingor som slår mot granit.

Typiskt skummisar att sitta på yoga mattor

Alla dialoger har röstskådespelare av varierande kvalitet. Generellt tycker jag att vi presenteras av övertygande och varierade snacksalvor. När jag spelar Skyrim till exempel kan jag bli smått tokig av att höra samma person göra rösten till fler olika personer och väsen under samma uppdrag. Men jag upplever inte alls samma sak här. Vissa har bred dialekt, vissa känns aggressiva, vissa känns vänliga men aldrig upprepande. Det gör också att det verkligen återspeglar att alla dessa fångar kommer från olika delar av världen.

Musiken är allt som oftast trevlig och väl passande till platsen du är på. Den märkliga sektens läger ligger i ett stort träsk fyllt av tjocka träd, snår och växter som påminner om en djungel med slarvigt byggda gångar av mossiga brädor, alltid i dunkel och dimma. Ackompanjerad av en sorts långsam djungeltrumma, flöjter och xylofoner. Det lägger en bra stämning, men efter ett par timmar blir jag nästan galen av upprepningen.

Spelet känns stabilt men de första tjugo minuterna var en trög upplevelse. Jag låg på runt tjugo-trettio FPS (frames per second) och blev orolig att det skulle fortsätta så. Efter ett tag släppte det och sedan dess har jag inte märkt av några direkta prestandaproblem. Annat är gränssnittsproblem där det helt enkelt inte dykt upp alls eller fastnat. Detta ordnade sig efter en omstart. Det ska nämnas att spelet har uppdaterats sedan jag hade dessa problem, vi kan hoppas att det är löst när du läser detta.

Det finns så mycket mer jag vill berätta men vad skulle då meningen vara att ens spela Gothic 1 Remake. Det måste helt enkelt upplevas då jag anser att detta är ett otroligt spel som är värt din uppmärksamhet. Ja, det kräver mer av dig som spelare, men vad du får tillbaka är en upplevelse som vi sällan ser mycket längre där du måste tänka och klura ut saker själv – där allt inte kommer serverat på ett silverfat. Dialoger spelar faktiskt roll för hur du ska ta dig vidare eller hur en direkt konsekvens kommer utspela sig. Självklart förstår jag att inte alla är sugna på den här typen av spel, men jag kommer alltid glädjas åt att produkter som detta får en plats på scenen. För mig hjälper det att veta om det kommer vara utmanande och att jag måste vara lyhörd eftersom det då blir min förväntning. Jag hoppas att du som väljer att spela Gothic 1 Remake efter den här recensionen går in med en liknande inställning och att du får en lika underhållande upplevelse som jag har fått. Lycka till!

Testdator: AMD Ryzen 9 7950X, 64GB DDR5, Geforce RTX 4090