Förhandstitt: Stick it to the Stickman

Många som varit arbetslösa länge, men som plötsligt faktiskt får ett jobb, kan ibland svära en ed för sig själva: “Jag ska minsann aldrig bli arbetslös igen!” Det är med andra ord dags att klättra såpass högt upp på företagsstegen, för att inte hamna i den positionen igen. Hur går vi tillväga för att åstadkomma detta? Vi spöar såklart skiten ur alla andra på företaget, tills vi med våld har tagit över VD:ns plats.

Stick it to the Stickman är ett sidscrollande, fysikbaserat slagsmålsspel som nu har påbörjat sin Early Access. Vi iklär oss rollen som en blå streckgubbe, som när vi träffar honom inte har det särskilt välställt. Han ligger nämligen och sover på en parkbänk, men blir väckt av en vit streckgubbe, som menar på att bänken tillhör honom och att vi ska ta tag i vårt liv och skaffa ett jobb. Istället för att försöka lära surskallen en läxa i att inte kasta sten i glashus (då han befinner sig i samma situation som vi) beger vi oss till en närliggande företagsbyggnad och skaffar ett jobb. Vi verkar ha bestämt oss för att inte hamna i vår föregående situation igen. Nej, vi ska ta oss upp till toppen av företaget. Vi ska bli den nya VD:n. Hur ska det gå till då, genom hårt arbete? Givetvis inte! Detta är såklart ett mål som uppnås genom att spöa skiten ur samtliga röda streckgubbar till medarbetare, för att som avslutning ge VD:n på nöten så att vi kan ta dennes plats, för att starta vårt nya och mäktiga liv… Eller i alla fall tills någon kommer och försöker ge oss samma behandling.

Vi kan förresten välja att tacka nej till jobbet till en början. Allt det kommer att åstadkomma, är att några textrutor förklarar att vi går hem och undrar varför vi inte har några pengar, för att sedan ta oss tillbaka till företagets erbjudande igen. Spelet går med andra ord ut på att slå och sparka alla röda streckgubbar på varje våning, tills vi når taket och får slåss mot VD:n. Till skillnad från andra slagsmålsspel, där vi oftast har flera knappar för att slå, sparka och göra specialattacker nöjer sig det här spelet endast en knapp. Vi får inte heller välja vilken typ av attack vi vill göra. Istället kommer attackerna rada upp sig som kort längst ner på skärmen, strax ovanför vår livmätare. Varje knapptryck kommer alltså att resultera i en ny attack och när du kommit till sista korten, kommer attackerna bara börja om från början igen. 

Under din framfart, kommer du få möjligheten att utöka din lista med fler attacker. Det kan vara alltifrån en ny typ av spark till att du kan skjuta dina fiender med en häftpistol, kastknivar eller vad sägs om en kaffemugg som du kan kasta? Till en början tyckte jag att detta gjorde upplevelsen lite väl slumpmässig. Det finns dock lite mer taktiktänk än så. Eftersom att du kan se hur korten är uppradade, vet du ju vilken attack som kommer härnäst och kan således placera dig på en lämplig plats för att få ut bäst effekt.

Lyd företagsledningen!

Slagsmålen och rörelserna är fysikbaserade. Vilket betyder vissa delar av miljön reagerar på när slår på dem, eller bara råkar stöta in i dem. Likaså reagerar fienderna på hur dina slag, sparkar eller skott träffar dem. Utvecklaren har även valt att vår blåa hjälte ska ha en fysik som påminner lite som överkokt spagetti. Det är i alla fall så det känns när jag styr karaktären. Det känns oprecist och ibland är det kämpigt att bara få karaktären att klättra uppför en stege, då han är så sladdrig att jag ramlar av hela tiden. Detta är lite av ett tveeggat svärd. Jag förstår att det här är tänkt som en del av underhållningen och till en början tyckte jag mycket riktigt att det var roligt. Efter ett tag byts dock den underhållningen ut mot att jag blir frustrerad, då karaktärens spagetti-lemmar gör att jag får stryk av mina motståndare.

Motståndarna varieras en aning. Dels har vi de vanliga streckgubbarna som bara försöker sparka och slå dig på samma sätt som du försöker sparka och slå dem. Det finns dock biffigare motståndare som slår hårdare och är svårare att döda. Andra karaktärstyper har special förmågor som att de kan babbla dig till sömns, eller få en massa små praktikanter att svärma över dig.

Efter att du nått toppen och blivit företagets nya chef, innebär inte att spelet är slut. Du får då träffa företagsledningen som framställs som några slags gudalika entiteter och deras ord är lag. Vi får nu möjligheten att expandera företaget, genom att spendera pengar på nya uppdateringar. Det kan till exempel vara att det kommer finnas dataservrar på varje våning och dessa kan du sparka in fiender i för att på så sätt elektrifiera dem till döds. Du kan även låsa upp nya förmågor till karaktären, allt från att inte skada efter att ha druckit kaffe, eller att du återfår hälsa om du går på toaletten.

Efter att ha nått toppen, hamnar du återigen på gatan utanför företagets byggnad. Du kan då gå in i den på nytt för att slå din väg upp till toppen igen. Nu kan du dock välja en ny typ av karaktär. Du kan givetvis välja samma karaktärstyp igen, men för varje gång du klättra upp i företaget, kommer du låsa upp nya karaktärstyper. Alla är fortfarande blåa streckgubbar, men med andra förmågor  och tillgångar. Någon börjar med vapen och andra har kraftigare slag eller sparkar. Alla karaktärstyper har dessutom referenser till personligheter och tjänster som kan finnas på ett företag såsom  Hantverkare, joggaren, eller den extroverta, vilket jag tycker är ganska kul.

Skulle du tröttna på att slå dig upp på företagets våningar, finns det lite andra saker vi kan ägna oss åt. En talande tumme dyker upp efter att du har lyckats ta över chefspositionen två gånger. Han beordrar dig att bygga nya byggnader för att utöka företaget. Här kan du till exempel få arbeta på ett lager. Här går arbetsuppgifterna ut på att dels bära kartonger till lastbilar som ska frakta varor ut från lagret. Men det går också ut på att spöa alla arbetare tills du kommer till slutet av byggnaden. Detta gör du för att utöka dina förmågor samt samla på dig pengar för att expandera företaget med. 

Det finns även en Dojo som vi kan bygga. Här blir det dock boxningsmatcher mot fackrepresentanter eller konkurrerande chefer. Här får vi placera ut de tidigare nämnda attackkorten på egen hand, för att sedan beskåda ett automatiserat slagsmål för att se huruvida du lyckas eller inte.

Grafiken är färgglad och charmig med mycket runda former som passar spelet väl. Ljudbilden är underhållande. Den består av många kollisionsljud från dina slag och sparkar. Det förekommer även ett röstskådespel med en massa korta repliker som bara förstärker underhållningsfaktorn.

Kontrollerna i spelet är som sagt väldigt enkla och orsakar i sig inga direkta problem. Det som kan sätta käppar i hjulen är fysiken hos främst huvudkaraktären som kan vara minst sagt bångstyrig. Jag skulle vilja säga att detta är något jag skulle vilja få åtgärdat, men jag är också medveten om att utvecklaren vill ha det på detta sättet. Det finns dock partier då vi ska köra bil, där kontrollen är ganska hopplös. I de flesta spel gasar du med höger triggerknapp, men i det här fallet backar du med den. Du ska med andra ord enbart styra med vänster styrspak. Återigen förstår jag att detta ska vara en del av underhållningen, men det är lite av en tålamodsprövare för egen del.

Stick it to the Stickman är i sitt nuvarande stadie väldigt underhållande. Det kan bli lite enformigt vid längre sittningar, men i korta stötar är det faktiskt riktigt roligt. Jag är personligen väldigt nyfiken på vad som kommer läggas till i spelet framöver, framförallt då en del av mig tycker att det känns som att det skulle kunna släppas direkt. Gillar du humoristiska spelupplevelser rekommenderar jag att överväga att hoppa på Early Access-tåget.